Fingervisningar för utvandrare

Skrivet av August Palm

2007-06-11 19:58

Många lefva i den föreställningen att Amerika är ett land, där det flyter af mjölk och honung, att alla, som komma dit, ovilkorligen måste bli rika och välbergade. Ingen föreställning är mera falsk, och de, som resa till Amerika i den tron, komma snart till insigt om att de grundligt bedragit sig.

Den, som reser till Amerika, måste vara beredd på att få arbeta strängt och att under ett par års tid, tills han hunnit lära sig språket och lära känna folket, landet och dess seder och förhållanden, genomgå allehanda vedervärdigheter. De s. k. »hundåren» slippa ej många ifrån. Ej heller vill jag därför råda ålderstigna eller sådana, som äro några och 40 år gamla, att resa dit, förutsatt att de ej ha anförvandter eller vänner, som de kunna lita på både vilja och kunna hjälpa dem. Unga människor i tjugo- och trettioårs-åldern kunna däremot tryggt resa till Amerika och skola i nittio fall af hundra lyckas skapa sig en helt annan, mer oberoende ekonomisk ställning än här hemma. Särskildt jordbruksarbetare, unga statkarlar och därmed jämnstälda, som äro uppfödda på landet, kunna icke förlora på att utvandra. Utan tvifvel kunna de i Amerika inom några år skapa sig en helt annan, mänskligare tillvaro än den de ha här, hänsynslöst och slafviskt behandlade som de bli af despotiska jordägare och deras dumdryga, pösande slaffösare.

För dem, som ämna utvandra, är våren och sommaren fördelaktigast, jordbruks-, skogs- och grufarbetare böra i regeln ha så mycket pengar med sig, att de direkt kunna resa inåt landet till de platser, där för dem lämpligt arbete erbjudes; jag vill särskildt nämna staterna Wisconsin, Ohio, Indiana, Michigan, Minnesota, Iowa och Dakota. För industri- och fabriksarbetare äro däremot staterna New-York, New Jersey, Massachusetts och Pennsylvania mest att föredraga. Sådana utvandrare som ha lust för äfventyr, för att sätta allt på ett kort, böra resa till de södra staterna eller staterna vid Stillahafskusten; där kunna de få sin lust tillfredsstäld.

Arbete kan i Amerika i regeln alltid erhållas, om ej annat så hos farmarne; betalningen är utom maten från 20 till 30 dollars i månaden. Land, s. k. »homestead», kan en utvandrare ännu lätt erhålla inne i landet; för 15 à 20 dollars fås 160 acre på vissa vilkor. Jag träffade under min korta vistelse flere, som tagit homestead-land på spekulation. Jag minnes en, som tagit skogsland och som sedan sålde det till en skogspekulant och därpå förtjänade öfver 4,000 dollars.

Härnedan några upplysningar om arbetslön, som betalades åt vissa yrkesarbetare i S:t Paul, Minnesota. Att märka är att jag därvid följer den af fackföreningarna genomförda prislistan: snickare 30 cents per timme (omkr. kr. 1:05), målare 30, murare 40, putsare 45, stenhuggare 50, grundläggare 35, tibsläggare 45, varmledningsarbetare 40, rörläggare för vatten och gas 45 cents. Arbetstiden var för alla dessa yrken 8 timmar. Gjutare erhöllo 30, maskinister 25, möbelsnickare 25 cents med 10 timmars arbetstid; cigarrmakare betalades med 9 till 18 dollars per tusen. För tjänstflickor är Amerika särskildt gynsamt; de ha lätt att få platser såväl i stad som på land och lönen är från omkr. 3 till 6 dollars i veckan; 5 dollars är den vanliga lönen; kokerskor erhålla 50 dollars och mera per månad.

Ingen behöfver i våra dagar frukta för en Amerikaresa för besvärligheternas skull, ty med den komfort, som numera beredes äfven tredjeklass-passagerarne eller emigranterna, är det mera en lustresa; någon vidare extra förplägning behöfver ingen medföra, ty maten är riklig och god. Däremot är det praktiskt att taga med litet dricksvaror, kaffe och saft. Och är man ej absolutist, bör man gärna förse sig med litet spiritnosa, ty spritvaror äro dyra ombord och den som är van vid sådana känner behof däraf under en dylik långresa.

De hvilka från norra och östra Sverige resa som emigranter till Amerika, få emellertid bereda sig på ett par dagars obehaglig resa öfver Östersjön. Där behandlas tredjeklass-passagerare mera som djur än som människor; de formligen instufvas i lastrummen, och maten är både usel och otillräcklig; då är en matsäck välbehöflig. För öfrigt bör hvarje utvandrare lita på sig själf, städse vara försigtig, med varsamhet och urskiljning söka sina bekantskaper. Gör han det, så reder han sig och skall, om han vid unga år reser ut, förunderligt nog så införlifvas med folk, land och seder, att han i de flesta fall aldrig mera trifves i den gamla världen.

August Palm

Ur "Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika" - 1901

Senast uppdaterad 2007-06-11 20:04