| Minnen (Kap. 12) |
| Skrivet av Hans Mattson |
| 2008-07-08 17:42 |
|
MINNEN Hans Mattson (1832 - 1893) (1890) Tolfte kapitlet. Innehåll: Gräshoppornas härjningar i Minnesota. Presidentvalet. Jag väljes till elektor. Minnesota Statstidning. Svenska Tribunen i Chicago. Farm i nordvestra Minnesota. Min tidningsmannaverksamhet. Världen går fort framåt i våra dagar och särskildt i amerikanska Vestern. En fyraårig frånvaro är nog för att nästan förloras ur sigte. Detta fick jag erfara vid min återkomst till Minnesota. Krisen 1873 hade försatt mina affärer i ett allt annat än blomstrande skick, hvartill sällade sig härjningar af gräshoppor, som åsamkade mig betydande förluster å min stora farm vid Litchfield, som utgjorde all den egendom jag då hade. Till följd af alla dessa motigheter var jag i viss mån nödsakad att börja lifvet på nytt igen. Min under de föregående åren förvärfvade erfarenhet samt goda namn och rykte var så godt som allt jag hade att börja med. Frampå våren vidtog jag med framgång förberedelser att å nyo börja odla min förhärjade och ödelagda farm, men skörden af 500 acres blef å nyo förstörd af gräshoppor. Dock, min uppmärksamhet drogs snart från dessa enskilda motgångar till offentliga angelägenheter, i det att det politiska lifvet å nyo tog min verksamhet i anspråk. Första steget till mitt återuppträdande på den politiska skådebanan togs därigenom, att statens republikanska konvent, som sammanträdde i S:t Paul sommaren 1876 för att utse elektorer till det förestående presidentvalet, hedrade mig med förtroendet att utses till en af de fem, vår stat hade att välja. Jag tog därpå en mycket verksam del i den politiska valstrid, som nu följde, och i hvilken R. B. Hayes utsågs till president. Omedelbart efter valkampanjens slut började jag utgifvandet af en tidning, kallad Minnesota Stats Tidning. Den utkom i Minneapolis, dit jag äfven flyttade med min familj, samt stod under ledning af mig som hufvudredaktör till våren 1881, då jag sålde den samma. År 1877 grundlade jag tillsammans med C F. Peterson, A. Chaiser och Frank Anderson i Chicago tidningen Svenska Tribunen därstädes och blef under de två följande åren dess affärsföreståndare, så att min tid och verksamhet var delad mellan Minneapolis och Chicago. Förvaltningen af det af holländarne, egda Minnesota landbolaget, hvarifrån jag hade en ganska god inkomst, gaf mig också mycket att göra under samma tid. 1878 sålde jag min landtegendom och använde behållningen af denna till inköp af en betydande sträcka land i Red Riverdalen nära nordvestra hörnet af staten, hvilket land, utgörande ett område af 2,200 acres, jag allt sedan den tiden egt och brukat. Ty värr har jag alltid haft stor lust för landtbruk, ehuru min verksamhet i öfrigt hindrat mig från att personligen egna mig åt skötandet af det samma, till följd hvaraf det aldrig bragt mig någon vinst, utan tvärtom ofta åsamkat mig rätt allvarsamma förluster. Hade jag vid den tiden varit klok nog att insätta mina penningar i fastighet i Minneapolis eller S:t Paul, skulle jag utan synnerlig ansträngning hafva kunnat förvärfva en större förmögenhet. Min verksamhet som tidningsman har just ej heller lemnat mig mycken behållning, ända från den tid jag var redaktör af Svenske Amerikanaren. Mitt författareskap var afsedt för folket i allmänhet, och dess ändamål var att uppfostra och undervisa detta uteslutande i sådana saker, som kunde befordra dess välfärd, samt att göra det till goda amerikanske medborgare. Statstidningen eller åtminstone en del af den samma blef sålunda småningom ett slags juridisk, politisk och ekonomisk katekes, som under rubriken "Frågor och svar" meddelade upplysningar och underrättelser om allt möjligt. Detta