| Amerika-brev den 7 mars 1913 |
| Skrivet av John Gullans |
| 2008-11-16 11:01 |
|
Amerika-brev. John Gullans Om Pilgrimskyrkan De, som läste mitt förra Amerika-brev i Människovännen, torde undra om ej brevskrivaren blir löftesbrytare; ty han lovade då att skriva igen. Nåväl, här kommer jag igen med några i amerikabrådskan hoprafsade rader. Skulle de vara välkomna, torde flere följa; saknar man intresse därför, få vi väl ta gå vår Matts ur skolan. Vad skulle vi skriva om? Arbetsförhållanden, väderleken, klimatet, vår nye president eller politiken? Intetdera. Det ena som det andra torde vara intressant och viktigt nog, men de ämnena äro dock ej de viktigaste. En fråga står ännu över alla andra, och det är den man i katekesen plägar uttrycka så här: »Vad bör vara vår förnämsta omsorg i detta livet? » Huru lyder svaret? Skulle vi säga vad som i allmänhet tyckes vara människans största omsorg, komme vi sanningen närmast, om vi sade: att samla penningar." Närings- och girighetsomsorgen tycks nog i allmänhet vara den största. Men vad säger Jesus av Nazaret? Söken först efter Guds rike och hans rättfärdighet, så faller eder allt det övriga till. Det står i överensstämmelse med svaret i Katekesen också: Vår förnämsta omsorg bör vara att bliva saliga." Stor skillnad är det dock emellan vad som är och vad som bör vara. Men det är vår sköna och maktpåliggande uppgift såsom kristna att söka förändra bör vara" till är" i denna livsviktiga fråga. Huru kunna vi göra det? Genom att åtlyda Mästarens befallning: Gån ut och gören alla folk till lärjungar." Till Jesu lärjungar. Här framstår uppdraget så tydligt, att vi ej kunna taga miste därom. Huru det skall utföras, har ock Mästaren sagt: »Döpande dem och lärande dem att hålla allt det jag har befallt eder." Här gäller det både inremissionen, hemmissionen och hednamissionen. Finnas några sådana missioner i Amerika? Jo visst. Visserligen kallas Amerika den allsmäktige dollarns land", men likväl finnas här många som icke böjt sina knän för Baal." Att här finnas många olika kyrkosamfund, torde vara allom bekant. Men det är särskilt ett kyrkosamfund, som intresserar oss, det evangeliskt lutherska. Ett kort sammandrag av den lutherska kyrkans statistik i Amerika (USA) var synligt i Människovännen för ett par månader sedan, vilket visade att vår moderkyrka ej saknar stamförvanter i detta land. Denna kyrka bedriver sin verksamhet i Amerika på olika språk, vilket visar lätt hon har sin största mission bland de från andra länder inflyttade innevånare. Så vill ock samma moderliga famn öppna sig för Finlands söner och döttrar, när de anlända till det fjärran landet i väster. Vad kallas de kyrkliga organisationer, som hava särskilda intressen för Finlands barn? I Suomi-synoden och Augustana-synoden. Visserligen vilja även andra samfund, ja mer än gärna, få rekryter från vårt folk; men det är dock i egentlig mening till de; nämnda synoderna som vårt folk bör vända sig. Därför vilja vi ock något närmare framhålla dessa organisationer. Suomi-synoden, som för ett fjärdedels sekel sedan stiftades, bedriver sin verksamhet nästan uteslutande på finska språket. Det stora behovet av kyrklig verksamhet bland de finskatalande landsmännen har ifrån början nästan omöjliggjort ens tanken på att tillvarataga de svenskatalande finnarna. Och faktiskt är, att Suomi-synoden icke ens nu med sina väl utrustade och nitiske pastorer kunna tillgodose behoven. Flere arbetare i vingården behövas. Till mycken välsignelse har dock denna synod varit för det finska folket i Amerika. Med sin trogne ledare, teol. dr J. K. Nikander, i spetsen har den gjort och gör rätt stora framgångar. Tack vare ock moderkyrkan, som givit finska folket i Amerika rätt många trogna och duktiga pastorer. Enligt förlidet års statistik räknade Suomi-synoden 26,288 medlemmar, varav 13,599 voro nattvardsberättigade, 126 församlingar, 73 kyrkobyggnader och många samlingslokaler, 18 prästgårdar, 22 begravningsplatser. Prästernas antal var 30. Söndagsskolorna voro 92 med 5,098 elever, sommarskolorna 37 med 2,020 elever. Ungdomsföreningarna räknade 1,049 medlemmar, De flesta medlemmarna finnas i staten Michigan, där ju ock synoden givetvis har sin stamort. I Hancock, Mich., har synoden sitt läroverk, Suomi Opisto, vid den förnämsta gatan i staden, Quincy street. Läseåret 19101911 voro 120 studerande inskrivna i de olika avdelningarna, den teologiska även inberäknad. Förutom d:r Nikander, rektorn, äro tolv lärare anställda där. Läroverket växer år för år, och har redan från detsamma utgått 14 pastorer, flere affärsmän, advokater, läkare, lärare