Svensk-amerikanska meditationer
Kapitel 1
Vilhelm Berger, författare (1867-1939)
1916


Några tankar i emigrationsfrågan.

Emigrationen från Sverige är i stort sedt småfolkets revolt mot de styrande, ej så mycket mot deras förtryck, ty förtryckets udd bröts genom det patriarkaliska förhållande, som förr rådde mellan arbetsgifvare och arbetare, utan emot deras belåtenhet med sig själfva och emot deras styrelsesätt, hvilket vid tiden för utvandringens början lämnade de små totalt ur räkningen. Sedan ingå en mängd faktorer, som kunna inrangeras mellan den germanska rasens medfödda vandringslust och stämningen hos ungdomen i en svensk bondsocken.

Öfverklassens brist på intresse för småfolket gjorde, att man i Sverige under flera årtionden betraktade emigrationen knappast annat än som statistiska uppgifter, som stodo att läsa i tidningarna hvarje kvartal. Man beklagade det sorgliga förhållandet, men intet gjordes för att afhjälpa det onda. Studerar man litet närmare utvandringens skiftande orsaker, finner man, att de styrande och de samhällsklasser, som skarpast fördömde emigrationen, kunnat göra mycket för att om ej helt hindra den, dock betydligt begränsa den, men de gjorde inte ett dugg härför. De mörkaste bladen i Sveriges historia under nittonde seklet äro de som handla om emigrationen, ty de vittna om samhällssöndring och allmänt förfall, om de styrandes och maktägandes dådlöshet och förakt för de små i samhället, om svält och umbäranden i de små stugorna i skogsbackarna, om ett lif i elände med fattighuset som perspektiv.

Hvarför man så totalt negligerade emigrationen kan ha sin rot i de bildade klassernas förakt för Amerika förr i tiden — en god portion finns nog kvar ännu — ett förakt, som rent omedvetet öfverfördes till emigranterna.

Om man närmare betraktar vissa förhållanden i Sverige, finner man orsaken till föraktet för Amerika. Sverige har från Amerika väsentligen fått de sjuka skott, som så fort spira upp ur det rikt pulserande lifvet här. På det praktiska lifvets område har icke så litet af den humbug och skojaranda, som äro framstående inslag i det moderna amerikanska lifvet, letat sig väg till Sverige, under det intet af företagsamheten, dådkraften och aktningen för arbetet, det goda, som bär upp det amerikanska folket, hittat vägen dit. Det amerikanska förvärfsbegäret med dess förakt för alla ideella intressen är på hvar mans mun i Sverige, men ytterst litet höres om Amerikas ypperliga folkskolor, dess högre läroanstalter och dess välgörenhetsinrättningar.

Från Amerika har Sverige fått den religiösa separatismen, i hvilken så mycket sant religiöst lif hos svenska folket förts in för att bokstafligen förbränna sig själft och sedan sina ut i sanden. Från Amerika kom äfven den moderna nykterhetsrörelsen med sin obestridligt goda innebörd, men ock med sin fanatism, sina ensidigheter och öfverdrifter, hvilka från början misskrediterade den hos de bildade klasserna. De hemvändande svensk-amerikanerna för en trettio år sedan voro med sin bornyr och löjeväckande framfusighet ej heller ägnade att höja tanken om Amerika.

Den svenska tidningspressen gjorde till för några år sedan intet för att rätta den skefva åsikten om Amerika, utan syntes nästan uppmuntra den. Nyheterna från Amerika handlade om de mest barocka och obetydliga saker samt voro valda och skrifna nästan uteslutande för att väcka löje. Sen fick man läsa, att en kalf med fem ben födts i Minnesota, än att bedrägerier öfvats vid ett val, än att en mördare före hängningen höll ett tal, som han slutade med att rekommendera en viss tvålsort, hvarför hans hustru fick $500 m.m. i samma stil för att ej tala om telegrammen, hvilka handlade om jernvägsolyckor, eldsvådor och cykloner. Ytterst sällan förekom en notis, som på ett sansadt sätt meddelade något om Amerikas utveckling i ett eller annat afseende. På så vis föddes och underhölls i långliga tider i Sverige en falsk föreställning om Amerika och fastän nu en betydlig ändring till det bättre inträdt, sitter nog ännu mycket af denna föreställning kvar hos de bildade klasserna.

