Rysslandsfarare från Karlebynejden

Såsom framgått av avsnittet 6.6.4. Rysslandsfärderna från Kronoby hade kyrkoherden i Katharina församling i Petersburg Eric Gustaf Ehrström anknytning till Kronoby, där fadern Anders Ehrström var kapellan åren 1805-1822. E.G. Ehrström var visserligen född i Larsmo, där fadern hade sin första prästtjänst, men han och de flesta i syskon­skaran växte upp i Kronoby. Av familjens tio barn var Eric Gustaf äldst, född den 29 maj 1791. Efter att ha blivit student vid sexton års ålder inskrevs han vid Åbo Akademi, där han erhöll magistergraden 1815. Eric Gustaf vistades i Moskva 1812 för språkstudier. År 1816 utnämndes han till docent i ryska historien och litteraturen. Under de följande åren utgav han en mängd läroböcker i ryska, samtidigt som han tjänstgjorde som akademins translator. I Gamlakarleby magistrats arkiv förvaras en sjöförklaring med anledning av att en barkass från skeppet Boreas kastats upp på land på Dagö. Till sjöförklaringen, som är skriven på ryska, är fogad en översättning av E.G. Ehrström. Händelsen hänför sig till år 1817 och visar, att skeppsredarna i Gamlakarleby höll kon­takt med E.G. Ehrström, vilket ytterligare kom till synes, sedan denne blivit kyrkoherde i Katharina församling i Petersburg. Palmsöndagen 1829 konfirmerades ynglingen Oscar Roos, son till handlanden Anders Roos i Gamlakarleby, i Katharina församling, där han vistats för att lära sig ryska. Oscar Roos torde ha bott hos kyrkoherdefamiljen.

Före överflyttningen till Petersburg deltog E.G.Ehrström mycket aktivt i idédebatten vid Åbo Akademi, där den s.k. Åbo-romantiken blomstrade. Ehrströms främsta uppsatser från denna tid har rubriken "Finska språket betraktadt som nationalspråk". Adolf Ivar Arwidssons förvisning från Akademin torde också ha haft återverkningar för Ehrström, som år 1824 avgick från akademin och blev kyrkoherde i Tenala. Ehrströms bana som landsortspräst blev inte lång, ty från den 1 januari 1826 kallades han till kyrkoherde i S:ta Katharina församling i Petersburg. Där kom hans omfattande språkkunskaper väl till användning.

E.G. Ehrströms verksamhet i Petersburg blev mycket framgångsrik. Den kyrkliga folk­bokföringen förnyades, och S:ta Katharina församlings historia tecknades i ett omfat­tande arbete. Kyrkoherde Ehrström dog jämförelsevis ung i Petersburg år 1835. I Katharina församlings förteckning över döda heter det bl.a.: "Ehrström, Eric Gustaf, philos. doctor, andlig ledamot uti S:t Petersburgs Evangeliskt Luth. Consistorium, prost och denna S:t Catharinae sv. församlings kyrkoherde, Ledamot af K.K. S:t Stanislai Ordens 3:je och S:t Wladimirordens 4:eclass." Eric Gustaf Ehrströms bror, Fredric Au­gust, föddes i Larsmo den 13 januari 1801. Han är mest känd som tonsättare. Bl.a. har han tonsatt Runebergs-sångerna Källan och Svanen. På 1830-talet vistades han i Petersburg som sånglärare vid Katharina församlings kyrkskola.

Brodern Otto Wilhelm Ehrström, född i Kronoby den 18 juli 1806 tjänstgjorde från år 1830 som adjunkt åt sin bror Eric Gustaf i S:ta Katharina församling. År 1836 blev han kyrkoherde i S:ta Elisabets församling på Kronstadt. I denna befattning kvarstod han till år 1858, då han flyttade till Vasa och Korsholm.

Bröderna Johannes och Anders Granö jämte familjer från Terjärv kom att göra en be­tydande insats i Sibirien.

