Evangeliska Lutherska Augustanasynoden i Norra Amerika

Skrivet av Per Phersson

2011-04-06 10:51

Vi tillåter oss att ur Svenska kyrkans senaste årsbok avtrycka följande artikel av kyrkoherde d:r Per Pehrsson

Den första svenska utvandringen till Amerika i historisk tid började 1638, då kolonien Nya Sverige upprättades vid Delaware i Pennsylvania. De sista svenska församlingarna från den tiden, införlivades med den engelsk-episkopala kyrkan efter den siste svenske prästen, prosten d:r Nils Collins död 1831.

På 184050-talen började den andra utvandringsperioden. För närvarande beräknas de invandrade svenskarna och deras avkomlingar till omkring 2 miljoner. Utan nämnvärt stöd från hemlandet har ibland dem uppvuxit en dotterkyrka, Augustanasynoden, vars kyrkofolk bäst av alla bevarat det svenska arvet. Dess historia är rik på faror och mödor, på försakelse och umbäranden men också på troskraft och välsignelse. Nybyggarnas första gudstjänster höllos i tältläger och blockhus. Knän böjdes i bön, innan, det första spadtaget togs i prärievallen, och de bofastas första åtgärd var att bygga kyrka och skola.

Den förste svenske prästen som följde utvandrarna var L. P. Esbjörn, som kom över år 1849 och som 1850 i Andover, Ill. grundade den första svenska lutherska församlingen. Den bestod då av 10 personer. Andra bekanta pioniärer voro pastorerna T. N. Hasselqvist, Erland Carlsson, Jonas Svensson, Olof Olsson, E. O. Fogelström och Erik Norelius.

Augustanasynoden stiftades 1860. Tuve Nilsson Hasselqvist blev dess förste presiderat. Den, omfattade då 36 församlingar med 21 kyrkor, 17 präster och 3,753 kommunikanter. Dess märkliga utveckling framgår av här nedan meddelade uppgifter om läget vid slutet av år 1920, det sista år, för vilket fullständig redogörelse varit tillgänglig. Synoden omfattar f.n. över 300,000 själar. Den har i sitt sköte samlat något över en sjättedel av svenskarna och deras barn och torde med ord och sakrament tillfälligt nå ytterligare minst lika många av Sveriges förskingrade barn. Många av dessa tillhöra andra samfund, men den övervägande delen torde icke stå i någon som helst kyrkogemenskap. Synoden har jämväl en stor uppgift till svenskhetens bevarande genom att bibehålla och vårda svenskt språk och svensk kultur.

I sin kyrkoordning, synodalkonstitutionen, reviderad och antagen vid årsmötet 1922, bekänner den i sin 2 artikel, som kvarstår orörd sedan 1860 och som aldrig får förändras", att den Heliga skrift, såsom Guds uppenbarade ord, är den enda ofelbara regeln och rättesnöret för människans tro och leverne", samt fasthåller de tre äldsta symbola och den oförändrade Augsburgiska bekännelsen såsom en kort men sann sammanfattning av kristendomens huvudläror, förstådd i enlighet med den utveckling därav, som de övriga vår lutherska kyrkas symboliska böcker innehålla".

Synoden, som har sitt namn efter Augsburgiska bekännelsen, förkastar konsekvent all union med andra samfund och hävdar i den, s.k. Galesbury Rule grundsatsen: Lutherska predikstolar för lutherska präster allena och lutherska altaren för lutherska nattvardsgäster allena".

Synoden är ansluten till General Council, em sammanslutning av 11 evangeliskt-lutherska synoder men har vägrat deltaga i bildandet av en sammanslutning med andra evangeliska kyrkor.

Synoden består av de präster och församlingar, vilka stå i ordentlig förbindelse med densamma. Synoden är uppdelad i 12 konferenser, motsvarande de svenska stiften, jämte 3 missionsdistrikt, Inter Mountain (i Utah och Idaho), Montana samt South Eastern och Alaska (i Alaska, Tenessee och Florida). Varje konferens har sin egen konstitution, som skall av synoden granskas och stadfästas. Konferensen har regelbundna möten, där samtliga präster äga säte och stämma jämte ett av varje församling valt lekmannaombud samt ett ombud från varje konferensens inrättning, skola, hospital, barnhem och o. d.

