Hemlivet i det nya landet

Anders Myhrman

Tidiga »bårdinghus»

Vi har tidigare uppmärksammat, att det stora flertalet av våra tidiga immi­granter var ogifta unga män eller gifta män som lämnat hustru och barn i Fin­land. De flesta av dessa immigranter blev vid sin ankomst inhysta i skogskampar, gruvbaracker eller i ett »company boarding house» av något slag, beroende på arbetets natur och belägenhet.

I städer där något större antal fått arbete etablerade sig dock snart familjer som hyrde eller köpte ett större boningshus och satte upp »bårdinghus» (kosthåll) för nykomlingar. Här fick de vanligtvis både sovplats och mat. Vanligtvis blev de nyanlända hellre »bårdare» hos någon känd familj, kanske från samma by, än på något annat ställe. Antalet bårdare i ett hem kunde variera från endast ett par män till ett tiotal, allt enligt husets storlek. I dessa bårdinghus var det ofta trångt om utrymme. På orter där arbetet gick i två skift begagnades sängarna i bårdinghuset också rätt ofta i två skift. Många manliga immigranter som var i skogs- eller något annat säsongarbete borta från någon stad, hade ett slags »fos­terhem» hos någon familj i staden, där de tidigare intagits som bårdare och där en del av deras tillhörigheter förvarades.

Kyffen och kåkar

De av våra manliga immigranter som snart gifte sig i Amerika eller som så snart det blev lägligt sände efter hustru och barn till Finland blev icke gärna hyresgäster — även där hus stod att hyra. På orter med stadiga arbetsmöjligheter blev för dem anskaffandet av ett eget hus det närmaste målet.

I berättelser om vad som hände bland våra tidiga immigranter (på 90-talet) på flera orter i Michigan omnämnes också deras hem, dock mest i förbigående. De kallas vanligen kyffen eller kåkar. De var byggda av landsmännen själva av bräder och annat behövligt trävirke som de kunnat köpa billigt från sågverken där många av dem arbetade. De var vanligen belägna på utkanten av staden där marken var billig och flera sådana hus kunde byggas i närheten av varandra. Dessa hem var ofta kalla och dragiga med enkla fönster och dörrar även i det kalla klimatet. Den enda värmeapparaten var en stor hällspis av järn i vilken ved brändes. Möbler och annan husgeråd var av det enklaste slaget, dels hem­gjorda och dels av fabrikstillverkning. Vatten hämtades från en pump någonstans i närheten. På bakgården fanns ett vedlider med en latrin bredvid.

Om en familj ville slå sig ned på en farm, ofta vilt land att börja med, byggde mannen vanligen först en kabin eller annan enkel bostad på ett par rum medan han ännu, åtminstone under en del av året, var sysselsatt på ett jobb i staden eller på ett närliggande sågverk eller i en skogskamp. De tidiga immigranter som tog »homestead» i de västra staterna började på samma sätt. Något senare bygg­des ett bättre boningshus och kabinen kom då att användas för andra ändamål; den blev kanske hönshus eller förvaringsrum för redskap.

På åtskilliga gruvorter uppförde gruvbolagen, då driften började, bostäder som hyrdes ut åt arbetare med familj. Dessa hus utgjorde vad som ibland kallades en »gruvkamp». En sådan var oftast ganska primitiv: en rad enkla trähus längs en jordväg eller -gata utan planteringar av något slag.

Efter sekelskiftet

Naturligtvis fanns det undantag till förhållanden som beskrivits ovan redan på 90-talet. Men en mera allmän förändring kom först efter sekelskiftet. Då kom elektriskt ljus, vatten- och avloppsledningar började småningom inläggas längs utlagda gator. Dessa utiliteter möjliggjorde mera moderna boningshus, icke minst bland våra immigranter av vilka många småningom kom in i byggnadsarbete. De nya husen byggdes vanligen i två våningar med sovrum och ett badrum med klosett i övre våningen. För uppvärmningen av hemmet svarade icke allenast hällspisen utan även en särskild kolkamin. Genom trappuppgången till andra våningen och ibland även ett galler i mellantaket steg värmen upp till andra våningen.

I början av denna period var ritningarna till hemmen bland våra immigranter ofta »efter eget huvud», som de sade. Men en stor del av dem tycks dock ha varit ganska lik varandra — ganska typiska för tidens sed och smak inom arbetar­klassen. Senare blev naturligtvis professionell arkitektur av större betydelse.

