Svensk-amerikanska meditationer
Kapitel 7
Vilhelm Berger, författare (1867-1939)
1916

Augustana-synodens nationella betydelse.

Ehuru Augustana-synoden, den svensk-amerikanska lutherska kyrkan, ej lyckats samla mer än knappa 25 procent af Amerikas svenskar omkring deras fäderneärfda tro, utgör den dock på grund af sin mångsidiga verksamhet och sin utveckling i nationell riktning svenskhetens starkaste hålverk i den nya världen, på samma gång den är det klaraste bevis på den kraft till nationell samling, vi svensk-amerikaner äga i vår lutherska tro med dess gudstjänstordning och högstämda koraler på grund af denna tros innerliga sammanhang med svenska folkets historia under snart 400 år. Sveriges vackraste konungaminnen, Gustaf Vasas och Gustaf II Adolfs lifsgärningar, äro oskiljaktigt förbundna med kampen för den lutherska tron.

Innan man går .att värdesätta Augustana-synodens nationella betydelse för svensk-amerikanerna, måste man klargöra för sig tvenne omständigheter:

För det första, att synoden stiftades af svenska statskyrkopräster, som vistades här på permission för att bevara den fäderneärfda lutherska tron bland invandrarna och deras barn, att den har fullkomligt samma trosbekännelse och gudstjänstordning som svenska statskyrkan och att Augustana-synoden därför har full rätt att kalla sig den svenska statskyrkans dotter och sora sådan mana de svenska invandrarna och deras ättlingar — "vårt folk" — till samling omkring sig.

För det andra, att synoden aldrig stiftats för eller officiellt åtagit sig att blifva ett slags "Nya Sverige". Synoden stiftades för att bevara svenskarna och deras ättlingar åt Gud, åt fäderneärfd tro och åt samhället genom att fostra dem till goda medborgare. Emedan nu detta arbete, svenskarnas bevarande, och svenskhetens bevarande i mångt och mycket äro kongruenta begrepp och svenskhetens bevarande i vissa fall, åtminstone under synodens tidigare skede, varit en nödvändig förutsättning för svenskarnas bevarande, har synoden upptagit på sitt program svenskhetens bevarande, nota bene dock endast så långt de kyrkliga intressena icke motverkas däraf.

Sedan man klargjort dessa omständigheter för sig, inser man tydligt, att synoden intager en medlande ställning mellan tvenne olika kulturer och språk. Det gamla måste så småningom vika, och synoden spjärnar icke mot udden, men den sätter in alla krafter på att leda öfvergången så, att det goda hos det gamla öfverföres till det nya. För att så skall kunna ske, måste öfvergångsperioden sträcka sig öfver några generationer.

Synoden arbetar på att få de i Sverige födda medlemmarna att behålla sitt språk och sin religion och fostra sina barn i deras fäders kyrka samt få dem att tillägna sig så pass kunskap i fädernas språk och minnen, att de icke förlora känslan af sambandet med Sverige. Den svenskhet, som på detta sätt inympas, göres icke dominerande; ingen vill, att ungdomen skall startas i lifvet med hufvudsakligen svenska intressen eller, rättare sagdt, utan fullödiga amerikanska intressen för endast sentimentala orsakers skull. Nej, synoden bereder den svensk-amerikanska ungdomen de bästa tillfällen att draga gagn af Amerikas kultur och materiella storhet, och det har redan visat sig, att den ungdora, som inom synoden fostras till amerikaner med förbindelser med Sveriges kultur, gagnar svenskheten och hedrar Sverige vida mer, än om den växt upp inom en konserverad svenskhet, afskild genom artificiella skrankor från det kraftigt pulserande amerikanska lifvet.

Genom sina mer än ett tusen församlingar uppehåller Augustana-synoden ett regelbundet gudstjänstfirande med predikan på svenska och endast den omständigheten äger från nationell synpunkt sin ofantligt stora betydelse. Svenska språket har genom detta oupphörliga predikande år ut och år in trängt sig in hos de här födda kyrkomedlemmarna, hvilka alltid sins emellan tala engelska, att ingen gudstjänst på engelska språket förmår på dem göra ett lika högtidligt intryck som en svensk luthersk högmässa. Det svenska språket har härigenom för dem blifvit ett högtidsspråk. Det kan ju ligga mycken sentimentalitet i detta, men det svenska språket har dock härigenom fått fäste hos synodens ungdom och blifvit ett föreningsband mellan det gamla och det nya.

