En färd öfver Atlanten

Skrivet av Vågbrytaren

2008-07-08 20:29

En färd öfver Atlanten.

För ett par årtionden sedan var en färd öfver Atlanten en lång och besvärlig resa, och många af våra landsmän hvilka tillhöra »de stilla i landet» lefva ännu i den öfvertygelsen att »Atlanten» ax det förskräckligaste i hela Amerikaresan. »Ja, vore det inte för Atlantens skull» (så ha vi hört mången utbrista) »så skulle vi nog fara öfver och hälsa på de kära barnen i Amerika!»

Denna fruktan för Atlanten är en kvarlefva från den tid som flytt. Numera reser man snabbt och bekvämt mellan den gamla och den nya världen; och en hvar som gjort denna resa med någon af vår tids moderna ångare vet att en dylik resa är i hög grad angenäm.

Resan öfver Nordsjön är stundom något besvärlig, men den varar ju endast ett par dagar. Genom England rusar tåget på några få timmar, och i Liverpool får man sikte på den stora ångare som »går öfver Atlanten».

I mindre ångbåtar föres man ut till den väldiga kolossen som ligger på redden några kabellängder från kajen. I Liverpool har man vant sig: vid lif och rörelse, men lifvet där förefaller nu som idel lugn, vidjämförelse med den brokiga, rörliga scen, som ter sig vid ombordstigningen å den stora ångaren. Emigranternas grupper förete naturligtvis det mest brokiga virrvarr. De flesta äro ovana vid resor och okunniga i det språk, som nu hufvudsakligen talas rundt omkring dem. Somliga blifva modlösa, andra stålsätta sig mot känslornas språk, och söka visa en konstlad glädtighet. Somliga söka med tankekraftens hela skärpa sätta sig in i situationen och genom eftertanke draga lärdom af densamma, under det andra förgifta sig ur någon medhafd bränvinsbutelj och sålunda bedöfva tankekraften och sina bättre känslor. Den böljande emigrantströmmen försvinner emellertid under däck, där en hvar får sig plats anvisad. Passagerarne få sig anvisade sina hytter, enligt å biljetterna, angifna nummer, och man vet således, hvar man är »bosatt» för den kommande veckan. Sedan man sålunda intagit sin plats och förvissat sig om, att reseffekterna äro med, går man upp på däck för att betrakta den brokiga farvälscenen och höra afskedshälsningar uttalas på alla världens tungomål.

Ångans dån från den väldiga skorstenen förråder dess stigande tryck. Kaptenen visar sig på kommandobryggan, signalpipan ljuder, vindspelet draget af ånga lyfter ankaret, kaptenens hand rör vid telegrafapparaten (som förmedlar samtalet mellan kommando bryggan och maskinrummet), en lindring darrning märkes, isynnerhet akterut, maskinerna börja arbeta och resan anträdes.

Omkring femton timmar efter afresan från Liverpool göres ett kort uppehåll i Queentown Irland, för att taga ombord den sista europeiska posten. Härifrån styres färden ut på det vida hafvet, och snart ser man Europa försvinna som en mörk strimma vid horisonten. . Den resande, som för första gången i sitt lif befinner sig på Atlanten, gripes af en egendomlig känsla. Det är också en situation, som kan ingifva ämnen till mångsidiga betraktelser. Det vidsträckta hafvet, som öfverallt möter ögat, det ofantliga fartyget en liten flytande stad|, det kosmopolitiska virrvarret i ansigtstyper, klädedrägt och seder, den babyloniska förbistringen, som slungar barbariska ljudvågor möt ens öron, allt bidrager i förstone till en vemodsfull stämning; men hoppets goda ängel följer oss äfven på hafvet, och knappt har man sett den gamla världen försvinna i det blåstrimmiga fjärran, förrän ögat kastar en förhoppningsfull blick förut, och det känns som en vänlig röst hviskade: där är resans mål.

Teutonic och Hvita Stjärnliniens affisch ( White Star Line)
(Bilderna ej med i orginaltexten)

Låtom oss antaga att vi göra resan med en af Hvita Stjernliniens ångare, t.ex. Teutonic. Vi vilja då taga en hastig öfverblick af vårt atlantiska »hem». Ångaren Teutonic är 682 fot lång och 50 fot bred. Dess höjd från kölen till däck är 65 fot, hvartill komma diverse öfverbyggnader af ansenlig höjd. Dess odrägtighet är öfver 10,000 reg. tons.

