New Jersey

Anders Myhrman

Jersey City

Jersey City är en del av Greater New York, på västra sidan om Hudson­floden. Redan vid sekelskiftet fanns ett ansenligt antal finlandssvenska immi­granter där. En rapport i Finska Amerikanaren år 1902 nämner ett par gator där ett antal landsmän bodde och där två landsmaninnor »runnade» ett boardinghus.

Den första organisationen bland dem var en liten baptistförsamling med namnet Sion, vilken redan omnämnts i historiken över Svensk-Finska Baptist­församlingen i Bronx. Den bildades 1905 och var aktiv till 1908, då den upplöstes och verksamheten förlades till Bronx. Flera år förgick innan någon annan sam­manslutning kom till bland våra immigranter i Jersey City.

Enligt de uppgifter som föreligger togs det första steget till en förening bland våra landsmän i Jersey City den 5 oktober 1913. Då samlades i Gust Wikanders hem 39 landsmän, 27 män och 12 kvinnor, för att rådgöra om bildandet av en sjukhjälpsförening. Initiativet till detta möte hade tagits av J. A. Nygård, som tidigare hade tillhört en sådan förening i Worcester. De flesta närvarande var med om saken och vid nästa möte den 11 oktober bildades sjukhjälpsföreningen »Skyddsvakten», som blev avdeln. nr 43 i SFSF, med 37 medlemmar. Ordförande blev J. A. Nygård, viceordförande Andrew Anderson, protokollsekreterare Arvid Sandström, finans sekreterare Jenny Törnwall och kassör Gustav Sandvik. 1

Kort därefter organiserade kvinnorna inom Skyddsvakten en syförening. Denna arbetade träget att stärka föreningens kassa, och detta arbete berikade sjukhjälpsföreningen under de första 20 åren med närmare ett tusen dollars.

På våren 1917 organiserades en sportklubb bland de manliga medlemmarna. Denna sportklubb med sitt »Tug of War Team» deltog i åtskilliga tävlingar i Jersey City, Newark, New York och Brooklyn, samt anordnade i samband med föreningen flera trevliga och vinstgivande tävlingar i Jersey City. På grund av utflyttningar upplöstes dock klubben efter endast ett år.

Skyddsvakten ingick som loge nr 208 i Runebergsorden med 92 medlemmar; men i slutet av 1921 hade antalet gått ned till 77. Det började dock snart taga sig och nådde siffran 136 i början av 1924 och 133 år 1929.

Den 11 oktober 1929 startades en blandad sångkör med 17 röster inom logen med fru Nina Blomquist som ledare. Denna kör deltog »fulltalig», skrevs det, i östra distriktets kulturfest i Gardner den 4 juli 1930 samt i tre av de förenade finlandssvenska körernas konserter, två i New York och en i Jersey City. Dess­utom arrangerade kören egna sång- och teateraftnar och deltog i programmen på logens julfester. Kören sjöng också vid östra distriktets konvent i Jersey City i juni 1933. Med anledning av de tryckta ekonomiska förhållandena nödgades kören därefter upphöra med sitt arbete för en tid.

Sportintresset upplivades på sommaren 1933, och ett team av unga män från logen hemtog de flesta prisen vid den skandinaviska friluftsfesten, som hade arrangerats i Washington Grove Park. Logen 208 har deltagit i de flesta större festligheter, som under årens lopp anordnats av de finlandssvenska organisatio­nerna i Greater New York.

År 1939 tog logen initiativet till en insamling för de på grund av kriget nöd­lidande i Finland. Nästan alla skandinaviska organisationer kom entusiastiskt med i företaget. En fest anordnades i Jersey City som en avslutning på kam­panjen, och det blev den största fest med den högsta behållning, som logen någonsin anordnat under hela sin tillvaro.

År 1949 — trettiosex år efter Skyddsvaktens tillkomst — tillhörde ännu föl­jande chartermedlemmar logen 208: Hilda Blomquist, Amanda Carlson, Eli Ekman, Joseph A. Nygård, Arthur Nordberg, Gustav Sundvik, Betty Ström, Frank Wasström och Lina Wasström.

