New York City

Del 3 (3)

 
Anders Myhrman

Finlandssvenska Centralkommittén 24

På initiativ av redaktör Otto A. Gullmes och några andra intresserade lands­män organiserades denna kommitté i New York i början av 1940. I densamma var alla då existerande finlandssvenska församlingar, loger och föreningar i Greater New York samt tidningen Norden representerade. Dess syfte var att främja samarbete bland dessa organisationer, att anordna större gemensamma fester vid vissa tider och för vissa ändamål, samt att vid behov bevaka finlands­svenskarnas intressen.

Under året 1940 anordnade kommittén tre större fester: den första i Pilgrim­kyrkan den 27 maj med Finlands generalkonsul O. T. Vahervuori och dr Anders M. Myhrman som talare och sång av Runebergkören; den andra å American Common vid världsut- ställningen med dr John Gullans och vicekonsul Georg E. Ervast som talare; den tredje, en fest till firande av Finlands självständig­het och Sibeliusjubileet. Programmet för denna fest var anslående och inled­des med Vår Gud är oss en väldig borg. Välkomstorden uttalades av Arne Wickman, pianosolo »Finlandia» utfördes av John Granholm. Vårt land och America sjöngs till slut av publiken. Den ekonomiska behållningen från dessa fester gick till de svenska krigsinvaliderna i Finland.

År 1941 arrangerade kommittén en allmän middag en kväll i mars samt en självständighetsfest den 6 december i Vasa Temple för samma ändamål. Kommit­tén var overksam under åren 1942—43 på grund av vissa under kriget rådande förhållanden.

Under året 1944 arrangerades tre större tillställningar: en konsert i Bethlehemkyrkan i Brooklyn, en fosterländsk fest i Vasa Temple, och en enkel själv­ständighetsfest i Pilgrimkyrkan. Den ekonomiska vinsten från dessa gick dels till hjälp åt flyktingbarnen från Finland i Sverige, dels till Röda Korset. Följande år anordnades en allmän insamling och självständighetsfest till förmån för krigs­invaliderna som ovan.

År 1946 arrangerade kommittén en finlandssvensk midsommarfest å Rune­berglogens (209) »Camp Runeberg» vid Hillside Lake. Härom skrevs i Norden: »Till en fest av denna art samlas deltagare från kyrkor och föreningar. För att så långt möjligt tillfredsställa envar firas gudstjänst på förmiddagen med predi­kan av Albin Lindgren. Pilgrimkyrkans kör, ledd av orgelnisten Algot Björk sjunger . . .

På eftermiddagen vid 2-tiden börjar sommarfestens program. Detta bjuder bl.a. på sång av en dubbel manskvartett, läsning, allsång och festtal av general­konsul V. Niskanen . . .

Arrangörerna av sommarfesten hade velat ge allt vårt folk i New York och omnejd ett tillfälle att komma samman liksom i 'den gamla goda tiden'.» 25

Liknande midsommarfester arrangerades vid Camp Runeberg de två följande åren. En Runebergfest anordnades i Vasa Temple i början av februari 1947. Programmet refererades i Norden som följer: »Festen inleddes med »Vårt land» sjunget unisont till ackompanjemang av mrs. Vendia Jansson. Hälsningstalet hölls av Gabriel Carlson, som berörde festens ändamål och Runebergs betydelse för Finland. Sedan deklamerade mrs. John Westerback med känd förmåga »Den femte Juli». En trio — mrs. Vendla Jansson, piano, Bernhard Jansson, violin, och Arne Wickman, cello — utförde härpå tvenne nummer, »Två gitarrer», en folksång, samt »Guld och Silver» av Lehar. Aftonens festtal hölls av dr. Joseph Yström från Brooklyn. Utgående från färgerna i Finlands flagga — det blåa korset symboliserar evigheten, den vita bottnen renheten — hyllade talaren det finländska folket, dess kamp och uthållighet under nuvarande onda dagar. . .

Talet följdes av »Landshövdingen», som lugnt och tryggt deklamerades av Albert Gripenberg. Programmets sista nummer renderades av Arne Wickman, som sjöng två verser ur tonpoemet Finlandia . .. Wickman ackompanjerades av mrs. Vendla Jansson på piano och Bernhard Jansson på violin. Programledaren tackade de medverkande, varefter publiken stämde upp »America». Dansen följde sedan till musik av Valter Ericksons orkester. 26

Protokollen omnämner en enda fest, som därefter arrangerades av kommittén, och den upplöstes formellt den 25 mars 1955. Vad som då återstod i kassan, $ 77, gavs till tidningen Norden.