Oaktadt allt hån och spott har sedan 70 år fortgått och fortgår ännu en utvandring från Sverige till Amerika, genom hvilken Sverige förlorat omkring en million människor, ungefär en femtedel af nuvarande invånareantalet. Det är dock ej nog därmed, ty utvandringen är liksom en tilltagande geometrisk serie. Sverige har ej blott förlorat en million invånare, utan äfven alla deras ättlingar, hvilka uppgå till fullt ut lika många, och sist, men ingalunda minst, alla dessas arbete. Vanligen anser man emigrationens orsaker som gifna och oföränderliga, under det de i verkligheten under årens lopp betydligt ändrat karaktär. Utvandringens orsaker nu äro icke de samma som på 1850-talet och icke heller de samma som på 1880-talet.

Under alla tidsskeden af emigrationen kan man finna en mängd medverkande orsaker till emigrationen vid sidan om de mera direkta. Främst bland dessa är nog den vandringslust, som utmärker germanen i allmänhet och som särskildt hos nordbon slagit ut i en viss rese- och äfventyrslust. Härnäst kommer helt visst svenskens pessimism. Han vill så gärnaöfverdrifva mötande svårigheter och ser allt i mörka färger.Ett svagt jordbraksår har flera gånger betydligt ökat utvandringen det året, hvilket visar, att svensken genast är beredd att med missmod begifva sig från hemmet.

Under emigrationens första skede var de makthafvandes religiösa ofördragsamhet en synnerligen viktig faktor. Ofantligt många af de bondefamiljer, som på 1850-talet emigrerade, hade gripits af den tidens pietistiska rörelse och ville samlas till gudstjänst utan statskyrkans ceremonier. När dessa voro samlade till "läsaremöten" i bondgårdarna, rusade svärande länsmän i statskyrkans namn och med konventikelplakatet i hand in bland dem, fängslade och bötfällde utan reson. Det var ett ödets ironi, att sådant skulle vederfaras ättlingarna till dem, som ett par sekler förut på Tysklands jord offrat lif och blod för att åt sig och sina efterkommande bevara religionsfrihetens vackra grundsatser.

Så ha vi skatterna och värnplikten. Båda äro inga själfständigt verkande orsaker, men väl ganska kraftigt medverkande faktorer. Skattetrycket är hårdt, men mer än skatterna själfva är nog sättet för deras indrifvande. När en fattig torpare måst lämna från sig sin enda ko för skatten, må ingen undra på, om han börjar tänka på att resa till Amerika, "där inga skatter finnas". Beträffande värnplikten är det nog ej så mycket exercisen man vill komma ifrån utan fast mer befälets behandling af beväringarna. Att värnplikten ej är någon starkare orsak, framgår tydligast däraf, att emigrationen var starkast den tid, då exercisöfningarna voro under 42 dagar. Emigrationen har icke stigit i samband med exercisens utsträckning. Att värnplikten så ofta, som verkligen sker, uppgifves som emigrationsorsak beror nog på att så många ynglingar nu emigrera utan någon rimlig anledning och då ligger exercisen nära till hands att skylla på.

Sist men ingalunda minst är nog den så mycket omskrifna klasskillnaden i Sverige. Sådan finnes här också, men den framträder skarpare och — ohyggligare i Sverige genom den svåra, oftast nästan omöjliga passagen nedifrån uppåt.