o.s.v. Dess egendomsvärde räknas till 257,500 fmk. Räkna vi då in församlingarnas egendom, 1,618,800 fmk, så äger Suomi-synoden den nätta summan av 1,875,800 fmk i fast egendom. Skulderna äro dock omkring 250,000 fmk vid det här laget. Varifrån få då svensk-finnarna ev. luth. betjäning, då Suomi-synoden icke kan bry sig om dem? Från Augustana-synoden, d.v.s. i den svenska lutherska kyrkan i Amerika. För övrigt söka ju ock andra samfund missionera ibland dem, såsom baptisterna och kongregationalisterna. Augustana-synoden har dock genom sin kraftiga verksamhet fått tjäna de flesta svensk-finnarna i Amerika, som ej lockats till andra samfund. Därför vilja vi höra något närmare om denna synod. Augustana-synoden stiftades för över 52 år sedan och har med sin verksamhet gjort en ganska stor insats i den luth. kyrkans i Amerika utveckling. Enligt den senast utkomna statistiken (för 1911) räknade synoden 682 präster. 1,157 församlingar, 1,027 kyrkor, 528 prästgårdar, 50,000,000 fmk i egendomsvärde. Dess medlemsantal var 258,102, varav 173,869 voro nattvardsberättigade; söndagsskolbarnen voro 70,808, eleverna i sommarskolorna 18,602. De olika församlingarnas utgifter till olika ändamål för det året voro omkring 10,000,000 fmk. Förutom en kraftig hemmission bedriver synoden mission i Indien, Kina och Porto Rico. Augustana-synoden äger och underhåller en ganska storslagen välgörenhetsverksamhet bestående av två immigranthem, fyra sjukhus, två diakonissanstalter, åtta barnhem, fem ålderdomshem, ett räddningshem för fallna samt flere vilohem för tjänsteflickor. Dessutom bedriver synoden en vittomfattande verksamhet genom sina tio läroverk, varav fem äro fullständiga elementarläroverk och de övriga fem snart bliva det. Augustana-College and Theological Seminary i Rock Island, Ill., är synodens äldsta och största läroverk. Där finnes ock en teologisk avdelning, varifrån de allra flesta av synodens präster fått sin teologiska utbildning. Detta läroverk är redan så gott som ett universitet. De studerandes antal vid alla dessa läroverk uppgår till omkring 8,500. Läroverkens och barmhärtighetsinrättningarnas egendomsvärde uppgår till den nätta summan av 12,500,000 fmk. För övrigt bedriver synoden en betydelsefull tidnings- och bokförlagsverksamhet, Augustana Book Concern i Rock Island. Synoden utgiver en teologisk tidskrift med svensk och engelsk text, tre tidningar på svenska och två på engelska språket, tre söndagsskolpublikationer, en litterär och en religiös julkalender. Sedan bokförlagsverksamheten påbörjades, ha nära tre millioner böcker och smärre skrifter tryckts och dessutom massor av importerad litteratur sålts. Det senaste året närmade sig bokförlagets omsättning 1,000,000 fmk. Att dessa båda synoder utfört och utföra en betydelsefull mission i detta stora land, är självklart, icke blott från religiös utan även från kulturell synpunkt. Men huvudändamålet är dock att utbreda och befästa Guds rike först och främst bland nordanlandens söner och döttrar i förskingringen och sedan även bland hednafolken. Hemmissionen, missionen bland de förskingrade landsmännen i Amerika, tyckes vara synodernas närmaste uppgift. Ett stort fält i sanning! Icke hälften av Finlands och Sveriges i Amerika boende avkomlingar tillhöra något kyrkosamfund i praktisk bemärkelse. Väl stå finnarna som medlemmar i kyrkoböckerna i Finland, men vad nytta ha de i Amerika därutav? Det stora flertalet går i kyrklig bemärkelse såsom får som icke hava någon herde. Många äro väl fångna i den modärna otrons och förnekelsen bojor, men många, många rent av längta efter Guds ord, förkunnat av ev. luth. lärare. Dessa synoder söka så långt som möjligt samla dessa förskingrade landsmän omkring Guds ord och heliga sakrament. Men män och medel saknas, synnerligast bland svensk-finnarna så väl som finnarna. Det tyckes dock bliva bättre år för år, och vi hoppas att fälten må kunna tillses allt bättre och bättre. Må vi dock kunna påräkna de i Finland hemmavarande kristnas för böner och varma understöd och isynnerhet pastorernas varma rekommendationer till utvandrare att vi framkomsten till Amerika förena sig med vår ev. luth. verksamhet detta land. Med redaktionens tillåtelse vill jag framdeles skriva något om vår svensk-finska lutherska församlingar i Amerika. Får så sluta denna gång med käraste hälsningar till fosterbygden, läsekretsen och icke minst till Människovännens redaktion. Worcester, Mass., U.S.A. den 7 mars 1918. Eder förbundne John Gullans Människovännen nr 13, 28.03.1913 Redigerat av Elof Granholm 16.11.2008 |
| Senast uppdaterad 2009-01-15 21:03 |