Varje konferens består av ett antal distrikt, motsvarande i viss mån de svenska kontrakten. Illinoiskonferensen är den äldsta och Canadakonferensen den yngsta. Störst är Minnesotakonferensen med 20 distrikt och 349 församlingar, minst är Californiakonferensen med 3 distrikt och 21 församlingar.

Inom församling finnas kyrkoråd och kyrkovärdar. Alla kyrkotjänare insättas högtidligen i sina ämbeten enligt fastställd ritual. Lekmännen taga mycket livlig del i församlingsarbetet. Kyrkorna äro i regel byggda i med en för denna verksamhet avsedd undervåning, basementet", som motsvarar vad vi kalla församlingshem".

Vid synodalmötet, synodens kyrkomöte och högsta lagstiftande myndighet, äro församlingarna representerade av ombud, präster och lekmän i lika antal, vilka av konferenserna väljas med ett prästerligt och ett lekmannaombud för varje antal av 1,500 kommunikanter och för större bråkdel därav. Medlemmar äro dessutom synodens ämbetsmän, synodalrådets medlemmar, presidenten för synodens gemensamma läroanstalt, teologiska fakultetens medlemmar, en präst och en lekman för varje synodens missionsdistrikt, huvudredaktörerna för synodens officiella tidningar, ett ombud för varje styrelse för synodens olika institutioner och ett ombud för varje läroverk, som äges och kontrolleras av någon av konferenserna.

Vid varje synodalmöte hålles ett möte av ministerium, vilket består av de prästerliga ledamöterna, för att pröva och ordinera kandidater till prästämbetet samt för andra ändamål, som egentligen angå prästerskapet allena".

Synodens ämbetsmän äro 3 prästerliga, presidenten, v. presidenten och sekreteraren, samt skattmästaren, som skall vara lekman. Presidenten väljes för 4 år, de övriga för två år. Synodens president, som skall uteslutande ägna sig åt synodens tjänst, är teol. d:r G. A. Brandelle och v. president, Minnesotakonferensens president, fil. och teol. d:r P. A. Mattson. Presidenten är synodens högste representant och ordförande i synodalrådet, som dessutom består av v. presidenten och av presidenten jämte ett lekmannaombud för varje konferens samt av ordföranden och ett lekmannaombud från The Association of the English Churchs. Synodalrådet förbereder de ärenden, som skola föreläggas det årliga synodalmötet och företräder mellan mötena synoden.

Synodens president förrättar prästvigning eller förordnar annan präst därtill och äger i allmänhet att inom synoden utöva den uppgift, som inom svenska kyrkan tillkommer dess biskopar.

Varje konferenspresident är tillika i pastor i en församling och har inom konferensen samma episkopala uppgift som synodens president för synoden i sin i helhet med undantag av prästvigning, därest han ej därtill särskilt förordnas.

Augustanasynoden, som i bekännelse och kult står i överensstämmelse med moderkyrkan i Sverige, använder i regel dess kyrkliga böcker och plägar jämsides med den svenska kyrkan revidera dem. En ny katekesutveckling antogs 1921. Ny handbok är utarbetad, ehuru ännu icke antagen. Ny psalmbok är under arbete. Gudstjänsterna torde ännu hållas övervägande på svenska språket. Av hänsyn till de uppväxande 2:a och 3:e generationerna börjar man dock allt mera övergå till engelskan.