Dessa och många andra faktorer spela större eller mindre roll vid emigrationen. Vi komma nu till de direkta, de drifvande orsakerna, hvilka äro af ekonomisk art. Som jag förut nämnt växla dessa och man kan räkna tre vidt skilda emigrationsperioder, alla med skilda hufvudorsaken

Allt sedan förra seklets början hade enstaka svenskar hvarje år begifvit sig till Amerika. De amerikanska myndigheterna anslå immigrationen från de tre skandinaviska länderna före 1840 till omkring 2,000 personer, af hvilka möjligen hälften kommit från Sverige. Någon egentlig utvandring ägde ej rum förr än 1841, då G. Unonius med sitt sällskap afreste till Amerika och slog sig ned i trakten af Milwaukee. Sällskapet bestod af icke-kroppsarbetare, och som jordbrukskoloni blef nybygget alldeles förfeladt och nybyggarna skingrade åt alla väderstreck. Denna utvandring hade dock sin betydelse, emedan en mängd bref om Amerika från deltagarna publicerades i tidningarna i Sverige och riktade allmänhetens tankar på Amerika och dess resurser i alla afseenden.

När dessa bref om underlandet på andra sidan hafvet lästes i Sverige, stod det illa till där. Superiet ute på landsbygden hade nått sin kulmen och hotade att fördärfva hela nationen. Det hade fört med sig slöhet, skuldsättning och hopplöshet hos småbönderna, hvilka funno det allt svårare att reda sig på sina små gårdar. Till ytterligare förfång för dem skedde på 1850-talet i Sverige den egentliga öfvergången till det moderna näringslifvet, som förde med sig kommunikationernas utveckling, hvarigenom Sverige drogs in i världskonkurrensen, hvilken hårdast drabbade de små jordbrukarna, enär dessa nu förlorade den inkomst, hemslöjden under de långa vinterkvällarna beredt dem. Ingen ville mera köpa hemslöjdens alster, när industrien frambragte bättre eller åtminstone finare och billigare varor. Men det var ej nog härmed. Arbetskraften blef dyrare och dömde till och med hemslöjden för husbehof till undergång. Den nya tiden kom äfven med nya kraf. Allt skulle bonden köpa, men det han hade att afyttra fick han mycket litet betaldt för. Frihandeln gjorde det möjligt att importera jordbruksprodukter till lägre pris, än den svenske bonden med utsikt till ersättning för sitt arbete kunde sälja dem för. Följden blef, att bönderna måste låna, och lån erbjödos just då genom de upprättade hypoteksföreningarna och bankerna. Lättheten att få pengar utgjorde i sig själf en lockelse att låna. Det hette väl så vackert, att lånen skulle användas till jordbrukets upphjälpande genom inköp af moderna jordbruksmaskiner, och sådana inköptes nog äfven, men när icke praktiska arbetsmetoder infördes, vanns intet, men lånen stodo kvar och skulle förräntas och amorteras.

Följden af allt detta blef, att många svenska bondgårdar blefvo förräntningsanstalter för utländska pengar, och bonden sjönk ned till en arrendators ställning. Hans intresse för gården slappades, och för barnen blef intet att ärfva utom för en af sönerna, hvilken kunde öfvertaga slitet och släpet med gården och — "hypoteket". De andra måste ut ur hemmet, antingen till industrien eller Amerika. Industrien hämmades af frihandeln och idkarnas lojhet och kunde icke taga emot alla. De, hvilka industrien icke kunde taga emot, foro till Amerika, där det fanns plats för dem alla.

Under denna tid fanns äfven en annan olägenhet, nämligen svårigheten att skifta jorden i mindre lotter. Äfven där jorden var skuldfri, försvårades jordafsöndringen af lagen, och där den var intecknad, hindrade långifvaren en delning. Följden blef, att mången såg sig ur stånd att förvärfva jord, äfven där de ekonomiska förutsättningarna funnos. Icke underligt, att dessa styrde kosan till Amerikas bördiga slätter, där jord fanns i öfverflöd att få utan penningar.