Följande personer hade varit ordförande i kommittén: Arne Wickman, Ed­ward Mattson, G. Carlson, Nils Johnson och Oswald Rosenberg. Otto A. Gullmes var sekreterare största delen av den tid kommittén var verksam. Många andra var med i styrelsen eller deltog som representanter för någon församling eller förening en längre tid. Bland dem var pastorerna John Gulland, Johan Hugo och Matts Esselström, samt Victor Strand, Enoch Christianson, Victor Johnson, Runar Danielson, Uno Hagman, Frank Forsström, Hannes Mattson, Hjalmar Johnson, O. Granquist, Magnus Dahl, m.fl.

Det sista protokollet anger att $ 2 809 hade sänts till Finland av denna kom­mitté, som en frukt av dess olika tillställningar. Dessa medel, utom en gåva till Åland, hade tillsänts antingen riksdagsman Albin Wickman eller kapten M. Erick-son i Vasa för svenska invalidförbundets räkning.

Genom de många gemensamma fester, som kommittén arrangerade, gjorde den en viktig insats i våra landsmäns liv i New York.

Närpesfesterna

Här återstår att beakta den årliga »Närpesfesten» och »Föreningen Norden». Närpes- festen hade sin egentliga början i Worcester, Mass. I samband med den stora s.k. närpesinsamlingen föranstaltades i Worcester den 11 maj 1946 en närpesfest, till vilken närpesbor »från Boston till New York och därimellan liggande städer» var inbjudna. Festen hölls i Runeberg Hall, som var till trängsel fylld.

Programmet upptog bland annat overtyr av »Pjelaxorkestern», talkör, solo­sång, tablå samt rapport om insamlingen av Hilma Anderson (Helin), som var synnerligen verksam i detta företag. J. Victor Carlson presenterade ett »Närpes-album», vari olika händelser och karaktärsdrag från olika byar framhölls. Detta blev festens glansnummer och belönades av en »entusiasmerad publik med då­nande applåder». Den ekonomiska vinsten blev flera hundra dollars. 27

En annan närpesfest för samma ändamål och med delvis samma program hölls i Branford, Conn., den 19 november samma år, med ett ansenligt antal besökare också från New York. Vid denna fest tillsattes en kommitté att samordna och föra intresset för insamlingen vidare. Denna kommitté fick följande samman­sättning: Ordf. Oscar Anderson (Bridgeport); sekr. Hilma Anderson Helin (Worcester); kassör Harald Rooth (Branford); förtroendemän mr. och mrs. Harald Lindquist (Bronx); mrs. Ines Söderlund och Oscar Granquist (Brooklyn); Oscar Pott (Branford); Justus Krook (West Springfield); mrs. Maima Anderson och Olof Nylind (Worcester). Den finansiella vinsten vid denna fest blev $ 360. 28

Nästa närpesfest hölls i New York den 24 maj 1947 i Vasa Temple. När­varande var icke allenast närpesbor i Greater New York: en busslast hade kom­mit från Worcester, en annan från Branford, och Carl F. Westman hade kommit ända från Oakland, Calif., för att vara med på festen. Oscar Granquist ledde ett program, som upptog musik och sång, bygdemålsberättelse och »österbottnisk allmogemusik». J. Victor Carlsons Närpesalbum blev även här det stora numret. 29

Sedan dess har den årliga närpesfesten varit en av de största händelserna bland vårt folk i Greater New York. Programmen har varit omväxlande och intressanta, ofta med representativa personer från Finland som medverkande. Så t.ex. deltog sångaren Egnar Holmström i festen 1954, då även filmen »This is Finland» förevisades. Magister Kurt Erik Långbacka från Närpes, då Asla-stipendiat i USA, medverkade vid festen 1961. Nykomna immigranter från Närpes har också deltagit i programmen. Under de senaste åren har ett dussin bygdespelmän, som ur sina fioler trollat fram »kväsarvalsen», »ingvesasvalsen» och andra gamla låtar, kommit att intaga en framstående plats på programmen. Bland dessa spelmän kan nämnas Arvid Backlund från Finby, som varit ledare, Michael Carlson från Yttermark, Karl Hannus från Näsby, Alfons Juthas från Korsnäs, Hjalmar Granskog från Böle, Dan Pihlgren från Pjelax, Martin Hautala och Levi Suns från Yttermark. 30