Synodens gemensamma högre läroanstalt är Augustana College and Theological Seminary, årsbarn med synoden och av den särskilt omhuldad. Den utvecklas allt mer mot fullständigt universitet. Dess teologiska fakultet har 6 professorer. Augustana College, som även har konservatorium och affärsavdelning, har ett 30-tal professorer. Dessutom finnas 3 högre läroverk eller Colleges: Gustavus Adolphus i St. Peter, Minn., Bethany i Lindsborg, Kans., Upsala i Kenilwort N. J. samt 5 lägre läroverk omfattande i regel 5 årsklasser, nämligen Luther i Vahoo, Netor., North Western i Fergus Falls, Minn., Minnesota i Minneapolis, Minn., Trinity i Round Rock, Texas, och North Star i Warren, Minn. Värdet av dessa läroanstalters egendom i fastigheter och fonder uppgår till 2,735,781 $. Avgångsexamen från de 4 högre Colleges berättigar till inträde som student vid svenska och de flesta övriga europeiska universitet. Därjämte finnas 256 församlingsskolor med 349 lärare, där under statsskolornas sommarferier meddelas kunskap i svenska språket och kristendom. Dessa skolor äro i stark tillbakagång. Söndagsskolan är föremål för synnerlig omsorg. Däri undervisades år 1920 81,309 barn.

Synoden har en omfattande missionsverksamhet. Hemmissionen vill uppsöka och föra hem till fädernas kyrka landsmännen i Amerika. Immigrant- och sjömansmissionen, vars medelpunkt är immigranthemmet i New York och immigrant- och sjömanshemmet i Boston, har varit till mycket stor välsignelse för invandrande svenskar. Hednamissionen driver sitt arbete i Indien, Sudan, Porto Rico och Wirgin Islands samt i Kina. Efter kriget har synoden jämväl övertagit den tyska Leipzigermissionens fält i Ostafrika. Inalles arbeta ett 50-tal manliga och kvinnliga missionärer på de olika fälten.

Synoden har två diakonissanstalter, Immanuel i Omaha, Nebr. och Betesda i S:t Paul, Minn. samt i samband med dem ett sjukhus i vardera staden samt ett stort modernt inrett Augustana Hospital i Chicago.

36 välgörenhetsinstitutioner, därav 8 barnhem och 5 ålderdomshem, lyda under synoden. Det äldsta barnhemmet upprättades redan 1865 i Vasa, Minn. Till hjälp åt genom kriget nödlidande trosförvanter i Europa bar insamlats 850,000 $.

En pensions- och understödskassa för präster och deras änkor och barn finnes. Den fick vid årets synodalmöte mottaga ett tillskott av 1/2 miljon $, resultatet av en företagen insamling.

Synoden äger egen förlagsverksamhet, Augustana Book Consern, som har en mycket stor uppgift att sprida religiös litteratur, svensk och engelsk, inom församlingarna. Den förmedlar även inom Sverige utkomna böcker. Summan av alla på dess förlag utgivna böcker, smärre skrifter och traktater sedan dess tillkomst år 1889, var vid 1920 års slut 4,804,130 ex. Ett 10-tal tidningar, årskalendrar och söndagsskolpublikationer utgivas. Av synnerlig betydelse är dess kyrkotidning Augustana, som finner väg till de flesta hemmen inom synoden. Den motsvarande engelska veckotidningen heter The Lutheran Companion.

Den svenska stam, som visat sig mäktig en sådan insats i Amerikas religiösa och kulturella arbete, har givit sitt nya hemland ett icke ringa tillskott av andlig kraft. Det är huvudsakligen män och kvinnor av svensk bondestam ur ringa villkor, som uppfört denna storvulna kyrkliga och kulturella byggnad bland vårt folks förskingrade barn. Augustana är en svensk allmogebragd! Själv har synoden ödmjukt och trosfrimodigt framhållit vad som varit den bärande kraften i dess gärning. Där sades vid det stora 50-årsjubileet 1910:

Den egentliga grundfonden är Guds nåd och barmhärtighet och den ledning och välsignelse han skänkt sitt folk och sin kyrka."

Publicerad i Församlingsbladet 16.08.1923
Redigering Elof Granholm 06.04.2011

Senast uppdaterad 2011-04-06 11:03