Alaska

Anders Myhrman

Det är ju känt att finländare, både finsk- och svensktalande, var med i Alaska under den ryska tiden, dvs. före 1867. Men de och deras verksamhet tillhör en annan era och behöver icke behandlas i detta sammanhang.

Det torde ha varit endast några enskilda av våra emigranter som fann sin väg till Alaska under 1890-talet. Det var i de stora guldrusherna kring sekel­skiftet och de följande åren som ett ansenligt antal for dit, och det största antalet var där under de två första årtiondena av 1900-talet. Många som for dit stan­nade där endast en kort tid, andra högst ett tiotal år och ett litet antal för resten av livet. Hur många som fanns där vid någon viss tidpunkt kan inte bestämmas — kanske högst ett par hundra då antalet var störst. Antalet som vistades där någon tid var naturligtvis betydligt större.

I de strödda uppgifterna om våra immigranter i Alaska finner man oftast ortsnamnen Juneau, Nome och Fairbanks. Och det var tydligen i distrikten kring dessa städer som de flesta var sysselsatta som guldgrävare och -vaskare. Andra var byggarbetare och ett mindre antal fiskare eller pälsdjursjägare — för en tid åtminstone. Landsmän har också funnits i Cordova och Anchorage. Guld upptäcktes och gruvor öppnades i närheten av Juneau redan på 1880-talet och på Douglas Island invid staden på 1890-talet. Det var i detta gebit som det största antalet landsmän fanns en längre tid och där de var många nog för en förening. I januari 1903 skrev en person som kallade sig Pensala-Fred i Finska Amerikanaren att skandinaver och finländare hade en egen hall för rekreation på Douglas-ön. Enligt ett annat meddelande i FA i februari 1907 fanns då bland finlandssvenskarna i Douglas City en sjukhjälpsförening med 31 manliga med­lemmar. Denna förening hade bildats redan 1903 eller 1904 som nr 10 i SFSF. Protokollet från förbundets årsmöte 1908 anger att föreningen upplösts. Under de följande åren var dock ett betydande antal av våra guldgrävare på orten med i en skandinavisk sjuk- och begravningskassa.

I oktober 1915 meddelade en skribent i FA att våra landsmän bildat en egen ungdomsförening med namnet Hoppet och att denna förening hållit en stor och lyckad korgfest. Medlemsantalet var 31. Det faktum att det blev en ungdomsförening och den hållit korgfest visar tydligt att det (ogifta?) kvinnliga inslaget i kolonin då måste har varit ganska betydande.

Under tiden hade skötseln av den ovannämnda sjukkassan kommit något på slarv, och Hoppet ombildades till en sjukhjälpsförening som fick namnet Stjärnan och ingick i SFSF. En medlem av denna skrev senare: »Vi fick nu ordnade månadsmöten och därmed bättre kontakt med finlandssvenskarna på orten. Den gamla sjukkassan fick vi inte överta utan beslöt i stället (att) ställa till en utfärd för pengarna. Två kaggar öl och torrskaffning inköptes, en färja hyrdes och så bar det iväg en solig sommardag till en ö. Där hade tidigare funnits en indianboplats, men indianerna hade övergett ön då de (sägs det) hade sett onda andar där. Vi dansade ringlekar, sjöng och drack öl och hade mycket roligt.» 1

Ur "Finlandssvenskar i Amerika" - 1972, kapitel II Orts- och lokalhistoria, s. 378-379

----------

ALASKA

1 Vasabladet 23.11.1951.