Om Närpesfesten den 26 mars 1960 skrev en besökare från Finland som följer: »Närpesfesten gick av stapeln med en välfylld sal i Vasa Castle Hall. . . Och det var en riktig närpesfest det vill jag bara framhålla. Det faktiskt vimlade av Nämpungar, Näsbybor, Finbybor och Yttermarksbor för att nämna några bynamn. Det var bekanta och bekantas bekanta, nykomlingar och sådana som varit här hur länge som helst. . . Namnet närpesfesten tycks icke alls skrämma bort nylänningar, ålänningar eller dem som kommer norrifrån, utan tvärt om, de tycks bara komma allt fler för varje år.» 31

Ända fram till 1960 hade största delen av den ekonomiska vinsten från närpes-festerna gått till understöd av barnhemmet i Närpes. Detta år fördelades vinsten så, att barnhemmet fick $ 300 och tidningen Norden $ 200. År 1962 tilldelades Norden $ 500, delvis som erkänsla för den hjälp och lyftning, som tidningen alltid gett närpesfesterna. Sedan dess har vinsten från Närpesfesterna använts att upphjälpa tidningen Nordens ekonomi. 32

Vid närpesfesten i mars 1965 närvar omkring 500 personer. »Programmet som gick i den lättare stilen och med en liten tonvikt på revy och spel hade en genomgående »röd tråd» — hembygden och USA». Festen, säges det, hörde till de allra bästa som hållits. 32a

Föreningen Norden

Mot slutet av 50-talet började röster höjas för grundandet av en ny förening bland de finlandssvenska immigranter, som anlänt till New York de senaste år­tiondena. Dessa hade icke i något större antal ingått i de förut existerande or­ganisationerna, dels av språkliga, dels av andra skäl. Saken togs upp på allvar i början av 1961 och ett förberedande möte sammankallades i Vasa Temple i Bronx av förkämparna för idén. Vid detta möte upplästes ett meddelande från medlemmar i Runebergordens styrelse, vari bildandet av en ny Runebergloge förordades. Efter en längre diskussion beslöts dock med stor majoritet att bilda en egen fristående förening. En kommitté valdes, med Alfons Juthnäs som ord­förande, för att förbereda den formella organisationen.

Den 8 april hölls det konstituerande mötet, varvid Alfons Juthnäs preside­rade. En styrelse bestående av fem personer valdes: ordf. Harald Lindqvist; sekr. Britta Nylund; andra styrelsemedlemmar Gustaf Strömbäck, Elis Lager­ström och Holger Westerback. Alan enades om att kalla den nya organisationen »Föreningen Norden», eller »Norden Society» på engelska, med anknytning till namnet på finlandssvenskarnas tidning. Denna förening utvecklade en synner­ligen livlig verksamhet under de följande åren: den arrangerade danser, fester, picknicker och utfärder av olika slag. 33

Vid föreningens årsmöte den 12 januari 1963 valdes följande styrelse för året: ordf. Harald Lindqvist (omvald); viceordf. Alfons Juthnäs; sekr. Britta Nylund (omvald); vice sekr. Sonja Westerback; kassör Lars Snickars; ledamöter Bob Harless och Rolf Granskog.

Föreningen Nordens arbetsprogram under första halvåret 1963 upptog föl­jande möten, fester och allmänna tillställningar: den 12 januari årsmöte med dans på Manhem-klubben i Bronx; den 9 februari maskerad på Lemko Hall i Yonkers; den 30 mars traditionell Närpesfest, för vilken Föreningen Norden hade över­tagit arrangemanget, på Lemko Hall; den 27 april fest till förmån för tidningen Norden på Lemko Hall; midsommarvaka den 22 juni på Manhem-klubben. Senare föranstaltade föreningen också en fest med stort lotteri till förmån för tidningen Norden. 34 Verksamheten har i stort sett fortsatt på samma linjer under åren sedan dess.

Här kan och bör även påpekas, att de som tog initiativet till och har varit de ledande i Nordenföreningen var för det mesta samma personer, vilka tidigare hade fungerat som kommitté för närpesfesterna. Det var därför helt naturligt att föreningen skulle överta ansvaret för den traditionella festen.

Ett nytt steg i föreningens verksamhet togs på sommaren 1965, då en resa med chartrat flyg till Finland arrangerades för medlemmar. Sedan dess har sådana gruppresor föranstaltats varje sommar.