Emigrationen var under sitt första skede, omfattande 1840-, 50- och 60-talen, i betydlig grad en jordfråga, det var jordägare, småbönder, som tröttnat vid det så godt som fåfänga arbetet, som emigrerade under dessa årtionden. Oftast lämnade försäljningen af egendomen så pass öfver, att det räckte till resan och kanske ibland äfven till uppsättningen vid det nya hemmet i Amerika. Det var till jordbruksstaterna dessa tiders svenska invandrarström drog, och där fortsatte invandrarna att odla jorden liksom hemma. De voro ett sträfsamt, tåligt släkte, dessa första svenskar, hvilka under många försakelser och vedermödor odlade upp västerns jord, som sedan i rikligt mått återgäldat dem för nybyggarlifvets sträfsamma dagar. De hade utgått från svenska landsbygden och därifrån fört med sig gammaldags kristen tro, sådan den på den tiden ännu lefde bland Sveriges allmoge. Hvarhelst de drogo fram öfver de bördiga slätterna, kantade de sin väg med kyrkor, skolor och välgörenhetsinrättningar.

I början af 1870-talet inträdde några års afmattning i emigrationen. Den lifaktighet inom industrien, som i hela Europa följde efter det fransk-tyska kriget 1870, spred sig äfven till Sverige, där industrien blomstrade upp till förut oanad höjd och dagligen tog allt flera armar i anspråk, under det jordbrukarna delade den allmänna välmågan. Under dessa år var utvandringen ringa, omkring 5,000 personer årligen.

Men de goda tiderna togo slut de sista åren af 1870-talet och följdes af tryckta och osäkra förhållanden inom den ekonomiska världen en lång följd af år, ända fram till midten af 1890-talet. En mängd industriella anläggningar måste nedlägga arbetet, och de som förmådde hålla sig uppe inskränkte tillverkningen till det minsta möjliga. Jordbruketarbetade under samma tryckta förhållanden. Priset på dess alster sjönk till under produktionskostnaden, och för att kunna hålla sig uppe måste landtbrukarna söka att reda sig med den minsta möjliga arbetshjälp.

Under detta skede, omfattande ett 15-tal år, flödade emigrationen starkare än någonsin förr eller senare; under dessa år lämnade mer än en half million människor fosterjorden. I synnerhet ryckte emigrationen under detta andra skede med sig blomman af landets befolkning, män och kvinnor i ålder mellan 18 och 30 år.

Det var den stora skaran af industri- och yrkesarbetare samt lösa jordbruksarbetare, som började röra på sig. Den lamslagna industrien och de tryckta näringarna förmådde icke hålla jämna steg med en normal folkökning. Tillfällena till dräglig utkomst hemma blefvo allt färre, och arbetslönerna nedsattes till existensminimum. Emigrationen var under detta skede en brödfråga. Det var icke jord, clen tidens emigranter ville ha, utan bättre existensvillkor. Utvandrarna under detta skede behöfde ej så lång tid att göra sig i ordning för färden, och ej heller kände de sig så bundna vid fosterjorden som föregående tiders utvandrare. Mången familjefader reste under dessa år först själf öfver och sände sedan penningar till familjens resa, och många unga personer reste på lånta pengar för att komma undan armodet därhemma.

Den tidens utvandrare slogo sig i allmänhet ned i städerna här, och en afsevärd del stannade i de östra staterna. De fortsatte här att arbeta i de yrken, de lärt i Sverige. Det är dessa, som bär vunnit så allmänt erkännande för flit, arbetsduglighet och redbarhet och gjort, att den svenske arbetaren intager en så aktad ställning i Amerika.

Deras mödas lön har kanske icke alltid motsvarat förhoppningarna, men ett kan anses som säkert, och det är, att deras ekonomiska ställning, om den ej på långt när kan mäta sig med de svenska farmarnas i västern, dock är vida bättre än om de kvarstannat i Sverige.

