FINLANDSSVENSKAR I AMERIKA

Det är med stor tillfredsställelse man tar del av f.d. purmobons, pro­fessor Anders Myhrmans sedan flere år aviserade bok »Finlandssvenskar i Amerika» (Skrifter utgivna av Svenska litteratur- sällskapet i Finland, nr 453. Folklivsstudier IX. Helsingfors 1972. 566 sidor). I det nuvarande lä­get, då amerikaemigrationen tilldrar sig ett starkt intresse bland histo­rikerna i hela Norden, har den en viktig uppgift att fylla genom att ge en utförlig och lättillgänglig orientering rörande de finlandssvenska im­migranterna i USA och Kanada.

Den första som gjorde ett större försök att kartlägga finlandssvenskar­nas utbredning i USA och Kanada samt skildra deras materiella och kul­turella strävanden var pastor Carl J. Silfversten, bördig från Närpes. År 1931 utgav han på eget förlag i Duluth, Minnesota, boken »Finlands- ­svenskarna i Amerika». För envar, som önskat orientera sig ifråga om de finlandssvenska immigranterna i Amerika, har detta arbete hittills varit standardverket. På grund av att Silfverstens framställning slutar med r920-talet har hans bok dock länge varit föråldrad. Utvecklingen efter 1930 har man endast kunnat ana sig till.

Det är bl.a. denna lucka som Anders Myhrmans bok söker fylla. Sam­tidigt torde det dock vara skäl att redan här påpeka att då författaren, som är född i Purmo 1888 och emigrerade till USA år 1910 började in­samla traditionsstoff rörande finlandssvenskarna i Amerika år 1939, skedde detta inte i främsta rummet med tanke på den föreliggande bo­ken utan för att viktigt källmaterial skulle räddas åt eftervärlden. Det kan idag betecknas som en lycka att Myhrman för snart trettiofem år sedan visade en sådan framsynthet och initiativkraft att han satte igång med detta projekt mer eller mindre i privat regi. Genom sin goda hälsa — han fyllde 85 år den 20 maj i år — och enastående aktivitet har Myhrman lyckats hopsamla ett omfattande traditionsstoff, som numera inte skulle gå att uppbringa. Dessutom har han under årens lopp in­samlat en betydande mängd svåråtkomligt småtryck, tidningsartiklar, olika protokollböcker etc. Största delen av detta material finns redan nu tillgängligt i handskriftsavdelningen vid Åbo Akademis bibliotek under beteckningen »Anders Myhrmans emigrantarkiv». Otvivelaktigt har Myhrman genom sin insamlingsverksamhet gjort den framtida finlands­svenska emigrantforskningen ovärderliga tjänster.

På basen av detta material har Myhrman som emeritus från Bates Col­lege i Lewiston, Maine, sammanställt det här aktuella översiktsverket om finlandssvenskarna i Amerika.

Sin framställning har Myhrman disponerat så att han i den första in­ledande delen i korthet beskriver den finlandssvenska amerikaemigra­tionens volym och struktur samt redogör för immigranternas geografiska spridning och yrkesverksamhet (s. 15—62).

Den största delen av boken (s. 63—394) behandlar »orts- och lokalhis­toria». Här presenterar författaren en lång rad finlandssvenska kolonier i USA och Kanada, anger de därboende landsmännens näringsfång, be­skriver deras aktiviteter inom församlings- och föreningslivet o.s.v.

I det tredje huvudavsnittet, som bär rubriken »Nationella samman­slutningar» (s. 395—504) ger författaren en sammanfattande bild av de hela Amerika omfattande finlandssvenska organisationerna, nämligen sjukhjälps - och nykterhetsförbunden, Runebergsorden samt de olika kyr­kosamfunden. Sist berörs även de organiserade sång- och musiksträvan­dena bland landsmännen i Amerika samt sångarfärderna till Finland och vice versa.

I några korta slutkapitel belyses kontakterna och samarbetet med and­ra immigrantgrupper, tidningen Finska Amerikanaren (från 1935 Nor­den) samt amerikaniseringen och den andra generationen.