Hvarje kyrka är medelpunkten i församlingsmedlemmarnas sällskapslif och har härigenom blifvit en starkt sammanhållande kraft i kolonien samt fått tillfälle att sträcka sina verkningar till landsmän, som stå utanför den kyrkliga verksamheten. Vid de otaligt många mötena och festerna i kyrkorna förekommer alltid svenska i tal och sång. Dessa fester synas utgöra en aldrig sinande källa till nöje och vederkvickelse för medlemmarna. Orsaken härtill tror jag icke ligger hvarken i de program, som presteras, eller i den vanliga afslutningen, "servering af kaffe i kyrkans undervåning", utan fastmer i en hos de allra flesta helt visst omedveten känsla af, att de i kyrkan mötas af en för sinnets jämnvikt välbehöflig svenskhet.

Det arbete, som församlingarna nedlägga för det uppväxande släktet, kan för en utomstående se skröpligt ut, men det är icke desto mindre storartadt och af vidtgående betydelse. Hvarje församling har en söndagsskola och i den få de små svensk-amerikanerna göra sin första bekantskap med svenskheten; de få lära sig läsa svenska och sjunga svenska sånger. Under de amerikanska folkskolornas sommarferier anordna många församlingar s.k. hvardagsskolor, i hvilka undervisning lämnas i kristendom och svenska språket samt ofta äfven något i Sveriges historia och geografi. Barnen bevista söndagsskolan, till dess de konfirmeras och komma sedan genom ungdomsföreningar och andra organisationer i församlingarna in i det kyrkliga sällskapslifvet och blifva delaktiga af den svenskhet, som råder inom detta, komma i beröring med kyrkligt sinnad ungdom samt behållas i församlingarna. På så sätt bibringas i Augustana-synodens församlingar den uppväxande svensk-amerikanska ungdomen känslan af samhörighet med fädrens land i Norden och fostras utanför de faror, som hota på krogen och i danssalongen.

Det föregående har uteslutande berört de enskilda församlingarnas verksamhet. Yi komma nu till de nationella insatser, som göras af Augustana-synoden i sin helhet eller genom konferenserna.

I en af vår tids märkligaste folkrörelser, nykterhetsrörelsen, deltaga de flesta af synodens konferenser genom att kraftigt understödja The Anti-Saloon League. Detta förbund representerar kyrkans kamp emot krogen och arbetar på att genom lagstiftning få bort rusdryckerna. De stora segrar, nykterhetsvännerna vunnit i de mellersta staterna de senaste åren hafva hemförts så godt som uteslutande af The Anti-Saloon League, och där dessa segrar vunnits hafva Augustana-synodens präster tagit mycket liflig del i kampanjen mot krogen. Undersöker man förhållandena närmare, finner man, att åtminstone några af dessa segrar möjliggjorts endast genom Augustana-prästernas kraftiga och beslutsamma ingripande.

Hvarhelst den lutherska kyrkan uppträder, lägger den an på att genom skolor sprida kunskap bland folket. Augustana-synoden har äfven insett sin kallelse härutinnan och handlat i öfverensstämmelse därmed. Då beslutet om synodens stiftande fattades, beslöts äfven upprättandet af en skola. Synoden äger nu elfva högre läroverk.

Den högre skolverksamheten är från nationell synpunkt sedt Augustana-synodens, ja, kanske Svensk-Amerikas vackraste gärning. Hade de gamla Delaware-svenskarna varit framsynta nog att upprätta ett högre läroverk, så hade nog deras historia blifvit en helt annan än den blef.

Augustana-synodens högre skolverksamhet tillkom för att utbilda präster. Samma början har den lutherska kyrkans skolverksamhet öfverallt haft. Uppsala universitet i Sverige t.ex. var under sina första ett hundra år icke annat än ett prästseminarium, där undervisning meddelades endast i sådana vetenskaper, som hade betydelse för teologien, och endast blifvande präster kunde draga fördel af den undervisning, som där lämnades. Det dröjde ej länge, förrän ramen för Augustana-synodens skolverksamhet gjordes rymligare, och af de omkring 3,000 svensk-amerikanska ungdomar, som nu studera vid synodens skolor, ämna blott 200 utbilda sig till präster; alla de öfriga bereda sig för andra lefnadskall.

