Svensk-amerikanska meditationer
Kapitel 18
Vilhelm Berger, författare (1867-1939)
1916

Några synpunkter i jämförelse mellan Sverige och Amerika.


Man får höra mycket ovederhäftigt prat bland landsmännen här i landet, och jag tror, att i intet annat fall är detta så lössläppt, som då det gäller jämförelse mellan Sverige och Amerika. Jag liar en gång hört, hur en svensk-amerikan med en viss skolbildning på fullt allvar lät förstå, att de tryckande skatterna i Sverige bero på de dryga utgifterna för konungahuset. I vanligaste fall gälla ju dessa jämförelser ekonomiska förhållanden, och synes man i allmänhet röra sig inom alltför trånga gränser, vanligen egna personliga erfarenheter, hvilka lätt kunna vara undantag i stället för regel.

Vid jämförelse mellan de både länderna bör man taga i betraktande ej endast ekonomiska utan äfven politiska, sociala, industriella, kyrkliga och många andra förhållanden, såsom t.ex. rättsskipningen, skolväsendet m.fl., samt noga akta sig för att betrakta dessa endast på ytan, utan tränga ner och se, hvar de till sist bottna. Det är alls icke min mening att anställa några jämförelser mellan Sverige och Amerika, utan blott erinra om några synpunkter, hvilka vid dylika jämförelser synas alltför litet beaktas.

Som jag nämnde, är det på det ekonomiska området, som de flesta jämförelser mellan Sverige ocli Amerika anställas, och torde det vara på detta område, som man påträffar de flesta ensidiga uppfattningarna.

Till Amerikas fördel anföres, att arbetslönerna äro högre och att man är befriad från skatter. Ingen kan neka till, att arbetslönerna i Amerika äro betydligt högre än i Sverige, men det tillkommer åtskilligt, som bidrager att nedbringa denna skillnad. Först af allt måste man räkna med osäkerheten på arbetsmarknaden, hvilken är vida större här än i Sverige. De hvart fjärde år återkommande presidentvalen orsaka större eller mindre rubbningar å arbetsmarknaden, och i öfrigt är den amerikanska industrien ytterst känslig för den allra minsta fluktuation på världsmarknaden. Den minsta osäkerhet inom en viss industri orsakar genast inskränkning i driften med åtföljande afskedande af arbetare. Säsongsarbetare, såsom murare, målare, skräddare m.fl., måste räkna med en viss tids arbetslöshet årligen; samma förhållande råder i Sverige, men denna tvungna arbetslöshet är större här.

På landsbygden i Sverige vet man icke af bostadshyra, och i de flesta industrisamhällen spelar den ej någon nämnvärd roll i arbetarens ekonomi, enär arbetsgifvaren, de stora bolagen, vanligen håller arbetaren med husrum mot ytterst ringa hyra. Här i landet får arbetaren äfven i små industrisamhällen räkna med bostadshyran, som kräfver en rätt stor del af inkomsten, vanligen en fjärdedel. Det går ej att som sker jämföra arbetslönen för en smed på ett bruk i Värmland, hvilken har arbete året om och bor så godt som fritt och kanske har andra förmåner dessutom med arbetslönen för en fabriksarbetare i New York, hvilken måste räkna med tider af arbetslöshet och får betala en dryg bostadshyra.

En sak bör man äfven komma ihåg, då det är tal om de högre arbetslönerna i Amerika och arbetarefamiljernas ganska goda lefnadsvillkor. Och det är, att när de onda dagarna af sjukdom och mer än normalt lång tid af sysslolöshet komma, löpa samma familjer ofta fara att hastigare än i Sverige sjunka nedåt mot och äfven under det nakna existensminimum.

Det finns emellertid en klass, som icke behöfver frukta någon minskning i de högre arbetslönerna, och det är jänsteflickorna, hvilkas relativt förmånliga ställning i det nya landet omöjligt kan bestridas.

De många och stora penningförsändelserna från Amerika till Sverige få icke alldeles opåtaldt tagas som bevis på en allmännare välmåga här, ty i kanske de flesta fallen är det just tjänsteflickorna, som sända det mesta, och det, som här gifta söner och döttrar sända sina föräldrar i Sverige, torde mera vara uttryck för deras goda hjärta än deras ekonomiska välstånd.