Närmast på initiativ av prästaståndet infördes i Finland år 1826 förvisning till Sibirien som alternativt straff för dödsdömda brottslingar. Från år 1848 kunde personer, som dömts till längre eller kortare tids fängelse, anhålla om att som kolonister få flytta till Sibirien. Behovet av ordnad själavård för dessa fångar och kolonister blev med åren allt mera framträdande. År 1863 kunde frågan ordnas, och en pastor Roschier avreste till Sibirien som själasörjare. Roschier stannade i Sibirien till år 1879. Under de närmast följande åren kunde någon ersättare icke erhållas.

Sommaren 1885 avreste prästmannen Johannes Granö, född den 25.9.1850, och brodern Anders Granö, född den 28.8.1857, jämte familjer till Sibirien, där Omsk blev centralort för deras verksamhet. Johannes Granö återvände från Sibirien 1891, Sina upplevelser och intryck under resan har han nedtecknat i boken Sex år i Sibirien. Efter att ha handhaft kyrkoherdetjänsten i Nedertorneå församling ett antal år återvände han 1902 till Omsk i Sibirien, där han dog den 9.6.1913.

Av barnen i familjen är professorn i geografi Johan Gabriel Granö mest bekant. Han företog resor i Sibirien, Mongoliet och Altai åren 1906, 1907, 1909 och 1913-1916. Sonen Paul Josef Granö verkade som präst i Sibirien åren 1913-1921. Brodern Anders Granö, som i passjournalen tituleras inspektör, höll skola, anskaffade böcker och tid­ningar till bibliotek, grundade en nykterhetsförening och tjänstgjorde jämsides som ett slags ordningspolis borta i Sibirien.

Harry W. Walli har skrivit en genealogisk utredning, benämnd En byggmästarsläkt från Backa i Öja. Många av denna släkts byggmästare vistades en längre eller kortare tid i Ryssland. Mest framstående av dessa byggmästare synes bröderna Jakob Gustaf och Anders Viklund ha varit. Jakob Gustaf Mattsson Viklund var född i Karleby den 9 april 1839 och dog i Viborg den 26 januari 1889, där han jämte brodern Anders och so­nen Gustaf innehade en byggnadsfirma. Jakob Gustaf Viklund vistades flera år i Brest-Litowsk som byggmästare vid järnvägsbyggen. Senare var han bosatt i Petersburg, där han uppförde finska godsstationen, flera hus vid Sibiriska gatan samt stationsbygg­nader vid banan Viborg - Petersburg. Sex av familjens nio barn var födda i Ryssland.

Brodern Anders Viklund, född den 24 november 1840, vistades också flera år i Ryssland. Bland Anders Viklunds många barn fanns Axel Viklund, vars namn lever i det kända handelshuset Viklund i centrum av Åbo.

Ett annat brödrapar byggmästare av Backa-släkten i Öja var Anders och Gustaf Jakobsson Qvarnnabba. Efter några års vistelse i Ryssland bosatte sig bröderna i Helsingfors. Anders Jakobsson, född 1849, blev byggmästare vid Överstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna i Helsingfors.

Brodern Gustaf Jakobsson, född 1851, uppförde flera byggnader i Helsingfors, såsom Ständerhuset, Statsarkivet, Ateneum och Nyländska nationshuset m.fl.

Bernhard Otto Widnäs föddes i Karleby den 24 maj 1869. Efter att ha utdimitterats från Finska kadettkåren i Fredrikshamn, där han var samtida till Gustaf Mannerheim, blev han år 1890 befordrad till kornett vid Livgardets grenadierer till häst. Widnäs gjorde en snabb karriär i Ryssland och blev generalmajor vid gardeskavalleriet. Åren 1910-1913 var han guvernör i Vasa län och därefter fram till år 1917 guvernör i Nylands län.

Yngve Jungner

Kapitlet ”6.14. Framträdande personer bland Rysslandsfararna med anknytning till Karlebynejden” i boken ”Befolkningsrörligheten i Karlebynejden” - 1990