Det vore orätt att kalla dessa skolor svenska. De äro amerikanska, och allt som amerikanskt är talar med engelsk tunga. Så ock skolorna. Svenskan är ett läroämne. Men tränger man litet djupare ned än språket sträcker sig, träffar man på den grundton, som genomdallrar hela skolverksamheten, nämligen sträfvan att åt Gud och den fäderneärfda tron bevara det uppväxande släktet, att uppfostra de unga till goda medborgare i samhället samt att bibringa dem känslan af samhörighet med Sveriges historia och kultur. Hvad svenskheten vid skolorna beträffar, så är den utan tvifvel en viktig förutsättning för bela skolverksamheten. Svenskheten har helt visst underlättat skolarbetet, tv en person af svensk härkomst skall ovedersägligen lättare vinna kunskaper och utbildning samt lättare sättas i stånd att omsätta dessa i lifvet, om de bibringas honom eller henne på grundvalen af svenska folkets kulturrikedom i religion, språk, litteratur, filosofi, konst, sång och musik.

Augustana-synodens skolor hafva satt som sin uppgift att ej blott bibringa de unga bokliga kunskaper utan äfven att fostra dem. Det är detta fostringsarbete, som utgör dessa skolors styrka och som berättigar dem till landsmännens uppoffringar. Vore det blott fråga om att bibringa de uppväxande svensk-amerikanerna bokliga kunskaper, då kunde de ju studera vid de många amerikanska läroverken och de lutherska församlingarna besparas utgifterna för skolornas underhåll.

Dessa skolor hafva i afsevärd grad höjt svensk-amerikanernas sociala ställning. Hundratals svensk-amerikaner, födda både i Sverige och Amerika, hafva genom dessa skolor satts i tillfälle att bedrifva studier, något som annars varit dem omöjligt. Vi se ju, hur än den ene än den andre af svensk stam gör sig bemärkt inom politiken och affärsvärlden, och undersöker man den grundläggande orsaken till deras framgång, finner man, att de flesta af dem fått sin första utbildning vid någon af synodens skolor.

Hvad undervisningen vid de svensk-amerikanska skolorna beträffar, är den belt visst lika god som den vid svenska och amerikanska skolor, och studentbetyg från ett af synodens läroverk berättigar till inträde vid universiteten i Sverige och Förenta staterna. Vid jämförelse med skolorna i Sverige äro de svensk-amerikanska mera omfattande. Bredvid college-afdelningen, som motsvarar det svenska elementarläroverket, finnas här musik-, konst- och handelsskolor. Detta ger en viss lyftning åt hela skolarbetet och inverkar hälsosamt på lärjungarna. Mångfalden af arbetet i de olika afdelningarna, med hvilket lärjungen alltid på något sätt kommer i beröring, vidgar hans syn på lifvet och hindrar honom att stirra sig solblind på sitt eget arbete och sina egna kunskaper. Det utbyte af idéer, som sker mellan elever i de olika afdelningarna, kan väl ej beräknas, men att det är en ingalunda oviktig faktor vid danandet af karaktären, är helt visst säkert.

Augustana-synodens medlemmar hafva uppoffrat och uppoffra fortfarande ofantliga summor för sina skolor. Dessa skolors historia är stridernas, försakelsernas, fattigdomens, uppoffringarnas och — segrarnas historia. Främst och äldst står Augustana College and Theological Seminary i Rock Island, 111. Det är för svensk-amerikanerna, hvad Uppsala är för svenskarna, Heidelberg för tyskarna, Oxford för engelsmännen och Salamanca för spanjorerna, en del af deras egen bildning, en klassisk ort, där rikare än på andra ställen blomman af deras nationalitet slår ut sina kronblad. Liksom Gustaf II Adolf offrade sitt bordsilfver som grundplåt för Uppsala universitet, gåfvo de första svenska invandrarna sina hårdt förvärfvade silfverdollrar vid upprättandet af Augustana College. Till dessa lade på läroverkets 50-årsdag ett yngre släkte svensk-amerikaner mer än en tredjedels million dollars. Men ej nog därmed. Flera andra läroverk hålla nu på att samla grundfonder och mötas af samma offervillighet. Ett folk, som visar sådan kulturtrohet, är vardt beundran.