Ångan erhålles från 16 ofantliga ångpannor, under hvilka elden underhålles i 76 eldstäder. Matarpumparna förse ångpannorna med 120 tons vatten hvarje timme, hvartill åtgår 57 hästkrafter. För denna vattenmassas förvandling till ånga åtgår 12 % tons stenkol i timmen, eller i medeltal 300 tons om dagen. Den mängd kol, som förbrukas af en af dessa ångare på en resa öfver Atlanten, lastar sex jernvägståg .med 32 lastvagnar i hvarje tåg. Från de 16 ångpannorna leda ror till det väldiga maskineriet, som består af två tredubbla maskiner med en styrka af 20,000 hästkrafter; samt dessutom en del andra maskiner för vattnets kondensering, för ankarets lyftning, för fartygets styrande, dynamomaskiner för det elektriska ljuset, o. s. v.

Från maskinrummet där nere i djupet vilja vi begifva oss till högre liggande våningar. Utrymmet är stort i denna flytande stad. Här kan bekvämt inrymmas 300 första klass passagerare, 300 andra klass, och 800 emigranter. Öfverallt råder ordning, snygghet och den noggrannaste beräkning. Bland emigranterna, hvilkas sofplatser äro belägna i våningen under passagerarehytterna, finna vi visserligen ingen lyx, men allt är rent och snyggt, och frisk luft har man tillräckligt äfven här. Ogifta personer få visserligen vara flera tillsammans i hvarje rum, kvinnor och män hafva särskilda rum , men de hytter, som äro afsedda för familjer, hafva endast från 2 till 6 sofplatser hvardera. Förr skulle emigranterna bestå sig med matkärl och sängkläder själfva, men nu erhålla de dessa saker fritt ombord, (äfven på resan öfver Nordsjön). Emigranternas måltider serveras 3 gånger om dagen; maten är god och närande; och en hvar får äta så mycket han önskar.

Andra klassens salong är belägen akterut. Den bär i allo prägeln af snygghet och komfort, utan lyx. Här intagas måltiderna (af andra kl. passagerare) 3 gånger om dagen, jämte en lätt extra måltid sent på aftonen bestående af ost, skeppsskorpor och te för dem som så önska; men denna måltid intages ej i likhet med de andra, vid dukade bord, utan man formerar små grupper här och där, bland gamla eller nya bekanta, och ger för uppassaren tillkänna att man här önskar "cheese and crackers". Här är den "allmänna samlingsplatsen under dagens lopp, för dem som ej önska vara på däck. Här har man bekväma sittsoffor, ett bibliotek och ett pianino, hvadan man, om vädret ej är alltför ogynsamt kan passera den ena dagen efter den andra utan mycken erinran om att man är på resa. I allmänhet finnes några bland passagerarne som kunna föra ordet, på det ena området efter det andra, hvadan man om aftnarna ofta får höra tal i salongen. Ibland är det en predikan, ibland ett föredrag, ibland en deklamation o. s. v. På hvilket språk det framsäges gör ingenting till saken, det förstås alltid af någon. Är intet särskildt program uppgjort för aftonen så läses, göres reseanteckningar, konverseras och musiceras och om vädret är vackert, så kunde man likna en dylik resa vid en veckas angenäm fest i en stor familj.

I första klassens salong ligga dyrbara, mjuka mattor på golfvet, och längs väggarna löpa bekväma, sammetsklädda divaner. Vid de långa borden stå fasta inventionsstolar, hvarjemte flera bekväma inventionssoffor finnas i salongen. Dyrbara, fasta speglar, infattade i sirliga ramar och sträckande sig från golf till tak, pryda salongens alla väggar. Fönster, dörrar och nischer äro försedda med dyrbara damast- och sidendraperier. Taket, äfvensom väggarna mellan speglarna, företer ett enda sammanhängande konstverk, växlande med målning, förgyllning och bildhuggeriarbeten. Hvarje vinkel och vrå är uppfylld af hvad konst och smak kunnat frambringa, utan hänsyn till kostnad. Här fins naturligtvis äfven ett bibliotek och ett pianino. Från stora salongen utgå korridorer ledande till de olika hytterna, hvilka naturligtvis äro inredda i förhållande till salongen, med all den lyx och komfort som kan önskas. Elektriska ringledningar gå från hvarje hytt (både andra och första klassens) till uppassarnes rum, hvadan man när som hälst natt eller dag kan ringa på och erhålla hvad man behöfver. Likaledes har man elektriskt ljus, icke blott i salonger och hytter, utan äfven i emigrantafdelningen och på däck.