Boken avslutas med en förnämlig svit av äldre fotografier.

Ser man på boken som en helhet finner man att den till övervägande del handlar om de finlands- svenska organisationernas historia i Amerika. Detta är ur flere synpunkter naturligt.

I arbetslivet var immigranterna utspridda bland amerikaner och and­ra nationaliteter och deras insatser på detta område är svåra att följa. Dock har Myhrman genom sin omfattande intervjuverksamhet lyckats nå betydande resiiltat också på detta område. Som exempel må nämnas skildringen av finlandssvenskarnas engagemang inom fanerindustrin i staterna Oregon och Washington.

På det kulturella och sociala området gjorde de olika immigrantgrupperna däremot en mera samlad insats och skriftligt material finns att tillgå i större utsträckning. I förskingringen kände de flesta ett starkt behov av kontakter med landsmän, som talade samma språk som de själva. Såsom det framgår av lokalhistorikerna bildades det i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet inom de finlandssvenska kolonierna ett stort antal kyrkoförsamlingar samt nykterhets- och sjukhjälpsföreningar. Inom dessa sökte man dels slå vakt om arvet från det gamla landet och dels bistå varandra i den nya omgivningen.

Den amerikanske immigrantforskaren Oscar Handlin påpekar i sin bok »The Uprooted» (s. 117 ff.) att vid avfärden hemifrån måste emigran­terna lämna det mesta efter sig. Religionen kunde de dock föra med till det nya landet. Denna fick därför en framskjuten plats i deras liv där. Tesen får starkt stöd av Myhrmans framställning, som tydligt visar att också den profana föreningsverksamheten i början ofta hade en religiös prägel. Tillika är det dock förbryllande att kyrkorna totalt inte lyckades samla mer än en bråkdel av immigranterna. Detta aktualiserar frågan om de etniska organisationernas räckvidd inom den egna nationaliteten.

Hur stor del av finlandssvenskarna i Amerika berördes av de organisa­tioner, som Myhrman med sådan sakkännedom beskriver? Man hade gärna sett att författaren närmare preciserat sig i detta avseende.

På flere ställen i boken framskymtar frågan om den sociala strukturen bland immigranterna. Bl.a. citeras ett uttalande från 1916 av sekretera­ren i nykterhetsförbundet John Berg: »Vår rörelse har varit så demokra­tisk och folklig som en rörelse möjligen kan vara. Alla vilka deltagit har kunnat känna sig lika och jämställda» (s. 414). Här tangerar Myhrman ett problemkomplex, som i dag är ytterst aktuellt och tvivelsutan vore värt ett specialstudium.

Ett mycket intressant inslag i Myhrmans bok utgör skildringarna av förändringarna inom de nationella sammanslutningarna i samband med första generationens frånfälle. Mönstren har härvid varierat ytterst starkt från fall till fall och generella regler torde inte vara lätta att uppställa. Som exempel på att förvandlingen stundom var rätt radikal kan nämnas att i svensk-finska baptistförsamlingen i Bronx, New York, bestod 90 % av barnen i söndagsskolan år 1962 av färgade. Endast en elev var av fin­landssvensk härkomst i tredje led.

Genom att boken har en allmänt orienterande karaktär har författa­ren i regel inte gått in på ett systematiskt studium av de bakom utveck­lingen liggande orsakerna. »Någon ingående analys av dessa frågor skall icke här försökas» är ett uttryck som i olika variationer återkommer. Detta hindrar inte att författaren ofta gör träffande iakttagelser utifrån sitt material.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Myhrman gett oss ett på om­fattande primärforskningar byggt arbete, som i hög grad vidgar vårt ve­tande om finlandssvenskarna i Amerika. Genom att detaljrika orts- och lokalhistoriker upptar ett mycket stort rum i undersökningen, är boken knappast lättläst men den noggranna registreringen av de olika aktivite­terna på ett stort antal orter gör den ovärderlig som uppslagsverk. Dess­utom aktualiserar den en mängd frågeställningar och torde därför stimu­lera till fortsatt forskning kring finlandssvenskania i Amerika.

Bill Widén

Finska Tidskrift 1973