Talet om att det ej finnes skatter i Amerika är ju löjligt. Det finns ju här statsutgifter för armén, flottan, pensioner, tjänstemän m.m., och kommunerna hafva ju här utgifter för skolor, polis, brandkår, fattigvård, tjänstemän m.m. alldeles som i Sverige. Och både staten och kommunerna måste ha inkomster, hvilka ej kunna komma annat än genom beskattning af folket. Beskattningssystemen äro emellertid olika. Beskattningen för rikets utgifter utgår både i Sverige och Amerika till stor del genom tullar och acciser. I Sverige tillkommer vinsten å statens affärsverksamhet, såsom skogar och domäner, grufvor, järnvägar, riksbanken m. m. samt progressiv inkomstbeskattning, som drabbar de större inkomsterna hårdare än de mindre.

I Amerika ha vi den direkta inkomstbeskattningen, som endast drabbar de mera ekonomiskt bärkraftiga, i det den börjar först med inkomst å $3,000 för ogift och $4,000 för gift person och stiger i proportion till inkomstens storlek.

Det är förnämligast kommunalbeskattningen, som är så olika. I Sverige beskattas både fast egendom och inkomst af kapital eller arbete, i Amerika endast fastighet samt personlig egendom i förmögnare hem. Häraf blir följden, att i Sverige få alla betala direkt kommunalskatt, under det här i Amerika en sådan endast drabbar den, som äger fast egendom eller värdefullare personlig egendom. Då man dätill erinrar sig, att skatten i Sverige utkräfves af småfolket utan förbarmande, är det ej underligt, att kroppsarbetaren här anser sig ej betala skatt. Hvar och en får dock här genom sin bostadshyra bidraga rätt afsevärdt till skattebördan. Husägaren betalar skatten för sin egendom direkt till kommunen, men han tar skadan igen genom höga hyror på bostadsvåningar. Vanligen belöper sig skatten på fast egendom till 20 à 25 procent af hyresinkomsten, hvilket innebär, att en femtedel eller fjärdedel af den hyra, en familj betalar för sin bostad, utgör skatt, fast den går genom husägaren som mellanhand. Man ser emellertid till hvarken stadsfogde eller kronofogde eller länsman här, och därför väcker beskattningen ingen ovilja. Detta är alltid fördelen med indirekt beskattning, nackdelen är, att den fattige vanligen får betala mer i proportion till sin inkomst än den rike.

Svenska folket har emellertid i den allmänna värnplikten en börda, som det amerikanska är befriadt från. Förhållandena i Europa tvinga ju folken där att hålla stora arméer, något som Amerikas folk icke behöfver. Mycket göres nu i Sverige för att göra exercistiden så tilltalande som möjligt och framför allt lärorik, göra den till en medborgarskola för de värnpliktiga. Att värnplikten i Sverige är en börda för folket, kan ju ej nekas, och en jämförelse härvid måste alltid utfalla till Amerikas fördel.

I rent ekonomiskt afseende är ju Amerika möjligheternas land, säger man allmänt. Det förnekar jag visst inte, men saken har dock flera sidor. Öfverallt i världen, där nya landområden bebyggas och där stora, gömda naturliga tillgångar börja tillvaratagas, uppstå tillfällen att skapa rikedomar i en hast. När de norrländska skogarna i Sverige på 1870- och 1880-talen började exploateras, förtjänade påpassligt folk millioner. Det rofferi och den oansvarighet, som vanligen känneteckna dylika perioder i ländernas historia, ha ej heller uteblifvit hvarken i Norrland eller här i landet. De stora möjligheterna i ekonomiskt afseende i Amerika ha sin orsak i helt naturliga förhållanden, och vi se ock, hur möjligheterna minskas i den mån, landet blir bebyggdt och mera stadgade förhållanden inträda. I de östra staterna är det nog härvidlag som i Sverige; det går på båda ställena att slå sig fram till en god ekonomisk ställning, men man kan ej skära guld med täljknif. Det fordras arbetsamhet, ihärdighet och sparsamhet, och de egenskaperna föra nog sin man fram i hvilket land som helst på jorden. Den, som söker efter de stora tillfällena att tjäna pengar i en hast, bör följa Greeleys råd — go west. Där finns det nog ännu möjligheter, men den dag kommer nog, då västern blir så tätt bebyggd som östern, och då försvinner Amerikas tjusningskraft.