På många orter byggde våra immigranter under denna period sina hus i någon annan ny stadsdel än där de tidigare kåkarna hade varit belägna.

Heminredning

Husgeråd och heminredning var, enligt gamla immigranters berättelser, allt annat än pretentiösa under den tidiga perioden. Den stora köksspisen tjänst­gjorde för både kokning och uppvärmning av hemmet till den grad man ansåg nödvändig. Möblemanget var enkelt och delvis hemgjort. Mattor på golvet var icke vanliga men förekom i vissa hem. Oljelampor gav ljus. Där fanns få pryd­nadsföremål och ytterst få böcker.

Men förbättring kom med tiden även på detta område. I de nya husen med mera moderna utiliteter omvandlades också heminredningen. En kort skiss av inredningen i »frontrummet» i ett immigranthem i en mindre stad i Minnesota några år före första världskriget visar detta. Golvet i rummet är till större delen betäckt med mattor. Väggarna är tapetserade och träverket målat. Ljuset är elektriskt. Vid ena väggen står en sittsoffa som vid behov kan fällas ut och begagnas som säng för två personer. Där finns också en gungstol och ett par andra vanliga stolar. Vid ett fönster mot gatan står på ett smalt bord ett par kru­kor med pelargonia. På ett större bord i mitten av rummet ligger en bibel i större format och ett fotografialbum. Kanske också sista nyheten — en grammofon med några skivor. I ett hörn står en mindre hylla med en blandning av svenska och engelska böcker, mest köpta av kringvandrande försäljare. Skönlitteratur var det inte. På ena väggen hängde ett inramat billigt avtryck av någon konst­målning. På den motsatta väggen hänger under glas och ram i ganska stora bok­stäver ett kort bibelcitat som t.ex. »Herren är min herde» eller önskesatsen »Gud välsigne vårt hem» — allt en antydan att familjen var kyrkligt orienterad. På väggen hängde också inramad en förstorad kopia av makans eller makens föräld­rar i gamla landet eller en förstorad kopia av makarnas bröllopsfotografi. Så långt detta.

Här kan inflikas att matsedeln var ganska riklig i dessa hem: bröd, potatis, kött, ägg, mjölk och smör. Grönsaker inkom något sent i många immigrant-familjers matordning.

För jämförelse och delvis som kontrast med det ovanstående kan vi anföra Artur Hedlunds beskrivning (Amerikas underland, ss. 163 — 164) av ett finlands­svenskt arbetarhem i en av New Yorks förstäder vid mitten av 70-talet.

En stor del av våra svenska landsmän ha ... blivit i tillfälle att skaffa sig egna hem. Reser man ut till New-Yorks vackra omgivningar och villastäder, så finner man där överallt finlandssvenska hem. De utgöras oftast av en prydlig villa i två våningar, omgiven av en vacker trädgård.

Vi träda in i ett sådant arbetarhem. Porten är omslingrad av murgröna eller annan slingerväxt. Huru prydligt och nätt ter sig icke allt! Fönsterna i den solika verandan lysa av blommor, och där står en vacker korgmöbel, som gör entrén särskilt inbjudande. Vi vandra genom 4 välmöblerade rum i nedre våningen. En bekväm trappa för till övre våningen. Där ha vi 2 à 3 sovrum med präktiga sängar. Ingen­ting saknas i bekvämlighet. Efter denna husvisitation slå vi oss ned i »frontrummets» fåtöljer och dricka en välsmakande läskdryck, medan grammofonen och pianot ömsevis sjunga och spela hemlandsmelodier. Sen vi samspråkat en stund, bjuder värdinnan oss in i »dining-room», där middagsbordet står dukat. Man glömmer, att man sitter till bords i ett arbetarhem. Ty här serveras kalkonstek med grönsaker, som vuxit i hemmets trädgård och många smakliga anrättningar, av vilka var och en serveras på en skild assiett.

Efter middagen flytta vi oss ut på verandan, där vi njuta sommaraftonens ljuvlighet. Framför oss står en grupp äkta hemlandsbjörkar med vita stammar och skira kronor. På ena sidan om dem utbreda sig persiketrädens saftigt glänsande lövverk, och på andra sidan stå plommon och äppelträd, allt liksom omslingrat av rosenträdets praktfulla rosenslingor. Det är Finland och Amerika i förening. Och bakom allt detta mellan långsträckta, mörka moln lyser aftonsolen brandröd och sättet hela västern i glöd. Över vår samvaro vilar en underbar stämning. Mitt besök i detta gästfria hem är ett bland de många, som sent skall förgätas.

