Så skriver Borgå Tidning no 61, 03.08.1850:

Efter en amerikansk tidning, insänd till »Norr­landsposten» af en Gefle sjökapten, meddelar detta blad nedanstående interessanta bekräftelse på den nyligen efter en annan amerikansk tidning medde­lade underrättelsen om den ryktbare läsare-bisko­pen Erik Janssons död. Den amerikanska tidnin­gens artikel är denna:

PRESTLIST, FANATISM OCH MORD.

Svenska församlingen i Henry County, Illinois, har nyligen varit skådeplatsen för en ryslig till­dragelse. En religionssvärmare, eller prest, vid namn Erik Jansson, emigrant från Sverige, nedsköts d. 13 dennes (Maj 1850) af en landsman, hvars namn är Root, i landskapets tingshus i Cambridge. Det är sannolikt, att en stor ovänskap någon tid före den ohyggliga katastrofen uppstått emellan Root och Erik Jansson, till följe deraf att denne sednare lockat till sig Roots hustru och barn. Vid ransakningen skall det visa sig  om någon otillåten förbindelse egt rum emellan  presten och den gifta qvinnan. Hvad man  med  visshet vet, är att pre­sten Erik Jansson  till den  grad inverkat på Roots hustru, att den kärlek och vördnad, som en kän­slofull och dygdig hustru alltid bör hysa för sin man, utrotades ur hennes hjerta. De ifrågavarande personerna bodde allesammans i Bishops Hill. 

Det inflytande, som den svenska presten genom religiös fanatism förvärfvat sig öfver fru Root, hade i man­nens tanke till en del rubbat hustruns förstånd. För att lugna hennes uppskakade sinne och för att lemna förnuftet tillfälle att återtaga sitt fordna val­de, ansåg Root det vara ändamålsenligt att öfverta-la sin hustru att flytta från Bishops Hill till något annat ställe, som låge utom Erik Janssons verk­ningskrets. Han gjorde henne ett sådant förslag, men hon nekade i början; då  han  sade henne, att han i alla händelser beslutat sig att medtaga sitt barn, förklarade hon sig likväl villig att göra ho­nom sällskap. De begåfvo sig åstad; men presten tycktes icke vara  sinnad  att  släppa fru Root ifrån sin fårahjord i Bishops Hill, och genom hans bedrifvande förmåddes ett antal  Svenskar att förfölja åkdonet; då upphunno de detsamma och grepo med våld fru Root och barnet samt återvände med dem till Bishops Hill. Root förskaffade sig ett af ve­derbörlig  domstol utfärdadt  utslag, i kraft af hvilket hans hustru  och barn  återställdes i sin herres och husbondes händer. Denne  beslöt då att flytta till Chicago, hvarest hans hustru hade  en syster och många vänner; Root hoppades, att hans ma­kas själstillstånd genom det  välgörande  inflytandet af umgänget med   dessa   skulle  förbättras, och att hennes fordna  till- gifvenhet  för honom  ånyo skulle uppvakna.

Men just nu började hans bekymmer på fullt allvar. Uppeggade af Erik Jansson, förföljde Sven­skarne honom. De vore nära att frånröfva honom hans hustru, innan han hunnit fram till Chicago. Straxt efter hans ditkomst begagnade sig Svenskar­ne af hans tillfälliga frånvaro och återförde hans hustru och barn till Bishops Hill, efter hvilken tid Root aldrig vidare återsåg dem. Root förskaffade sig ett nytt utslag af vederbörlig auktoritet, hvilket han öfverlemnade åt en embetsman; men hustrun stod icke mera att finna. Ett nytt försök gjordes; men aflopp lika fruktlöst. Antingen gäckade qvinnoröfvarne auktoriteternas bemödanden, eller också voro desse alltför lama i sina skyldigheters upp­fyllande.

Det svåraste hindret bestod deruti att fru Root tycktes finna nöje i sin fångenskap och visade föga benägenhet att vilja återvända till sin laglige hus­bonde, i synnerhet derföre att Erik Jansson lyckats att intala henne att utom hans kyrka fanns för henne icke något hopp om den eviga saligheten, samt alt lemna Bishops Hill var detsamma som att fara raka vägen till de osaligas boningar. På det­ta sätt fjättrades hustruns själ, om dygden ännu lågade i hennes bröst (hvilket är föga sannolikt, då hon lefde tillsammans med en sådan man som Erik Jansson) af ångest och bäfvan för den eviga fördö­melsen.

Den tragiska upplösningen af enleveringen blef Erik Janssons mord. Sedan Roots alla bemödanden att återfå hustru och barn misslyckats, blef han grubblande, besynnerlig i sina handlingar och osammanhängande i sitt tal. Ibland yttrade han, gripen af svårmod, att hans hustru och barn blifvit honom frånröfvade, att hans goda namn och rykte i tid­ningarne svärtades af Erik Jansson, att hans timliga välfärd för alltid var tillintetgjord samt att han ön­skade sig döden. Vid andra tillfällen gick han för sig sjelf och grubblade öfver det onda man tillfogat honom. Sålunda framlefde han hela veckor, och hans uppförande väckte allmän upp- märksamhet. Man fruktade att han skulle begå sjelfmord, men hämnd­känslan grodde i hans bröst. Han kände djupt de oförrätter man tillfogat honom och insåg tillika att samhällslagarne ej egde tillräcklig kraft att gifva ho­nom upprättelse. Han tyckte att, då en del af det samhälle af hvilket han var medlem förstört hans timliga lycka, han vore berättigad att sjelf hämnas på hycklaren. Då samhället antingen icke ville eller icke kunde förskaffa honom rättvisa, så bor­de han taga lagen i sin egen hand.

För att verk­ställa sitt beslut uppsökte han Erik Jansson vid middagstiden i tingshuset, talade med honom några ord, framtog en pistol och genomsköt honom med en kula strax ofvanför hjertat samt öfverlemnade, sig sjelf, sedan han sett sin dödsfiende efter några få ögonblick uppgifva andan, åt samma auktoritet som icke förmått återgifva honom hans hustru och barn.

Redigerat 29.08.2007 av Elof Granholm