Om vi sedan taga jämförelser mellan Sverige och Amerika i politiskt afseende, så möter oss den allra vanligaste: Sverige är monarki och Förenta staterna republik, hvilket alltför ofta uttydes så, att i Sverige skulle makten ligga hos storgubbarna och här hos folket. En sådan slutledning kan möjligen vara riktig vid jämförelse mellan Ryssland och Schweiz, men är det alldeles icke i det fall, det nu är fråga om.

I både Sverige och Förenta staterna gäller i politiskt afseende allmän rösträtt. I båda länderna finnas vissa inskränkningar, här beträffande bostaden en viss tid före valet, i Sverige jämte ett dylikt bostadsstreek äfven andra inskränkningar, hvilka utestänga dem, som icke fullgjort sina medborgerliga skyldigheter. I Sverige går det därför ej som i storstäderna här att en tid före valet samla ihop hundratals luffare och använda dem som valboskap. I Amerika äro alla val rena majoritetsval, hvilket gör, att en stark minoritet lämnas alldeles ur räkningen. I Sverige äro vid valen till riksdagen valkretsarna så stora, att flera personer väljas, och genom att den proportionella valmetoden tillämpas, insätter hvarje parti i riksdagen ledamöter i proportion till sin röststyrka. Socialisterna, hvilka i Sverige liksom här utgöra ett minoritetsparti, äga genom denna valmetod en rätt stark representation i riksdagen. I den amerikanska kongressen har det väl ej funnits mer än en socialist förut och finnes en nu.

Vid kommunalvalen i Sverige äga såväl bolag som personer rösträtt enligt graderad skala i proportion till inkomsten, men rösträtten för de stora inkomsterna är så begränsad, att fem eller sex arbetares röster väga lika tungt som en millionärs. Man finner därför arbetare sitta i både större och mindre städers stadsfullmäktige. I Amerika ser man inga arbetare i en större eller medelstor stads Board of Aldermen, emedan de kommunala affärerna liksom all politik ligga i händerna på yrkespolitici.

Tillsättandet af ämbetsmän sker ju efter olika metoder i de olika länderna. Här i landet tillämpas den åsikten, att medborgarna välja på viss tid dem, hvilka skola styra och döma dem, under det att de administrativa myndigheterna, presidenten, guvernören och borgmästarna endast utnämna dem, hvilka kunna anses som deras förtroendemän i det administrativa arbetet. Den stora massan lägre tjänstemän blir allt mer och mer genom civilservice lagens utveckling en oafsättlig tjänstemannakår, men ledningen i alla administrativa departement, såväl federal, statslig som kommunal, beror och kommer för framtiden att bero af politiken. I Sverige befordras ämbetsmännen efter duglighet och äro oafsättliga, utom naturligtvis då de begå sådana brott, för hvilka lagen föreskrifver afsättning.Dessa båda metoder ha sina fördelar och sina nackdelar. Den metod, som tillämpas här, förhjälper majoriteten af medborgarna att för ett visst ämbete få den de önska, under det man i Sverige får vara belåten med den man får. Det händer därför stundom där, att en utnämning mottages med starkt ogillande; dock får man samtidigt komma ihåg, att minoriteten här i landet alltid får den, som den icke önskar.

Större betydelse än denna olikhet äger dock tidsperioden för valet här och utnämningen på lifstid i Sverige. Tjänstemannens val för en viss tid här har sin fördel däri, att om man fått en olämplig person, kan man bli af med honom vid nästa val. Å andra sidan lockar de politiska kastvindarnas osäkerhetstillstånd den amerikanske tjänstemannen att göra bästa möjliga nytta af sin plats. Han blir mottaglig för graft. Tjänstemannen i Sverige känner sig trygg i sin plats, som ingen kan taga ifrån honom, äfven om han skulle vara mindre lämplig. Detta lockar till lojhet och öfversitteri mot allmänheten. En motvikt häremot ligger dock i befordringssystemet. Den tjänsteman, som visar prof på duglighet och nit, kan hoppas på snabbare befordran.