Två generationer

Könsroller och personliga förhållanden inom familjerna hade bland våra tidiga immigranter i stort sett samma form och mening som i gamla landet. I de hem som tog bårdare var kvinnans arbete med matlagning, städning och byke ingen 8-timmars dag. På mången tidig farm hjälpte hustrun också till med utarbetet. Men i den amerikanska livssynen var kvinnans ställning en annan än i den finländska och den influerade snart immigrantfamiljerna.

Bland immigranter som anlände på 80- och 90-talet var familjerna vanligtvis stora — barnens antal från ett hälft till ett helt dussin. Så var fallet i synnerhet i mindre samhällen och i familjer där makan inte hade arbetat en tid i någon ame­rikansk familj. Bland immigranter som anlände efter sekelskiftet och bosatte sig i städerna var barnantalet i allmänhet mindre, ofta endast två eller tre.

Ömhetsbetygelser hustru och man emellan samt föräldrar och barn emellan hörde egentligen inte till mönstret hemifrån, och utvecklades icke heller så lätt i det nya landet. Men många av de unga kvinnorna som varit hembiträden i äldre amerikanska familjer hade influerats av där gängse mera fria ömhetsbevis. Orden »dear» och »honey», vilka ofta brukades i dessa familjer adopterades inte ofta, men de unga kvinnornas inställning till egna barn blev genom dessa erfarenheter säkerligen mera permissiv. Pastor Carl J. Silfversten, som under åren blev väl bekant med familjeförhållandena bland våra immigranter, har påpekat att »lyd­nad» å barnens sida var en vanlig och uppskattad dygd i dessa familjer. Men med tiden kom dock barnen att vinna större uppskattning och frihet som indi­vider.

I skolan kom immigranternas barn i en annan värld. I många fall kunde de då endast sina föräldrars språk (eller dialekt) och den största vinningen under det första skolåret var inlärandet av engelska i jämbredd med barnen som hade engelska till modersmål. Nya beteendemönster inlärdes också i skolan. Barnens känsloinställning till föräldrarna genomgick vanligen även en förändring, ofta i negativ riktning. Denna förändring visade sig kanske mest påtagligt i barnens tilltagande obenägenhet att tala svenska i hemmet. Men åtminstone i en del hem motvägdes dessa tendenser av andra positiva faktorer. Söner och döttrar av finlandssvenska föräldrar har med värme och patos berättat minnen från sina barnaår, särskilt i förening med fester i kyrka och förening.

Sammanhållning

Det har ofta sagts, att saloonen var den enda sällskaps- och nöjesplatsen för de tidiga immigranterna. Detta är dock i många avseenden en överdrift. Vissa tidiga familjers bårdinghus (som redan omnämnts) blev också ett slags sällskaps­centrum. Där bodde ju ogifta män, dit hämtades nykomlingar vid ankomsten, dit kom de kvinnliga hembiträdena på sin fria eftermiddag, där fick man höra nyheter hemifrån och där fick man en vänkrets. Allt detta gav individen en känsla av personlig trygghet och samhörighet med andra landsmän. Det var i dessa grupper man på många orter först diskuterade behovet och möjligheten av en förening av något slag och ett mera ordnat sällskapsliv och med stiftandet av en sådan var ett viktigt steg taget i immigranternas sammanhållning och i deras sällskapsliv.

Allmänna reflexioner

Den antropologiska och historiska forskningen omtalar folkvandringar på alla kontinenter. Under den s.k. nya tiden har folkförflyttningar av både frivilliga och straffångar ägt rum för uppbyggandet av kolonier i vissa delar av världen. Religiösa minoriteter som förtryckts har i vissa fall migrerat »en masse». Och tiotusentals infångade negrer förflyttades från Afrika till Syd-, Central- och Nordamerika som slavar.

