Notis i Sundsvalls Tidning,

No 46, 19.04.1888, sid 3

Redigering Elof Granholm 17.05.2013

Om utvandringen öfver Göteborg
skrifver G. P.

En utvandraredag, som hittills kanske ingen, var den 13 april. Närmare 3,000 landsmän, om man nu till dessa äfven vill räkna ett mindre antal af Suomis söner, hvilka öfver Bottniska viken och vidare medels statsbanan utkommit, lemnade då fädernejorden och inskeppade sig på de tre stora Hullångarne »Marsdin», »Orlando» och »Romeo».

»Marsdin» lemnade redan kl. 9 f. m. hamnen. Alla, som då medföljde, måste sålunda vara uppe i tid, hvadan redan vid 6-tiden om morgonen den stora folkvandringen begynte Sillgatan utefter ned till hamnen. Vid nämda gata, där de fleste af de stora emigrantkontoren äro belägna, skaffa sig och emigranterna i allmänhet kvarter under sin härvaro. Den enskilda företagsamheten står villigt till tjänst och en mängd hushåll hafva denna vår, kanske mer än tillförene, en betydlig inkomst af den stora emigrantskaran. Man inrymmer i våningarne 60, 70, ja 80 personer. Halmmadrasser och kuddar har man under vintern ställt i ordning och vid början af veckan begynner man att bädda längs alla väggar. Emigranterna betala vanligen 50 öre, med kaffe om morgonen 60 öre, pr dygn, men denna gång uppgifves det, att en del värdar passat på och tagit till och med 75 öre.

I kvarteren föres ett säreget ofta bullersamt lif af allt det i dessa våningar logerande unga folket af båda könen, och där äfven de af en och annan medförda dragharmonikorna spela en ingalunda ovigtig roll om kvällar och nätter, då hemlandsdanser än en gång öfvas med flit och lust. Några egentliga oordningar hör man dock ej af från dessa kvarter, hvilkas innehafvare nu inkassera betydliga summor.

Utefter den nämda gatan stod det sedan under hela förmiddagen till fram på e. m. vid 3-tiden, då »Romeo» afgick, som en ström af människor, de allra flesta ungt lefnadskraftigt folk, men äfven en och annan åldring sågs vandra åstad bland de unga. Mellan de stora ute i hamnen liggande ångarne och kajen gingo ända till det sista fartygets afgång ångslupar så fort de hunno med laster af utvandrare. På kajen vid debarkeringsplatserna rådde en trängsel, som poliskonstaplarne med all möda sökte göra så dräglig som möjligt. Ofta måste de taga i med hårdhandskarne.

Den stora utvandringen kunde ej annat än väcka en viss uppmärksamhet i staden och en mängd åskådare voro hela tiden tillstädes, jämte många landsortsbor, hvilka hit åtföljt anhöriga och vänner. Af dessa syntes mången med tårad kind vid det sista afskedet från en son, en dotter eller eljes en hjärtevän. Från ångarne vinkades ett sista farväl. Så vinkades från stranden tillbaka af en man eller far och af arbete hårda händer aftorkade den frampressade tåren.

Men dessa känsloutgjutelser voro dock i det hela enstaka fall. Massan af utvandrarne sågo ingalunda gråtmilda ut, tvärtom. Många syntes med trotsigt sinne lemna fädernejorden.