Andra föreningar

Finska Amerikanarens ekonomi var alltid svag och tidningen var ofta i finansiellt trångmål. Som en slags skyddsvakt för dess fortbestånd bildades i Brooklyn en förening, som fick namnet Sällskapet Finska Amerikanarens Vän­ner. Detta sällskap existerade ganska många år och föranstaltade då och då, alltefter som behov och tillfällen yppade sig, fester för att upphjälpa tidningens ekonomi.

År 1910 bestod sällskapet av följande personer: Paul Lindström (ordförande), Victor Holmberg (kassör) och Bror Holmquist från Nykarkby, Mathias Wilson från Maxmo, Emil Öst och Joel Öst från Wästersundby i Pedersöre, Bruno Sund­blad från Kristinestad, Victor Gåsström från Nedervetil, Frank Henrickson och Willie Sundström från Sandsund i Pedersöre, Lydia Kurtén från Tammerfors, John Carlson från Övermark, Ida Aurora Wickström, Thomas Stenius, Anna Antell och Georg Ervast från Helsingfors, C. G. F. Lindstrand och E. A. Hedman från Vasa, Andrew Wicklund från Larsmo, Hanna Norrgran och Helga Koch. 35

Vissa andra föreningar bland våra landsmän i New York kan nämnas endast i största korthet. Hit hör en räcka sport- eller atletklubbar utom dem som redan omnämnts i samband med någon förening. I november 1906 skrevs i Finska Amerikanaren och den svensk-finska sportklubben »Friska Tag». Denna hade då 30 medlemmar, som mötte upp regelbundet för övningar. Den upplöstes efter en tid men följdes av sportklubben »Finland», som bildades i Brooklyn 1910. Även om denna skrevs att medlemmarna samlades till övningar två gånger i veckan. Efter en omorganisation fick klubben namnet »Baltic». Denna var synnerligen aktiv under åren 1912—1915. 36

Under åren 1912—1913 var Svensk-Finska Socialistklubben också en aktiv organisation. På sätt och vis fick den en gengångare i Finlandssvenska Ungdoms­föreningen, som bildades 1929 och snart antog kommunistisk färg. Den varade dock icke länge sedan några av dess ledare reste till Sovjetunionen.

En Lotta Svärd -förening bildades också i New York år 1925 som ett resultat av Dagmar Ruins föredragsresa i Amerika. Hur länge den var aktiv är icke känt.

I april 1938 organiserade Edward Mattson bland eckeröbor i New York Eckerö Hembygdsförening. Den arbetade flera år till förmån för tuberkulos­sanatoriet på Åland och senare för resandet av postmonumentet vid gamla tull­huset på Eckerö.37 Föreningens 10-årsfest firades i Vasa Temple den 24 april 1948.

Höjdpunkten i denna förenings historia var dock utan tvivel ankomsten till New York den 13 juli 1939 av eckeröbon Uno Ekblom och hans två kamrater efter att dessa hade »krossat» Atlanten i motorbåten Eckerö — den minsta båt i sitt slag som dittills hade gjort en sådan färd. Under ledning av föreningens ordförande Edward Mattson anordnades för »befälhavaren» Ekblom en stor festmiddag med omkring 300 gäster på VasaTemple hall.38 Ekholms bragd och festen till hans ära var naturligtvis av särskild betydelse för eckeröborna. Till­läggas kan att en annan välkomstfest för Uno Ekblom hölls ett par veckor senare av Runeberglogen i Norwood, i vilken största delen av medlemmarna stammar från Åland.

Egna hem — bolag

Vid sekelskiftet var de finlandssvenska immigranterna i Greater New York mer eller mindre koncentrerade på vissa ställen i Jersey City, Brooklyn, Harlem och Bronx samt ett mindre antal på Long Island och Staten Island. Efter första världskriget började en mera allmän flyttning, i synnerhet från Brooklyn och Harlem, till övre delen av Bronx. Det var där som Pilgrim och Bethlehem för­samlingarna byggde sina nya kyrkor. Bildandet av s.k. kooperativhus bidrog till större koncentration av våra landsmän i denna stadsdel. Härom skrev Arthur Hedlund år 1925:

»Ett företag som är särskilt glädjande och som kommer att få stor betydelse för finlandssvenskarna i såväl ekonomiskt som nationellt hänseende är de nyligen startade Egna Hem-bolagen. De olika natio­nerna har sedan en tid tillbaka samlat sig, bildat bolag och inköpt gårdar (vilket lett till en koncentrering i vissa stadsdelar) . . . Men finlandssvenskarna har icke företett samma enhetskänsla och sammanhåll­ning, utan enda till senaste år bott i mindre grupper spridda överallt i den stora världsstaden. Först efter kriget, då hyrorna blev övermåttan höga, överenskom några österbottningar, främst terjärvbor, inom Lutherska församlingen i Bronx att bilda bolag och köpa sig egna hem. På en höjd vid Haarlem-River (vid 924 Summit Ave.) inköpte de år 1920 ett 6-vånings stenhus, som inrymmer 20 lokaler à 3, 4 och 5 rum. Priset var $ 75 000. Här bor nu flera terjärvbor än i något annat hus i världen. Samma år inköptes ett annat stenhus vid 949 Ogden-Ave, alldeles i närheten av det förra. Det inrymmer 23 lokaler, som består av 3, 4 och 5 rum, samt tre butiker och kostade $ 82 000. Företaget visade sig i ekonomiskt avseende mycket fördelaktigt, och vintern 1924 inköptes ännu ett tredje stenhus, som inrymmer 30 lokaler och kostade $ 135 000 . . . En lycklig början till samling är således gjord. Ty här bor allaredan omkring 300 finlandssvenskar i »Summit-kolonien». Alla försäkrar, att de bor både billigare och trev­ligare än förr, då de levde spridda i hyrda lokaler.» 39

Skrivaren var icke sannspådd i sin tanke att dessa tre bolagshus skulle vara början till en fortsatt samling av våra landsmän i sådana hus på Summit-Ogden. Icke ett enda organiserades ytterligare.

I dessa bolagshus ägde varje delägare sin egen lägenhet, och varje hus var en särskild korporation. I spetsen för denna står en av medlemmarna vald sty­relse, som handhar angelägenheter, vilka berör huset som ett helt. En delägare kan sälja eller hyra ut sin våning åt någon annan. Många av de ursprungliga del­ägarna i de tre husen i fråga har dött, och en del av den yngre generationen har flyttat ut till någon förstad. Många lokaler har därför övergått i andra händer. Närpesbor, korsholmare, ålänningar och rikssvenskar uppges ha kommit in under de senare åren. Men mellan 60 och 70 procent av delägarna i de tre koope­rativa husen sägs ännu (1965) vara finlandssvenskar.

Affärsmän och affärer

Någon uttömmade berättelse om våra landsmän som affärsmän i New York kan icke här försökas. Materialet till en sådan står icke till förfogande. Men det är dock skäl att införa en kort revy, även om den är ofullständig.

Den Hornborg-Hedmanska agentur-, biljett- och penningsförsändelsefirman, som i främsta rummet betjänade våra egna landsmän under åren 1891 —1930, har redan presenterats.

En affär på ett annat område grundades tidigt av Fritjof Lindstrand. Han var född i Vasa 1860, kom till Amerika 1878, slog sig ned i Brooklyn 1885 och gifte sig följande år med Hilda Svarvar, också hon från Vasa. År 1887 började han ett bageii i Brooklyn, och detta blev med tiden en stor rörelse, som levererade bröd över hela Greater New York, inklusive Jersey City och Hoboken. En stor 50-årsfödelsedagsuppvaktning och -fest för honom anordnades av andra affärs­män och hans arbetare i början av mars 1910. 41 Han dog 1916.

Victor Holmberg, född på Fiskars bruk men uppväxt i Karis, var efter om­kring 1915 föreståndare för en skoaffär, som startats av landsmän. På 20-talet kom han in på och gjorde stora affärer i fastighets- och byggnadsbranschen, särskilt uppförande och försäljning av »kooperative apartments». Han var också chef för Therm O-Mat Dispenser C, som startades för att exploatera patentet på en »automatic liquid dispensing machine». Uppfinningen hade egent­ligen gjorts av Werner Johnson men övertogs och fullkomnades av Holmberg. Med anledning av depressionen och Holmbergs död övergick patentet till andra firmor, som senare förtjänat miljoner på apparaten. 42

Flera firmor på ett område, som vanligen kallas »Architectural Woodworking» eller »Interiör Woodworking», har organiserats och drivits av landsmän. Banbrytaren på området var terjärvbon Victor Johnson, född 1869 och ankommen till New York 1893. Börjande som vanlig snickare avancerade han till förman för inredningsarbeten, och började år 1910 egen firma under namnet Jules Dubois Moulding. Affären gick raskt framåt och år 1930 skrevs att den i många år syssel­satt mellan 20 och 40 arbetare. Under depressionen kom firman dock på obestånd och måste nedläggas. 43

