Kronobybo hälsar från Seattle Wash.

Seattle Wash. USA i februari 1946.

En hälsning från Amerika till hembygdens folk, släktingar och vänner i Österbotten.

Ni må tro, att det är en stor glädje för oss här i USA, när vi igen fått kontakt med Eder, efter dessa år av isolering, då vi inte alls fick höra av varandra. Särskilt tilltalade var vi av hälsningarna från socknarnas kommunalnämndsordförande. När jag läste Alfred Grundvalls vackra hälsning till kronobyborna i Amerika, så kom tårar i mina ögon. Jag kunde inte dölja mina känslor. Det var i Kronoby jag tog mina första barnasteg, och där tillbringade jag en lycklig barndom.

Finländarna i Amerika har med stort intresse följt Eder där hemma under de senaste åren. Finlands söner och döttrar här har icke glömt sitt fosterland. När vinterkriget rasade i Finland, samlades alla för att göra vad de kunde till Finlands hjälp. Amerika har alltsedan Finland blev självständigt beundrat och sympatiserat med vårt fädernesland. Finland var det enda land, som betalade sin skuld till Amerika. Detta bidrog mycket till att väcka amerikanarnas beundran för detta lilla land. Så kom Finlands inträde i det andra världskriget på våra fienders sida. Detta gjorde, att vår regering ej längre kunde vara vänligt stämd mot Finland. Hade Finland lyssnat till Amerikas råd och dragit sig bort från kriget, när vår president begärde det, så hade det i dag haft ännu större sympatier i Amerika än vad det nu har. Vår regerings i någon mån förändrade ställning till Finland är uteslutande en följd av kriget. Vi hoppas likväl, att Finland snart skall gå en ljusare tid tillmötes. Vi ber till Honom, som styr folkens öden, om hjälp för Finland, och att vårt fädernesland må bevara sin plats som ett fritt land bland andra länder.

Edra landsmän här i USA förstår, att det är svåra tider i Finland. Vi försöker göra vad vi kan för att hjälpa någon släkting eller vän i hemlandet. Många är också de paket, som blivit sända till Finland i vinter. I går sände vi det fjortonde till släkt och vänner i Pedersöre, Kronoby och Karleby. Vi har fått många brev från tacksamma mottagare för de ringa gåvor vi sänt till dem. Helt nyligen höll landsmännen här i Seattle två stora konserter till förmån för de nödlidande i Finland. Behållningen från dessa konserter steg till 800 dollars för vardera. Många bäckar små gör en stor å.

Så några andra nyheter! Leden glesnar bland finlandssvenskarna här i Seattle. Svårt kännes det när ens goda vänner den ena efter den andra hastigt ryckes bort från vänkretsen. Först var det min mångårige vän och kamrat Sigfrid Vicks, som skördades, av döden. Han dog i början av september i hjärtslag. Sigfrid Vicks var född å Storvikar i Kronoby. Han sörjes närmast av efterlämnad hustru, en son och en syster här i Seattle. Så skördades vår aktade landsman Anders Emil Ström, född i Sundby, Pedersöre, av liemannen. Ström arbetade i samma verkstad som undertecknad. Han var utrustad med en god hälsa och arbetade ännu hela den vecka, som slutade den 25 januari. På söndagen insjuknade han, intogs i sjukhus tidigt på morgonen den 28 och avled samma dag. Dödsorsaken var hjärtelag. Anders Ström besökte hemlandet år 1937. Kanske någon av tidningens läsare sammanträffade med honom under hans besök i hembygden. Ström efterlämnar hustru, en son och en dotter här i Seattle, samt ovanligt många vänner.

Frid över dessa vänners minne!

Amerika var ju i krig närmare fyra år, så vi hade även vi våra bekymmer. Finlands folks söner stred på många olika valplatser. Vi tackar Gud för att kriget är slut. Måtte det efterträdas av en långvarig fred med välstånd för oss alla!

Även vi har haft en del livsmedel ransonerade och en del brist har det varit på det ena och det andra. Just nu är det brist på smör, som hålles borta från marknaden för att priset skall stiga. Vi sänder också mycket av våra förnödenheter till de hungrande i Europa. Men ingen brist har vi lidit i jämförelse med Finland och andra länder i Europa. Vi har en rätt sträng prisreglementering och den har varit till stor nytta för folket. Vi har ingen inflation och laglönerna är de högsta sedan jag kom till USA.

Så får jag kanske presentera mig själv för läsekretsen. Som jag redan nämnde är jag född i Kronoby, Söderby eller Jeussen, som byn även kallas. Mina föräldrar var Matts och Sofia Björklund. Far dog för några år sedan men min kära mor lever ännu i min hemby. I mitt goda hem, med dess stora syskonskara, lärde jag mig den första bönen. I samma by gick jag i folkskolan. Från mitt hem och min hemby bevarar jag de allra bästa barndoms- och ungdomsminnen. Mina tre bröder Nestor, Teodor och Sigurd Björklund lever ju ännu i hembygden. Jag förstår, att de med Paavos tålamod brukar sin jord, väntande skörden av Herren. Mina två systrar är Ingrid Framnäs i Kronoby och Karin Österlund å Villa folkskola i Karleby. Jag avreste från Kronoby station den 25 april 1910 med Megaunee Mich som mål. Jag var då blott 18 år gammal. I Megaunee fann jag min trogna livsledsagerska, den präktiga Pedersöre-flickan Anna Portin, född i Sundby. Före sin avresa till Amerika 1913 arbetade hon hos herrskapet Thor Erwast i Jakobstad. Anna hälsar hjärtligt alla sina forna vänner. I Seattle har vi levat sedan 1933 och här trivs vi gott. Seattle är en stor och fin stad, där många av Finlands söner och döttrar bor.

Gud har välsignat oss med en dotter och fyra söner. Vår dotter Karin som är den äldsta i syskonskaran, är lyckligt gift och bor i mellersta Wash., där hennes man Bert Sellin är kassör vid banken i Wapata. Vår äldsta son Paul är pastor i en församling i Wisconsin, som tillhör Svenska Missionsförbundet. Roy, vår andre son, deltog i kriget i Afrika och Europa i 30 månader. Han kom lyckligt och välbehållen hem för snart ett år sedan. Just nu är han på en lång affärsresa till Los Angeles, Chikago och New York för den stora firman Frederick & Nelson här i Seattle. En tredje son Milton är i Japan och tjänar i ockupationstrupperna. Vår fjärde son Ronald på tio år är till stor glädje för far och mor på gamla dagar.

Våra landsmän här och deras barn har blivit liksom inympade i den stora amerikanska nationen. Detta är ju heller icke att undra på, när så många av oss levat en lång tid här i vårt adoptivland.

Hembygdens folk, mottag denna hälsning från en son och en dotter, som så ofta tänker på Er där borta i hembygdens skogar och dalar. Gud bevare fosterlandet!

Victor Björklund

Införd i Österbottningen no 28, 07.03.1946, sid 4

(Redigerat Elof Granholm 17.05.2013)