Vid jämförelse mellan Sverige och Amerika i socialt  hänseende kan man ännu få höra det barocka, att "här kan man kalla alla för du och behöfver inte krusa som i Sverige".

Klyftan mellan högre och lägre samhällsklasser är nog lika bred här som i Sverige, ehuru de yttre former, under hvilka medlemmar af olika samhällsklasser tangera hvarandra, icke så direkt som i Sverige markera samhällsskillnaden. Det är ej sed här, att en man tar af hatten för en annan. Det finns nog icke i Sverige någon enda industriidkare, som så föraktar sina arbetare som en Pittsburgh-millionär gör här. Men när en svensk arbetare tilltalar sin arbetsgifvare, får han först ta af sig mössan och hälsa och i samtalet kalla honom patron eller disponenten och blir ofta kallad du tillbaka, emedan svenska språket saknar ett allmänt antaget tilltalsord. Den amerikanske arbetaren går utan några ceremonier rakt fram till sin arbetsgifvare, och båda kalla hvarandra ni, emedan engelska språket äger ett gängse tilltalsord; båda framträda i det ögonblicket jämnställda, men de äro det ej i verkligheten. Något umgänge dem emellan kan ej komma i fråga, lika litet som mellan patron och arbetarna i Sverige. Det är i alla länder skillnad mellan folk, som arbeta med hufvudet, och folk, som arbeta med händerna. Ingen behöfver kallas högre och lägre och ännu mindre bättre och sämre. Skillnaden ligger däri, att de genom lefnadsvanor och utbildning hafva skilda intressen. De skulle ej finna nöje i hvarandras sällskap.

I social-ekonomiskt afseende står helt visst Sverige före Amerika. Egnahemsrörelsen i Sverige har igångsatts af myndigheterna och erhåller årligen understöd af dem i form af lån. Genom denna statsinstitution har tillfälle beredts tusentals familjer att erhålla ett eget hem. Det finns ju äfven i Amerika en egnahemsrörelse, men den har skapats af och ligger i händerna på byggmästare och banker, hvilka bereda tillfälle att på afbetalning köpa egna hem.

Genom riksdagens beslut år 1913 infördes i Sverige allmän folkpensionering. Denna utvecklas år från år, och när den genomförts i sin helhet, betyder den, att hvarje svensk, som genom ålderdom eller invaliditet är urståndsatt att försörja sig, äger rätt att erhålla pension af staten. Detta blir icke ett fattigunderstöd, utan hvars och ens rättighet i enlighet med de särskilda föreskrifterna om folkpensioneringen.

Då man jämför Sverige och Amerika i industriellt afseende, verkar den amerikanska industriens storhet rent öfverväldigande emot den svenska. Kvantitativt är den ju det också af helt naturliga orsaker. Det finns dock andra synpunkter. Inom den amerikanska industrien går allt ut på att spara tid och arbete för att genom massproduktion upptaga en framgångsrik konkurrens med den europeiska industrien med dess lägre arbetslöner. Följden blir, att man här lägger stor vikt vid arbetsbesparande maskiner, arbetets specialisering samt exploaterande till det yttersta af den lefvande arbetskraften. Arbetaren göres till endast en kugge i det stora maskineriet och får i 20 eller 30 år utföra endast ett och samma arbete, det och intet annat. Detta gör, att arbetaren tröttköres jämförelsevis fort. En 45 och 50 års man anses gammal; han ersättes med en yngre, och nya, unga krafter komma hvarje dag från Europa.

Öfver den svenska industrien hvilar en betydlig del af den svenska grundligheten. Man ser i allmänhet mera på kvaliteten än kvantiteten, och följden blir, att yrkesskickligheten där får mer tillfälle att göra sig gällande än här. Arbetet forceras där ej på grundlighetens bekostande, och arbetaren blir därför ej heller utsliten i förtid.