Den andra firman på området grundades 1926 under namnet Interiör Wood-workers, Inc., av Arthur Ericson, John Ericson och Victor Sträng, respektive president, vicepresident och sekreterare. De två förra kom från Hitis, Strand från Terjärv. Firman var först belägen på 22:dra gatan och därefter i 10 år i Long Island City. John Ericson hade lämnat firman och den omorganiserades omkring 1940 under namnet Wood Art, Inc., och flyttade då till Westwood, N.J. Jakobstadsborna Uno Holmquist, Robert Julin och William Hällund blev då delägare. Mot slutet av 1941 flyttade firman in i en nybyggd och rymlig verkstad med moderna maskiner.

År 1962—63 gjorde firman inredningsarbetet på Volkswagenbolagets kontor och servicecenter i Englewood Cliffs, N.J. för en kostnad på omkring $ 150 000. Tidigare hade firman inrett Sovjets konsulatsbyggnad i New York. 44

År 1952 utträdde Victor Strand ur Wood Art och började tillsamman med sin son Eric egen firma på samma område under namnet Victor and Eric Strand, Inc. 45

På 30-talet startade bröderna Herman och John Gåsström en firma under namnet Eagle Rule Manufacturing Co. för tillverkning av tumstockar. Sedan deras död har Hermans son, Ewald Gasstrom fortsatt med affären. 46

Ett stort antal finlandssvenskar har ända sedan 90-talet varit byggarbetare i New York, särskilt som »carpenters». Ett betydande antal avancerade till för­män, och åtskilliga blev sedan byggmästare och entreprenörer i mindre skala. Detta sakernas tillstånd i nuvarande tid återspeglas i Norden den 12 december 1963. Här ingår namnen på ett 100-tal carpenters och på omkring ett dussin mer eller mindre specialiserade byggnads- och snickerifirmor, ägda och drivna av landsmän, som önskade »landsmän över hela världen» God Jul och Gott Nytt År.

I detta sammanhang kan också nämnas, att vissa finlandssvenskar under årens lopp innehaft framstående poster i snickarnas fackorganisationer. Fred E. Johnson (Alfred Lillund) från Mäkipä i Vörå blev vald till ordförande i Local Union 488 år 1927. Fyra år senare valdes han till affärsombud för New York District Council och innehade detta tämligen kinkiga ämbete i 31 år. I 17 år till dato (1964) har han varit viceordförande för New York State Council of Car­penters, och är det ännu som pensionerad. 47

En annan österbottning, Eddy Björk, hat valts till en annan viktig befatt­ning i samma Council; han är nämligen sekreterare-kassör. En tredje är Gunnar Backlund från Närpes. Vid snickarnas i New Jersey statskonvent i Atlantic City i början av september 1963 valdes han att representera staten New Jersey som »Fraternal Delegate» vid New York statskonvent i Rochester senare samma år. 48

En åbolänning, August Abrahamson från Kimito — en av dem, som räddades vid Titanickatastrofen 1912 — var också en aktad fackföreningsman. Han var i många år ordförande för New York Union local 2305. Likaledes var han en ledare i sjukhjälpsföreningen Greater New York, i vilken han i följd tjänstgjorde som ordförande och kassör. Han dog 1961, efter 49 år i New York. 49

Några personer i New York, vilka från och med tiden föt sekelskiftet hade betydelsefulla kontakter med våra immigranter icke allenast i storstaden utan även över hela kontinenten, bör här nämnas. Deras biografier ingår i en annan del av detta arbete.

Axel Hornborg som anlände till New York redan 1883 grundade i början av 9o-talet agenturen Axel Hornborg & Co. för att representera Finska Ångfartygs-aktiebolaget. Han förestod agenturen till sin död 1905.

E. A. Hedman, efter mer än ett årtionde av affärserfarenhet på flera områden, förestod från 1906 Finska Ångfartygsaktiebolagets kontor och var från 1918 till 1930 chef för privatbankfirman Hedman, Hornborg & Co.

Edward J. Antell i egenskap av redaktör för Finska Amerikanaren från 1897 till 1924 och hans maka Anna Antell som ekonom för tidningen var särdeles inflytelserika personer bland våra landsmän i New York såväl som bland de många tusen som var spridda på hundratals andra orter.