Under dessa 36 år har följande personer tjänstgjort som ordförande en eller flera terminer: Joseph A. Nygård, Andrew Anderson, Oswald Rosenberg, Arvid Sandström, Eli Ekman, Isaac Lall, John Carlson, Hannes Lindberg och Ralph Törnwall. Följande hade tjänat som finanssekreterare: Jenny Tömwall, Henry Rönnlund, William Rönnlund, Frank Wasström och Oswald Rosenberg. Den sistnämnda har nu (1963) skött denna ansvarsfulla syssla i över 30 år. Han har också varit Skyddsvaktens och 208:ans historiker.

Under samma tid var de totala inkomsterna $51 393; utgifterna för sjukhjälp $ 23 863; alla andra utgifter $ 24 312; balans i kassan (1949) $ 3 208. År 1963 nådde de totala utgifterna för sjukhjälp under de gånga 50 åren siffran $ 34 550. För att kunna finansiera sin verksamhet, skrevs det, hade logen under dessa år anordnat ett stort antal danser, picknicker och auktioner. Damernas sykvällar till logens hjälp säges ha varit nästan »oräkneliga».

Den 5 oktober 1963 firade logen sin 50-års fest. Omkring 150 personer — tre gånger logens medlemsantal — deltog i jubileumsbanketten. Ceremonimästa­ren Eric Fagerlund höll bordsbön, logens ordförande fru Elsie Bloom välkom­nade gästerna, sekreteraren fru Gunnel Ekstam gav glimtar ur logens historia, två chartermedlemmar Oscar och Betty Storm (vasabor) hedrades med »corsages», Oswald Rosenberg, som suttit i styrelsen sedan 1917 applåderades, och sedan sjöng fyra »svenska lärkor» — Doris Ullman, Gunnel Ekstam, Ruth Langseder och Charlotte Törnrooth — fyra sånger av vilka »Hälsa dem därhemma» fram­lockade tårar i ögonen på publiken. Sedan följde dans i vilken även folk av andra nationaliteter kom med. »Vi har roligt här och vi är alla amerikaner», som en polack rapporterades ha uttryckt sig. 2

Medlemsantalet år 1935 var 136; 1940, 122; 1949, 129; och 1960, 69. Med väl­besökta månatliga möten i hemmen och med flera större tillställningar av olika slag under året, är logen 208 en av de mest verksamma och livaktiga i östern.

Den lutherska Bethelförsamlingen stiftades bland våra landsmän i Greenville, då en förstad till Jersey City, den 1 februari 1923. Men redan två år tidigare hade en »kyrkoförening» efter en del förarbete organiserats där och söndagsskola för barnen hade påbörjats. Initiativtagaren var troligen L. S. Wilson, som var pastor vid den rikssvenska lutherska Ebenezerförsamlingen i Jersey City. Han fortsatte att betjäna Bethelförsamlingen med gudstjänst varje söndag ända till 1930. Guds­tjänsterna hölls i den finska Bethelförsamlingens kyrka.

Kyrkoföreningen uppgick i församlingen då denna stiftades, och söndags­skolan följde med. En aktiv kvinnoförening kom också snart i gång och var i många år församlingen till stor hjälp. En ungdomsförening bildades 1925. Den 5 februari 1928 firade församlingen 5-års fest och var på samma gång värd för New Jersey-distriktets konferens. Pastor Wilson uppgav att Bethelförsamlingen år 1930 bestod av 60 kommunikanter och ett 20-tal barn. 3

Efter 1930 betjänades församlingen också av pastorer i andra rikssvenska för­samlingar, bland dem Conrad Floreen. Den 15 juli 1943 slutade Bethels historia som självständig församling, ty då sammanslogs församlingarna Bethel och Ebenezer under det nya namnet Bethany Lutheran Church, med Conrad Floreen som pastor. En riktig kyrkobyggnad, något som ingen av dessa församlingar tidigare hade haft, uppfördes och invigdes 1952. I Bethanyförsamlingen har åtskilliga av våra landsmän varit aktiva och innehaft poster i kyrkostyrelsen såväl som i de andra organisationerna inom församlingen. 4

I Bethelförsamlingen liksom i Skyddsvakten och Runebergslogen har åt­minstone hälften av medlemmarna varit från Åbolands skärgård. Houtskär är kanske bäst representerat. Den andra hälften har kommit från Österbotten.

Westwood, N.J.