Beträffande rättsskipningen finner man i Sverige en fasthet, som man förgäfves söker här. Den svenska domarekåren, som är en verklig prydnad för landets ämbetsmannakår, står fullkomligt oberoende af de politiska kastvindarna.

Den svenska rättegångsordningen med underrätter på landet och i städerna, tre hofrätter och en högsta domstol, arbetar nog kanske något sakta och ej så litet pedantiskt, men den häfdar dock som kanske endast få andra folks rättegångsordningar det viktigaste af allt, nämligen allas jämnlikhet inför lagen. Den amerikanska domarekåren står helt visst lika högt som den svenska — Förenta staternas högsta domstol är ju en af världens mest vördnadsbjudande institutioner — men den kan gärna icke annat än taga intryck af politiken, så länge den är mer eller mindre beroende af denna. Svagheten i den amerikanska rättsskipningen är det rätt invecklade systemet med olika stats- och federala domstolar af lägre och högre grad. Detta samt den oerhörda mängden af lagar och förordningar har gjort, att allmänheten måste i den allra minsta rättegång anlita advokat. Advokaterna ha drifvit upp förmågan att finna på smyghål mellan lagparagraferna till en verklig konst, och det gäller rent af för en rättsökande att skaffa sig den störste advokaten-konstnären för att vinna ett mål.

Som en trygghet i det amerikanska rättegångsväsendet framhålles ofta, att man här har jury, men man glömmer vanligen, att sådan äfven finnes i Sverige, nämligen nämndemännen på landet och rådmännen i städerna. I Amerika fäller juryn endast utslaget skyldig eller icke skyldig (liksom juryn i tryckfrihetsmål i Sverige), någon medelväg finns ej, under det i Sverige domaren och rätten öfverlägga och slutligen komma till enighet. Fordran på den amerikanska juryns absoluta enighet kan förhala ett mål gång på gång och är den anklagade till hjälp, under det att tillvägagåendet i Sverige bevakar både den anklagades och det allmänna rättsbegreppets intresse.

Då man jämför undervisningsväsendet i Sverige och Amerika, är det första, som kommer en till mötes, talet om de utmärkta folkskolorna i Amerika, ett tal, som nästan urartat till hypotes. Utan tvifvel har detta tal uppkommit på grund af att rätt många timmar i skolorna i Sverige användas för kristendomsundervisning, under det att i Amerika stor vikt fästes vid läsning, skrifning och räkning.

I de svenska folkskolorna användas åtskilliga timmar till kristenodmsundervisning, men andra ämnen äro äfven rätt väl representerade, såsom historia, geografi, aritmetik, läsning och skrifning. Undervisningen bedrifves nog efter ett visst slags pluggsystem, som gör den mindre tilltalande för barnen än det amerikanska systemet, men ett rätt respektabelt mått af kunskaper bibringas dock barnen, ehuru dessa kunskaper äro af mera teoretisk än praktisk natur. De fosterländska känslorna lämnades förr nog alldeles oberörda i folkskolorna i Sverige, men har ju nu en förändring till det bättre häruti inträdt. I de amerikanska folkskolorna gör man undervisningen så tilltalande som möjligt för barnen och lägger an på allt, som kan ha sin praktiska betydelse; man slår kraftigt på de fosterländska strängarna, t.o.m. så kraftigt, att det blir ren chauvinism i stället för fosterlandskärlek, som inplantas hos barnen.

Resultaten af de båda undervisningsmetoderna bli i ögonen fallande. Den amerikanska undervisningens resultat är ytligt, om det ock genast gör sig gällande i det praktiska lifvet. Den svenska undervisningen verkar mer som grundval för lärdomar och erfarenheter i lifvet.

Beträffande den högre undervisningen och specialskolorna torde en jämförelse mellan Sverige och Amerika utfalla tämligen lika för de båda länderna. I allmänhet förbiser man ofta vid jämförelse de många praktiska specialskolor, som nu finnas i Sverige, och att det i städerna där liksom här lämnas tillfälle att inhämta kunskaper i s.k. aftonskolor.