I ett senare skede, från 1926 till 1950, innehade redaktör Otto A. Gullmes denna nyckelställning i kontakterna med och bland våra immigranter.

Andra kulturarbetare 

Då det gäller förenings- och kulturarbetet bland våra landsmän i New York, bör vissa personer ytterligare nämnas. Otto A. Gullmes, vilken engagerades som biträdande redaktör vid Finska Amerikanaren i början av 20-talet och senare som redaktör ända till 1950, var också mycket verksam i föreningsarbetet bland vårt folk både som tjänsteman i föreningar och som talare vid fester.

Konsul Geo. E. Ervast, även han en tid knuten till Finska Amerikanaren, var också intresserad av våra landsmäns samlings- och kultursträvanden och tog aktiv del i många festprogram.

Karina Orasto-Loederer var i rätt många år verksam på sångens område i New York, särskilt som tolkare och befordrare av Sibelius musik. Utom vid egna konserter sjöng hon ofta vid större fester anordnade av våra landsmäns föreningar.

Pianisten Irving Juslin, son till sånglärarinnan Aline Juslin från Helsingfors, har hela sitt liv verkat som musiklärare i New York. Mycket intresserad av våra landsmäns kulturella strävanden har han alltid gynnat deras samlingar och fester med ypperlig musik.

Dr John Gullans tjänstgjorde som pastor i St. Johannes- och Pilgrimför­samlingen inalles 29 år och var under denna tid en av de ledande landsmännen i New York. Hans intresse i första hand var naturligtvis den lutherska kyrko­verksamheten, men han var också en aktiv gynnare av Finska Amerikanaren och det kulturella arbetet bland vårt folk i storstaden.

Anders Myhrman – ”Finlandssvenskar i Amerika” (II. Orts- och lokalhistoria, s 72-102) - 1972

1 Förteckningen i författarens samling.

2 Manuskript i författarens samling.

3 Silversten, Finlandssvenskarna, ss. 421—422.

4 Hals. ss. 16—20.

4a Fru John Söderström, New York.

4b Breven i författarens samling.

5 FA 28.8.1908.

5a Hals. s. 203. Övriga tjänstemän var Otto Näsman, C. P. Skog, ordningsmän.

6 Ibid. s. 47.

7 Om ingen annan källa är angiven, är denna översikt av föreningar upp till år 1920 grundad på ett manuskript med titeln »A short History of Social Work and Organizations of the Swedish Speaking Finlanders i New York.» Det är icke daterat men skrevs troligen 1948 eller 1949. Det är undertecknat av John Gåsström och Magnus Dahl och är tydligen grundat mest på personliga hågkomster. Vissa uppgifter har kunnat kontrolleras genom notiser i Finska Amerikanaren, som alltså ger en säkrare datering av händelserna.

8 Minnes, s. 97. Andra tjänstemän var Anna Sundberg och Hulda Cederberg, Vendla Carlson och Anna Antell.

9 Nord. 8.4.1937. Finanssekreterare blev Carl A. Johnson och kassör William Anderson.

10 Ibid. 21.11.1963.

11 Ibid. 4.1.1940; 31.10.1963.

12 Denna översikt av logen 209 är grundad dels på Gåsströms och Dahls manuskript och dels på andra källor, som angivas. Andra tjänstemän blev Oscar Nylund, Harold Nixholm, Ivar Teir. Agnes Forsman, mrs. A. Erickson, Arthur Erickson, Ivar Carlson, Victor Holmberg och Walfred Westergård.

13 FA 18.12.1930.

14 Nord. 19.7.1936.

16 Ibid. 4. & 11.7.1946.

16 FA 18.12.1930. Victor W. Holmberg, John Liljeberg och August Abrahamson tillhörde också styrelsen.

16a Gåsström och Dahl, op.cit.

17 FA 18.12.1930; skriftliga uppgifter av pastor August Willandt. Signe Wiklund, John Ginlund, Agda Abrahamson, Otto Andsten, Jenny Swanberg och Maria Erikson var övriga tjänstemän. — Pastor August Willandt hade under ett långt liv samlat ett omfattande material om sina upplevelser och kontakter med finlandssvenskarnas föreningar och församlingar. Hela materialsamlingen förstördes av oförstånd i samband med en flyttning.

18 Uppgifter av Otto A. Gullmes.

19 Silfversten, op.cit., ss. 232—34.

20 Brev till författaren från pastor Oscar T. Backlund.

21 FA 18.12.1930; historik över församlingen skriven av fru Lydia Bedell (i författarens samling); muntliga uppgifter av pastor Ben Bertell för år 1962.