Som redan nämnts så flyttade Wood Art-bolaget på 30-taiet sin verkstad från New York till Westwood, N.J. Även Victor Strang förlade senare sin verk­stad för heminredningar till samma stad. Detta betydde också att omkring 15 finlandssvenska familjer byggde sig hem och bosatte sig där. Fruarna bildade efter en tid damklubben Norden, som har möten i hemmen och arbetar för väl­görande ändamål. 5

Vine land, N.J.

Av senare datum är en mindre finlandssvensk koloni i södra delen av staten New Jersey. Det var under depressionsåren i början på 30-talet som omkring 30 familjer flyttade från New York till Vineland. Den nya näring som de här slog sig på var hönsskötsel samt odling av jordgubbar och ärter. Hönsen värpte icke guldägg och prisen på ärter och jordgubbar var låga den tiden. En del av män­nen övergick därför efter en tid till sina tidigare yrken som snickare och timmer­män. Men andra höll fast vid sin nya näring. År 1945 skrev en av dem som kom dit först (Werner Hermanson) följande:

Då vi kom hit 14 à 15 år sedan under depressionen, så hade vi alla ungefär lika mycket av det världs­liga goda — nästan ingenting. Men då man nu åker genom landsbygden, ser man där vackra hem med uthus, rader av hönshus och vajande fält av mais och alfalfa, som äges av vårt folk. Ytterst få av de våra som kom hit for tillbaka till staden (N.Y). Jag har sett folk av andra nationaliteter komma och fara. Men vi finländare har hållit ut... Vi har haft framgång genom hårt arbete, där andra misslyckats ... Djupt i hjärtat är jag stolt över vårt folk, stolt också över våra söner och döttrar, som säkerligen kom­mer att fortsätta, då vi gått bort .. . 6

Signaturen G. B. skrev i Norden den 25 februari 1960 om den senare utveck­lingen bland våra landsmän i Vineland som följer:

Nästan hälften av den ursprungliga gruppen är nu bortflyttad eller begraven. Tomrummen som uppstått i våra led, har fyllts av den andra generationen, och antalet familjer är fortfarande ett 30-tal. Dessutom har vi fått hit många familjer från gamla landet. För närvarande har vi två personer på sjuk­listan: Wäinö Lillqvist är för det mesta sängliggande och Betty Backlund är på Lankeneau Hospitalet i Filadelfia.

Normandia Clubben är vår sociala club. Den 6 februari anordnade damerna en dans till förmån för Finlandssångarna, och lyckades få en nettobehållning på $ 132.70. Berömvärt gjort, minsann. Fru Ines Backman var drivfjädern, men hon hade god hjälp av fruarna Nylund, Backlund, Sanderson, Lillvik, Anderson, Lehtonen, Sandvik och Federico.

Som särdeles framgångsrika bland våra landsmän i Vineland nämndes i en artikel i Norden år 1957 följande: Erik Nordberg (ålänning), som från vanlig snickare och förman avancerat till »superintendent» i större konstruktionsarbeten; Georg Nylund, som är entreprenör »och bygger moderna vackra hem»; och Gunnar Backlund (närpesbo), vilken »i mer än tio år tjänat som snickerifack­föreningens delegat för hela Vineland distriktet». 7

1 Följande källor har varit tillgängliga för denna korta historik över sjukhjälpsföreningen Skydds­vakten och Runeberglogen nr. 208; 1) En ganska utförlig 20-års berättelse i Ledstjärnan nr. 10, 1933; 2) En 25-års berättelse i FA 27.9.1938; 3) En 30-års berättelse i FA 21.9.1943; 4) Manuskript: En kort historik från 1913 till slutet av 1948; namnen på alla viktigare tjänstemän under hela perioden angivna. — Övriga tjänstemän blev marskalk John Erickson, kaplan Charles Carlson, vakter William Rönnlund och Alex Törnwall, revisorer Victor Holmström, Frank Wasström och Henry Carlson.

2  Nord. 10.9.1963.

3  Silfversten, op.cit.. ss. 238 — 240.

4  50th Anniversary Booklet, 1950, Bethany Lutheran Church. Silfversten, op.cit., ss. 238—240.

5 Nord 4.1.1962.

6  Nord 11.10.1945.

7  Ibid. 25.4.1957.