Migrationen av flera tiotal miljoner människor från Europa till USA och Kanada sedan mitten av 1800-talet har haft en annan form och varit av annan art. Den var icke organiserad, i detta ords vanliga bemärkelse. Sant är att emi­grantagenter och ångbåtsbolag plats- och tidvis stimulerade denna emigration och gjorde den möjlig, men den var icke därför en påtvingad eller formellt orga­niserad massförflyttning av folk till en annan världsdel. Emigranterna var icke en integrerad massa människor med en gemensam ideologi eller med ett av den själv antaget gemensamt mål. Man kan med fog påstå, att emigrationen till sin natur var som någon sagt »en kollektiv drift» av individer med starkt individuella fast ofta varandra liknande eller samlöpande mål och avsikter. Det var en fri och frivillig handling. Detta individuella karaktärsdrag hos den emigration det här är fråga om framstår klart och tydligt i de flesta levnadsteckningar skrivna av emigranter.

Det var Nordamerikas jämförelsevis starka dragningskraft, som under denna period bestämde både riktningen och omfattningen av emigrationen. I denna attraktion var ekonomiska förhållanden och möjligheter den förnämsta bestånds­delen. Men parad med denna var för många de sociala och politiska friheterna även av stor betydelse. I Europa å andra sidan var det ekonomiska läget för folkets flertal sämre och möjligheterna för gemene man att förbättra sin ekonomiska ställning mera inskränkta. Europa var också i stort sett ännu under senare delen av förra århundradet ett traditionellt ståndssamhälle med alla de politiska och sociala restriktioner som detta innebar. Förhållandena i dessa två samhällen — Nordamerika å ena sidan och Europa å den andra — kan därför sägas ha varit i »obalans». Från denna synpunkt är den fria migrationen under perioden i fråga en naturlig process, en strävan att åstadkomma en balans i de angivna förhållandena. I avsaknad av yttre ingrepp (administrativa, krig etc.) skulle denna process teoretiskt fortgå tills en balans i förhållandena ernåddes.

Nutida migrationer både inom länder och länder emellan är tydligen en aspekt av den allmänna ekonomiska utvecklingen, i synnerhet av industrialiseringen — dvs. övergången från det mer eller mindre självförsörjande jordbrukssamhället till industrisamhället. Mekaniseringen av jordbruket har gjort (och gör) en stor del av dess arbetskraft överflödig, medan å andra sidan industrin och kommer­sen fordrar mera arbetskraft. Ur dessa förhållanden uppstår flykt från landet till städerna inomlands och på samma gång migration (om tillåten) från mindre till mera industrialiserade länder.

En större emigration har konsekvenser för både utgångs- och ingångsom­rådet. Emigrationen från de europeiska länderna till den amerikanska kontinen­ten avförde från dessa länder en del av överbefolkningen och tillät därför en sundare övergång från jordbruks- till industrisamhället. Den var på visst sätt en säkerhetsventil för krafter som annars kunde ha lett till en explosion. Men å andra sidan led utgångsländerna en ekonomisk förlust i det att de bar kostnaden för uppfostran av ung arbetskraft som de förlorade. För vissa länder från vilka en stark emigration av unga personer fortgick en längre tid, betydde den säker­ligen också en förlust av både fysisk och andlig vitalitet.

För den kontinent som mottog emigranterna var följderna av annan art. Den tillfördes utan egentlig kostnad en stor och ung arbetsstyrka, som blev en bety­dande faktor i exploateringen av naturresurserna och utvecklingen av såväl jord­bruket som industrin. Vissa andliga värden och en del av den kulturella pluralism som råder i USA och Kanada är en påtaglig följd på både gott och ont av emi­grationen från olika länder.

»Stigande förväntningar» är ett nutida uttryck för det vaknade och väckta begäret nästan överallt i världen efter en högre levnadsstandard. Ett sätt att ernå en högre standard är flyttning från ett »underutvecklat» område till ett mera »utvecklat» område inom- eller utomlands. Från denna synpunkt kan emigration­immigration betraktas som ett skede i utvecklingen av den moderna materialis­tiska civilisationen, i vilken drivfjädern för handling är begäret efter en högre levnadsstandar 1

Ur "Finlandssvenskar i Amerika" - 1972, kapitel I Den finlandssvenska emigrationen till Nordamerika s.56 - 62.

----------

1 Encyclopedia of Social Sciences 6 »Emigration», vol. 5, ss. 488 — 92; »Immigration», vol. 7, ss. 587—94; »Migration», vol. 10, ss. 429—40. O. Fritiof Ander, The Building of Modern Sweden, Rock Island, 111. 1958, chap. XV.