Från Australien.

Lifvet och förhållandena i den femte och minsta af de verldsdelar, med hvilka vårt klot rullar fram i rym­den, äro ju mer än någon annan verldsdels undandragna våra obser­vationer. Vi förmoda derför så myc­ket hellre att läsaren med intresse skall uppmärksamma efterföljande mer än vanligt innehållsrika och upp­lysande underrättelser som en svensk brefskrifvare på en gång serverar en af sitt hemlands tidningar. Han upp­ger sig hafva i 10 år vistats i Au­stralien och föranledes att taga bladet från munnen deraf ,,att en del af emi­grationen från Sverige börjar taga sin riktning åt Australien till."

Mindre förträffliga allmänförhållanden. Australien är, skrifver han, ett land mycket vanlottadt på allt, hvad kan kallas romantiskt, skönt och storartadt, och befolkningen är i förhållande dertill. Sammanskrapad, som den gamla stammen för omkring 100 år sedan blifvit, af brottslingar och under guld­tiden af det sämsta element från verldens alla delar, har detta förhållande icke undergått att trycka sin prägel på det uppväxande slägtet och det unga Australien står mycket lägre än det unga Amerika gjorde vid tiden för George Washingtons uppträdande, och man kan icke gerna tänka sig möjligheten, att Australien skalle pro­ducera en man jemförlig med honom.

Naturligtvis kommer fånglinan, som håller den australiska båten fast vid det engelska statsskeppet, med tiden att ruttna bort af sig sjelft, men denna händelse skall blifva utan allt histo­riskt intresse. Har Senes endast tvenne klasser, icke den bildade och obildade, utan den rika klassen och den fattiga. I den senare träffas flere af bildningens representanter än i den förra. Scener förekomma inom riksdagshu­set, som icke kunna kallas värdiga landets representanter. Så t.ex. när en lagens högste handhafvare, en jätte­stor generalprokurator mot all juridisk och moralisk lag och rätt hamrar på sin småväxte politiske motståndare med knytnäfrarne, och en annan gång i ett hörn en biskop synes vända hälarne i vädret, går det nästan för långt. Med ett ord: den australiska befolkningen står så mycket lägre än den europei­ska och amerikanska som den austra­liske negern står lägre än den afri­kanske.

Utsikter för invandrande arbetare.

Den tiden, då en man kunde påräkna att med säkerhet göra sin lycka i Au­stralien genom eget arbete, är förbi. Nästan allt land af värde är upptaget af kapitalister och lagt i oerhörda egen­domar, som användas till får- och boskapsskötsel och derför skötas med ett ringa antal män. Det finnes visserli­gen ännu land öppet för nybyggare, men för att med framgång upptaga det fordras ett kapital, som i anseende till penningens ringa värde här ej synes så särdeles stort. Kroppsarbete betalas här temligen högt, då det finnes att få, men arbetslösheten har under senare tiden varit särdeles stor, och de sum­mor, styrelsen varit tvungen att an­vända för att lindra nöden bland de arbetslöse det senare året, hafva va­rit ganska betydliga, så att utsigten för en arbetare, främmande för språ­ket och äfven för arbetssättet härstädes, icke är på något vis upp­muntrande. En ung, kraftfull man, som kan lära sig att rida ostyriga hästar, sätta sig in i behandlingen av får och vild boskap, finna sig i ett enformigt lif med dålig kost, och som derjemte är sparsam, nykter och ar­betsam, kan möjligen bereda sig en framtid här, men dertill fordras egen­skaper, som säkert skalle beredt ho­nom en bättre framtid hemma, och icke en bland hundra emigranter ega dem. Oaktadt Amerika synes närma sig öfverbefolkning, har dock emigranten bättre utsigt att reda sig der än i Au­stralien, emedan i Amerika finnas tu­sentals lifsnäringar och här endast någ­ra få. Detta gäller isynnerhet om personer, som bero af landtbruks- och kroppsarbete. För skicklige handtverkare såsom smeder, snickare och timmermän, målare m.fl. (men icke sko­makare och skräddare) äro utsigterna här något bättre, ehuru de icke kunna kallas goda.

Tjenstejungfrur behöfvas. —  Upp- och nedvända verlden.

Det är dock en klass, som jag kan tillråda emigration till Australien, och det är tjensteflickor, om de äro ärliga, arbetsamma och kunna hålla sig ,,obesmittade af verlden".

En god tjänsteflicka är här mycket sällsynt, och antalet qvinliga tjenare motsvarar alla icke behofvet, hvadan deras aflöning är ganska hög, och som tjenarne härstades rekryteras nästan uteslutande från råa irländska emigran­ter, öfvergifva de snart sina platser och försvinna i hopen. Pretentionerna äro förvånande. Det är icke ovanligt, att en tjensteflicka vid antagandet af tjenst betingar sig hela söndagen samt två eftermiddagar i veckan fria. Den höga aflöningen användes till en lysan­de utstyrsel, och det dröjer icke länge förr än Bridget tror sig vara en rik­tig lady och alldeles för god att tjena.

Hvad en matmoder här kan hafva att lida kan möjligen anas af följande: Bridget var en dag sysselsatt med att städa rummen, då det ringde på por­ten. ,,Frun", skrek Bridget, ndet ringer! Se efter hvem det är och om det är en visit till mig, så är jag icke hemma". En annan uppsade sin tjenst, som här alltid antages pr vecka, utan synbar anledning, och då frun ville veta orsaken, förklarade sig pigan icke hafva det ringaste att anmärka. ,,Men, ser frun, jag försummar min musik", och frun gaf henne tillstånd att prak­tisera på familjens piano, hellre än att blifva utan tjenare. Jag har sett tjensteflickor i Sverige, som haft att uträtta så mycket arbete som ett dussin af dessa här och för ungefär samma be­talning pr år, som de här erhålla pr månad, och jag säger än en gång, att en god tjensteflicka, som kan akta sig för att förblindas af den höga aflöningen och undvika den allmänt rådande fåfängan i klädsel, som kan vara ka­raktärsfast och förståndig, kan här på, några få år blifva i stånd att återvän­da till Sverige med ett litet kapital, stort nog att der ,,locka friare från alla orter".

För spekulanter.

Till sist vill jag nämna en utväg, hvarpå man lätt skulle kunna finna en guldgrufva här. Australien förbrukar nämligen i husen nästan uteslutande ved och icke såsom i England kol, och dock har ingen, kommit på den idén att här uppsätta en kakelugnsmakareverkstad, åtminstone så vidt jag vet. Om i något af nordlanden ett bolag bildade sig, som till Melbourne eller Sydney utsände skicklige arbetare un­der en kompetent föreståndare och ginge rätt till väga i början, skulle för­delarne deraf vara snabba och nästan, oberäkneliga. Behaget af kakelugn för den husliga härden, i matsalar och sofrummen framför den vanliga jernkaminen, den må nu vara aldrig så elegant, skulle blifva med ens insedt och erkändt och betalas ganska högt.

Så skrevs i tidningen Finland nr 45 / 22.02.1889

Redigering: Elof Granholm