22 FA 18.12.1930; kort historik i häftet »40th Anniversary Program, 1913 —1953». Under åren 1913 — 1943 tjänade följande medlemmar som diakoner: Paul Pennström, John A. Skrivars, Gustaf Gus­tafson, Aron Söderström, Matts Gustafson, Joel Sandvik, Alfred Björk, Frans Nyström, Emil John­son, Victor Gustafson, Axel Isakson, Albin Anderson, Frank Jansen, Gustaf Forsström, Jakob Sandås, Leander Anderson, Johannes Erickson, John Eklund, Emil Welander, Arthur Ericson, Vincent Knudsen, John V. Forsberg, Armas Hanson, Gustaf Kjellerstedt, Charles Gardis, Oscar Granquist, Victor Strand, Oscar Forsberg och John Lybeck. Under samma period tjänstgjorde följande som förtroendemän: Joel Björk, John Forsberg, Fred Wilson, Axel Finström, Arthur Ericson, Karl Mattson, Victor Johnson, Oscar Holm, Gustaf Gustafson, Theodore Johnson, William Olsen, Leander Anderson, Anders Tast, W. L. Johnson, Walter Holmström, Joel Öst, William Eklund, Alfred Carlson, Oscar Carlson, Emil Welander, J. E. Liljeberg, Anton Rehn, Walter Lauren, Frank Franzén, Axel Isakson, Anton Michelson, Sigurd Mattson, John Lybeck, Conrad Knudsen, Alfred Wilson, Arthur L. Erickson, John Eklund, John Erickson, Jakob Sandås, John Olson Victor Johnson och John Lesch.

23 FA 18.12.1930; folder; Svensk-Finska Evangelisk Lutherska Församlingen i New York City; »Pro­gram of Dedication Festivities» May 19—31, 1928; »20th Anniversary, 1919—1939»; uppgifter i brev från pastor John E. Halborg. Följande personer inskrevs 1919 som medlemmar i den nya för­samlingen: Leander Anderson med hustru, Anders Tast med hustru och barn, fru Beata Erickson, Alice Lutz, fru Selma Ahlquist med barn, Joseph Swanson med hustru och dotter, Frank Forström med hustru och son, Emil Johnson med hustru och son, Matts L. Anderson, M. L. Johnson med hustru och barn, Victor Johnson med hustru och barn, Alfred Johnson, Anders Bygden med hustru och barn, Joel Sandvik med hustru och batn, Alfred Björk med hustru och barn, Victor Lutz med hustru och barn, Oscar Holm med hustru och dotter, Fridolf Gustafson med hustru och barn, Victor Gustafson med hustru och dotter, Joseph Johnson med hustru och dotter, Charles Carlson med hustru och son, Gideon Holm med hustru, Sandra Sund, Betty Skomars och Esther Hästbacka. Andra an­tecknade sig litet senare.

24 Där ingen annan källa angives, är uppgifterna hämtade från föreningens protokollbok. I författarens samling.

25 Nord. 4.7.1946.

26 Ibid. 20.2.1947.

27 Ibid. 16.5.1946.

28 Ibid. 2i.11.1946.

29 Ibid. 29.5.1947.

30 Ibid. 24.3.1960; 11.4.1965.

31 Ibid. 51.3.1960.

32 Muntlig report av redaktören. 32a Nord 1.4.1965.

33 Nord. 4.5.1961.

34 Ibid. 10.1.1963; 21.3.1963.  ;

35 Strödda uppgifter i FA under året.

36 FA 1.9.1910; 12.9. 1912.

37 Muntliga uppgifter av Edward Mattson.

38 Ekblom, Uno, Reseskildring: Åland till New York (1940), s. 114. Här kan också nämnas att Ekblom en månad senare for med båt till Quincy, Mass., där han blev synnerligen väl mottagen av Quincy Yacht Club, som även gav en middag för honom med tal till hans ära. Han välkomnades också på Runeberg Hall i Norwood vid en fest besökt av omkring 150 ålänningar.

39 Hedlund. Artur, Från Amerikas Underland (H-fors 1926), ss. 165 — 66.

40

41

42 FA 18.12.1930.

43 Ibid. « Ibid.

45 Nord. 26.3.1964.

46 Muntliga uppgifter av Albert Gripenberg.

47  Nord. 6.2.1964.

48 Ibid. 26.9.1963. 48 Ibid. 24.8.1961.