gäller särskildt med hänsyn till de svenske farmarne i staten. Om en farmare hyste något tvifvel med hänsyn till sina lagliga rättigheter beträffande en väg, ett gränsstängsel, torrläggningen af en sank trakt eller önskade veta huru han skulle bota ett sjukt husdjur, eller hur han skulle gå till väga för att få lyfta penningar, som sändts honom från Sverige, eller eljes önskade råd och upplysningar i någon af de många olikartade omständigheter, som föllo inom gränsen af hans hvardagliga lif, särskildt om han råkade i några svårigheter, så brukade han skrifva till Statstidningen för att erhålla råd och upplysning. Sådana bref offentliggjordes då i tidningen i förkortad form, hvarpå svaret meddelades kort, klart och tydligt, och jag har ännu icke hört att en enda person blifvit missledd genom dessa svar. Däremot vet jag att de fördelar, som häraf skördades af den stora allmänheten, som till större delen bestod af nykomlingar, voro af oskattbart värde. Endast få personerkunna till fullo föreställa sig, huru mödosamt och tröttande detta slags redaktionsarbete är. Jag blef stundom missmodig och bragt nästan till förtviflan. Endast en liten tilldragelse vill jag berätta bland de många, som under denna tid i sammanhang med ofvan omtalade förhållanden tilldrogo sig. En farmare i ett af de närgränsande countien hade genom okunnighet i Homesteadlagen råkat i svårigheter med hänsyn till eganderätten af sin farm och sitt hem. Såsom vanligt skref han och förfrågade sig hos Statstidningen samt erhöll därigenom den upplysning han behöfde, just i rättan tid för att rädda sitt hem och sin egendom, värda öfver 1,000 dollars. Då han kort därefter besökte Minneapolis, hade han nog hederskänsla att komma upp på tidningskontoret och betyga sin tacksamhet. Under samtal med honom kom jag under fund med att han aldrig prenumererat på tidningen utan plägade gå till en granne hvarje lördagseftermiddag och där läsa den samma. Jag frågade honom om han icke tyckte det vore bäst att prenumerera på den för sin egen del, då den ju äfven hädanefter kunde innehålla upplysningar, som kunde vara till gagn för honom och han väl hade råd att betala den lilla Prenumerationsafgiften. Härtill genmälde han: "Nej, det kan jag icke göra, ty jag har icke mycken tid att läsa, och om jag vill läsa, så har jag en gammal årgång af Pietisten, och vill jag läsa svar på några frågor, så kan jag låna ett exemplar af min granne". Så mycket värderade denne gode och fromme farmare från rent ekonomisk synpunkt en underrättelse, som åt honom räddat hans hem. Sådana personer förtjäna i mina ögon icke förebråelse utan snarare medömkan för deras förskräckliga okunnighet. Erinras bör att under hela denna tid inkomsterna af tidningen icke räckte till för de nödvändiga utgifterna, och hade jag icke haft andra tillgångar, så skulle tidningen gått under, just då den var som mest spridd och omtyckt. Efter nära fem års ihärdigt tidningsmannaarbete begagnade jag mig med nöje af ett tillfälle, som våren 1881 yppade sig, att få sälja Statstidningen till ett förlagskonsortium i S:t Paul, dit tidningen snart öfverflyttades. Mina forne medarbetare i tidningen, herrar M. Lunnow och A. Söderström, började omedelbart därefter utgifva en annan tidning, som kallades "Svenska Folkets Tidning" och blef en värdig efterföljare af "Statstidningen" samt nu är den mest spridda svenska tidningen inom vår stat. Redan några år förut hade jag sålt min eganderätt i "Svenska Tribunen" i Chicago och var alltså fullkomligt fri från all förbindelse med tidningspressen samt sålunda åtminstone för tillfället i stånd att egna all min tid åt skötandet af landtegendomen i Red Riverdalen. |
| Senast uppdaterad 2008-07-08 17:46 |