På det kyrkliga området äro ju förhållandena i Sverige och Amerika vidt skilda. Man kan numera icke säga, att statskyrkan i Sverige trycker folket i religiöst afseende. Det är helt andra tider nu än då i midten af 1800-talet konventikel-plakatet ännu fanns kvar. Det finns nu i Sverige trosfrihet liksom här i landet. Den som ej hyllar statskyrkans lära står det fritt att lämna den och förena sig med likatänkande.

Den stora olikheten är, att den, som ej vill ha med kristendomen att göra, här i landet slipper ifrån den och ej behöfver betala en enda cent till kyrkan, under det att en sådan person i Sverige måste komma i beröring med kyrkan vid en del kyrkliga förrättningar samt betala skatt till kyrkan. Detta sistnämnda betecknas som den orättvisaste beskattning i världen. Man måste emellertid komma ihåg, att religionen är ett kulturintresse, hvilket i Sverige staten tillgodoser genom en statskyrka, för hvars uppehållande folket måste betala skatt. Att i Sverige neka betala skatt till kyrkan, därför att man ej går dit om söndagarna, vore detsamma som om den, som har informator för sina barn, nekade betala skatt till folkskolans underhåll eller om en schartauan, som aldrig i sitt lif besökt en teater, vägrade betala skatt, enär en del af den utgår till uppehåll af operan i Stockholm.

Vid jämförelse mellan de kyrkliga förhållandena i Sverige och Amerika får man ej låta leda sig af ovilja mot någon mindre lämplig präst, man kommer i beröring med, ty sådana finnas i båda länderna, utan man bör tänka på kristendomen som ett kulturintresse, och då blir frågan den, om detta intresse lämpligast bör tillgodoses af staten eller enskilda personer, som äro särskildt intresserade.

Jag vill visst inte förneka de många fördelar, som Amerika erbjuder, ty det vore ju en uppenbar orättvisa, men å andra sidan är jag öfvertygad om att man vid jämförelser mellan Sverige och Amerika alltför ofta låter förleda sig att öfverskatta dessa fördelar på grund af de tilltalande yttre former, i hvilka de framträda. Förklaringen härpå är antagligen den, att det amerikanska lifvet i stort sedt förlöper i så obesväradt oberoende af det allmänna, af den historiska utvecklingen och nedärfda traditioner. Staten och kommunen hafva i detta det fria initiativets land icke närmelsevis samma funktioner som i Sverige, och den historiska utvecklingen och de nedärfda traditionerna, hvilka i Sverige äga en så hög, individen förpliktande ställning, lämnar man här totalt ur räkningen. Amerika är ett jämförelsevis nytt land, och här är allting ännu "business". Sverige är ett gammalt kulturland. Det finns nog utveckling där också, men den går saktare och därför ock säkrare. De, som tyckt det gått för sakta, ha rest hit. De ha kanske kommit fram fortare, men risken har varit större. Det är alldeles som skillnaden att åka med automobil och efter häst.

-------------------------------

Föregående arbeten af  V.Berger

Rätt och Slätt, svensk-amerikanska berättelser. Boston, Mass., 1902.

Hvardagshändelser, svensk-amerikanska berättelser. Boston, Mass., 1903.

Hjelp dig sjelf, svensk-amerikanskt lustspel. New York, N. Y., 1903.

Emigrant-öden, svensk-amerikanska berättelser. New York, N. Y., 1904.

Hundår och Lyckodagar, svensk-amerikanska berättelser. New York, N. Y., 1905.

Ungdomskärlek, svensk-amerikansk novell. Worcester, Mass., 1908.

Vårt Språk, ett bidrag till kännedomen om engelska språkets inflytande på svenska språket i Amerika. Rock Island, Ill., 1912.

Vår Kyrka, de svensk-amerikanska kyrkliga förhållandena, sedda från nationell och folklig synpunkt. Brooklyn, N. Y., 1912.

Pytt i Panna, svensk-amerikanska berättelser. Worcester, Mass., 1912.

Amerikanska ortnamn af svenskt ursprung. New York, N. Y., 1915.