Vid sidan af synodens upplysningsarbete genom skolorna går dess tidnings- och bokförlagsverksamhet, Augustana Book Concern. Synoden utgifver genom detta sitt bokförlag en teologisk tidskrift med svensk och engelsk text, tre tidningar på svenska och två engelska, tre söndagsskoltidningar och en religiös julkalender, allt i sammanlagdt 100,000 exemplar. Bokförlaget trycker dessutom årligen en mängd böcker. Sedan bokförlagsverksamheten påbörjades, hafva tre millioner böcker tryckts och dessutom massor af från Sverige importerad litteratur sålts. Bokförlagets årliga omsättning närmar sig 200,000 dollars.

Tidningarna äro alla afsedda att gagna den kyrkliga verksamheten, och största delen af de böcker, som spridas af bokförlaget, äro religiösa. Men man finner mycket annat, såsom Topelius’ berättelser för barn i engelsk öfversättning, Selma Lagerlöfs samlade arbeten, valda stycken af äldre och yngre svenska skalder och prosaförfattare i engelsk öfversättning för användning som läroböcker i svenska språket. Dessutom har bokförlaget utgifvit flera svensk-amerikanska litteratörers arbeten. Betydelsen af spridningen af en sådan massa tidningar och böcker ligger i öppen dag.

Synodens välgörenhetsarbete har vid sidan af det direkta arbetet i den kristliga barmhärtigbetens tjänst äfven sin nationella betydelse, hvilken torde bli betydelsefullare för hvarje år som går. Detta arbete binder redan nu synodens medlemmar samman i gemensamma uppoffringar. Längre fram, när gemensamma minnen från Sverige och fädernas språk icke som nu äga kraft att samla Sveas ättlingar, skola helt visst kommande släkten af lutheraner af svensk härkomst med pietetsfull vördnad underhålla och vårda de sjukhus, barnhem och ålderdomshem, hvilka fädren under mödor och försakelser uppbyggde, och genom dem påminnas om sin svenska börd.

Augustana-synoden äger församlingar i 35 af unionens 48 stater samt i Alaska och Canada. Ej mindre än 300,000 svensk-amerikaner stå i direkt förbindelse med synoden, och medräknar man alla dem, som mer eller mindre röna inflytande af synoden, går antalet helt visst upp till halfva millionen. Församlingarna och inrättningarna representera i rent materiellt afseende ett samladt kapital å 15 millioner dollars. För upprätthållandet af synodens mångsidiga verksamhet utbetala medlemmarna årligen två millioner dollars.

När man tänker på att allt detta åstadkommits inom loppet af 65 år af människor, som kommo som fattiga invandrare och åstadkommits på frivillighetens väg, utan statsunderstöd eller hjälp af amerikanska kyrkosamfund, utan tryggheten af sekelgammalt bestånd, blott genom frivilliga gåfvor, hvilka oftare varit en uppoffring än en skärf i kollekten, då kan man icke annat än fyllas af förvåning och beundran.

Mycket af Augustana-synodens framgång i rent yttre afseende får tillskrifvas den omständigheten, att synoden är fädrens kyrka, att den är fast rotad i Sveriges historia och kultur, att den kunnat peka på det nationella i sin gärning och därför stått för otaligt inånga svenskar som en nationell symbol.

En borgen för synodens framtida förmåga som bärare af svensk kultur är, att den förmått skapa kulturella värden på nationell grund, hvilket är ett oeftergifligt villkor för ett folk, som lefver i förskingring eller förtryck, om det skall kunna bevara sin särkultur. Delaware-svenskarna försummade detta och gingo därför under som nationalitet. Finlands svenskar inse betydelsen häraf och kunna därför bestå som nationalitet i den ojämna striden.

Under ett kritiskt öfvergångsskede har Augustana-synoden stödt och skyddat ett helt folk, bevarat språket, som blifvit ett medel till kunskap för ett yngre släkte, vårdat minnena, sammanbundit länkar genom tiderna, med andra ord fördröjt assimileringen, hvilken, om den skett för hastigt, hade förkväft det goda, som ligger på botten af svenskens lynne, och hindrat svensk-amerikanerna att uppnå den aktade ställning, som de nu, tack vare Augustana-synoden, intaga bland de folk som bygga och bo under stjärnbaneret.

Augustana-synoden är den enda organisation i Svensk-Amerika, som förmedlat en rätt öfvergång från svensk till amerikan, som rätt förvaltat vårt kulturella arf, så att det blifvit en insats i det amerikanska samhällslifvet. En ingalunda ringa gärning, denna, att ej blott bevara svenskheten i främmande land, utan bevara den så, att den kommit en af världens stormakter till godo.