Dessa invandrares naturliga läggning och lefnadsförhållanden hafva kommit dem att dela sina ideella intressen åt olika håll. Liksom de äldre invandrarna hafva de grundat och uppehålla en storartad kyrklig verksamhet med åtföljande läroanstalter och välgörenhetsinrättningar. Det svenska föreningsväsendet i våra städer har till stor del uppstått genom dessa invandrares samhörighetskänsla i förskingringen, och många ägna sina krafter åt föreningslifvet. Andra hafva på lediga stunder ägnat sig åt sången och nedlagt ett synnerligen aktningsvärdt arbete för bevarande af svensk sång ibland oss, under det andra åter hänförts af den moderna nykterhetsidéen och verka för dess utbredande.

Från midten af 1890-talet vidtager ett nytt skede i emigrationen, både beträffande dess orsak och emigranternas lefnadsställning. Detta skede ligger oss allt för nära för att kunna bedömas, hvadan jag här endast kan göra några allmännare antydningar. Under detta skede hafva de ekonomiska förhållandena i Sverige icke varit sådana, att de ovillkorligen behöft afskräcka någon från att stanna hemma. Jordbruket har arbetat under bättre konjunkturer, och industrien har antagit storartade proportioner och blifvit en verklig storindustri. Från statsmakternas sida hafva flera åtgärder vidtagits till arbetsklassens bästa, såsom t.ex. egnahemsrörelsen. Genom införande af allmän rösträtt har slutligen människovärdet fått ersätta penningvärdet, då det gäller val till riksdagen.

Det är ett annat Sverige nu än på 1880-talet, och jord-frågan och brödfrågan kunna icke mera räknas som direkta, drifvande orsaker till emigrationen. Icke dess mindre utvandra tusentals svenskar hvarje år, ibland ända upp till 15 à 20 tusen.

Hvad är orsaken härtill? Jag tror man kan påvisa två hufvudorsaker: öfvertron om Amerika och den socialistiska propagandan. Den i Sverige genom bref och öfverdrifna ljusmålningar af besökande svensk-amerikaner för länge sedan skapade öfvertron om Amerika har urartat till en folkfantasien behärskande makt, som tjusat den kritiklösa ungdomen. Den socialistiska propagandan de senaste 10 åren i Sverige har hos stora massor skapat missnöje med det bestående, och för att komma från de kraf, som stat, kyrka och hem ställa, gör man lättvindigt upp med fosterjorden och reser till Amerika.

Det synes ofta på dem, som nu komma hit från Sverige, att de rest utan att rätt veta hvarför. Många ha lämnat välbärgade hem och goda sysselsättningar af rent okynne, under det andra rest för att komma från alla förmenta band i Sverige. Enligt invandringsbyråns statistiska uppgifter sprida de sig till alla stater, där svenskar förut bo, och sluta sig till de svenska kolonierna där. För den kyrkliga verksamheten äger endast en ringa del af våra dagars svenska invandrare något intresse.

Försök i flera riktningar göras, som bekant, för närvarande i Sverige för att hämma utvandringen. Dessa försök komma icke att lyckas, förrän Sverige förmår att draga till sig alla sina söner och döttrar starkare och säkrare genom fosterlandskärlek och framtidshopp än Amerika förmår genom sin storhet. Frågan om emigrationens hämmande är därför i grund och botten densamma som den stora lifsfrågan om svenska folkets höjande i andligt och materiellt afseende. Allt arbete i Sverige, som liar till mål en religiös och sedlig uppväckelse, höjande af fosterlandskärleken, beredande af fördelar åt kroppsarbetarna genom egna hem, skyddslagstiftning, arbetareförsäkring m.m., tillvaratagandet af landets stora naturliga rikedomar för allas välfärd, ja, arbete för allt, som kan skapa ett ljust, ett gladt, ett lyckligt Sverige, är ett arbete — och det enda effektiva — på emigrationens hämmande.