Första dagen har man i allmänhet ingen känning af de stora atlantiska vågorna, hvadan en hvar känner sig kry och rask, men vid frukostbordet andra morgonen är det mycket vanligt att få se den ene efter den andre rusa i väg med ett ängsligt ansiktsuttryck, alldeles som om han blifvit biten af en skorpion; och är sjön mycket vresig af sig få flera bord stå tomma vid måltiderna. De flesta söka dock hålla sig på däck, för så vidt svår storm ej inträffar; ty då händer ibland, att äfven de djärfvaste bland passagerarne föredraga att hålla sig under däck. Med undantag af sjösjukans härjningar är den ena dagen den andra lik; men ändå hinner man ej känna det långsamt, ty man är på alla sidor omgifven af nya bekantskaper. Man hälsar på hvarandra, man promenerar tillsamman på de rymliga däcken, man talar ogeneradt till höger och vänster, och blir isynnerhet väl bekant med sina bordsgrannar; ty de platser man intar vid första måltiden ombord, behåller man under hela resan. Platserna hafva nummer och hvar och en finner sitt nummer på sin servettring.

På det ombord varande tryckeriet tryckes första och andra klassens passagerarelistor, af hvilka ett ex. utdelas till hvarje passagerare, vanligtvis vid ändra dagens middag. För hvarje måltid tryckes särskilda matsedlar, hvilka upptaga flera olika slags soppor, kött-, fogel- och fisk-rätter samt desserter och frukt. I första klassens salong fins dessutom en vinlista från hvilken de vintörstiga göra sina val; och den frackbeklädde kyparen serverar »fyllan» här ute på gungande bölja lika »stiligt» som i någon guldkrog i stenhus. I andra klassens salong får man emellertid intaga sina måltider utan att generas af vinlistan.

Det fordras ett ansenligt matförråd för en dylik resa, ty utom passagerarne, som ibland kunna uppgå till omkring 1,500, fins.350 mans besättning, hvadan alltså inemot två tusen människor måste bespisas omkring 20 gånger under resan hvilket gör tillsammans mellan 35 å 40 tusen måltider. Se här ett exemplar af en provianteringslista; 30,000 skålpund färskt oxkött, 5.600 skålp, fårkött, 800 skålp, kalfkött, 1,475 skålp, salt oxkött, 800 skålp lamkött, 600 skålp. fläsk, 2,200 skålp, färsk fisk, 1,000 kycklingar, 84 gäss, 500 foglar; af olika slag; 330 dufvor, 110 kalkoner, 24 ton potatis, 600 kålhufvuden, 200 bundtar sparris, 1,000 skålp, lök, 700 skålp, morötter, 400 skålp, rofvor, 300 skålp, rödbetor, 12 lådor tomatoes, 36 tunnor äpplen, 12 lådor citroner, 36 lådor apelsiner. 372 block glass, 1,288 quarts-kannor kondencerad mjölk och grädde och 15,480 ägg.

Linneförrådet ombord måste äfven vara ganska rikhaltigt; ty antalet borddukar, handdukar, servetter,örngott, lakan etc, som efter hvarje resa lämnas till tvättning, uppgår till omkring 35,000 persedlar.

Omkostnaderna för en resa fram och åter öfver Atlanten för »Teutonic» uppgår till 15,000 pund sterling omkring 270,000 kronor.

Promenaddäcken äro afdelade, så att andra klassen har akterdäcket och första klassen har mellandäcket. Mellan dessa båda däck är en öppning, öfver hvilken leda tvänne bryggor, hvarunder emigranternas promenaddäck är beläget. På passagerarnes däck finnas uppförda flera s.k. däckhus, hvilka inrymma hytter för befälet, röksalong, o. m. d.

Så går den ena dagen efter den. andra, och snart sprides nyheten att land är i sikte. Då blir det lif och rörelse öfverallt. De sjösjuka glömma sina krämpor och visa god matlust vid sista måltiden ombord» Man ordnar sina toaletter, tillknäpper sina kappsäckar, och snart är »den långa resan» endast ett minne; för de flesta ett angenämt minne.

Artikel i nykterhetsrörelsens tidning Vågbrytaren som utgavs i Sverige år 1899.

Senast uppdaterad 2008-07-08 20:55