Emigranternas ankomst till New-York

Ända till för kort tid sedan landsattes alla till New-York anländande utvandrare vid den s. k. Castle Garden, men numera landstiga de på Ellis' Island, liggande i New-Yorkbukten. De första personer utvandraren i New-York råkar i beröring med äro s. k. »runnars», d. v. s. ett slags agenter, som värfva kunder för olika anstalter. Försäljare af järnvägsbiljetter, värdshus- och krogvärdar, handlande med olika slags förnödenheter, agenter, som skaffa folk platser och arbete -- alla hafva rutiners ute för att locka till sig kunder bland nyanlända invandrare. Hederliga personer kunna väl undantagsvis förekomma bland dessa runners, men såsom allmän regel gäller att de äro samvetslösa prejare, dem invandraren så mycket som möjligt bör undvika att hafva någon beröring med.

New-York är numera en af världens största städer på samma gång som den ort dit hundra tusental emigranter årligen anlända, alla -- eller nästan alla -- sökande arbete och fullkomligt obekanta med alla förhållanden i det nya landet. Det är därför helt naturligt att mycken nöd och elände råda i staden jämsides med rikedomen och prakten. Men nöd och elände tvinga dem som äro utsatta därför att tillgripa hvilka utvägar som helst för att slå sig fram och uppehålla lifvet, och därför är det åter helt naturligt att en stad som New-York vimlar af alla slags skojare och bedragare.

Så snart ett emigrantfartyg landsatt sina passagerare, omringas dessa af sådana runners, bland hvilka en hvar är säker om att träffa en eller flera landsmän, för hvilka förtroendet vanligen är större. Men detta förtroende är i de allra flesta fall illa placeradt, det kommer nykomlingen vanligen snart under fund med, ifall han låter locka sig af runnerns hala ord och följer med honom. De flesta utvandrare, som komma till New-York, stanna icke där, utan resa längre bort och därför äro vanligen runners för agenter, som sälja järnvägsbiljetter, de första som anfäkta nykomlingen. En vanlig lögn, som dessa herrar använda för att locka kunder till sina principaler, är den att de kunna anskaffa billigare järnvägsbiljetter än andra, men detta är icke fallet, ty alla järnvägslinier, som befordra passagerare från New-York väster ut, hålla i regeln enahanda pris för biljetter. Den enda skillnaden -- och den är i själfva verket högst betydlig -- är huruvida invandraren vill resa vidare pr järnväg eller längs kanalerna och de stora sjöarna, eller först pr järnväg och sedan med ångbåt öfver sjöarna. Vattenvägen är naturligtvis billigare, men också ofantligt mycket mera  tidsödande, hvarför ingen, som har råd att lösa en järnvägsbiljett, har lust att ligga veckotal på vägen till den arbetsplats dit han ämnar sig, då han kan komma dit på några få dagar. Resan dels med järnväg och dels med ångbåt tar däremot icke så synnerligt mycket längre tid i anspråk än enbär järnvägsresa samt är dessutom hela hopen billigare. Ett vanligt knep af ohederliga biljettagenter är därför det att till personer, som inte hafva reda på sig, sälja biljetter till en smula lägre pris än vanliga järnvägsbiljetter, under påstående att de berättiga till oafbruten järnvägsresa, medan de i själfva verket gälla för färd med både järnväg och ångbåt. Och därvid sko sig naturligtvis både runnern och biljettagenten på invandrarens bekostnad, ty denne får betala långt mera än hvad en sådan blandad biljett egentligen kostar.

En annan klass af runners utgöres af dem, som värfva kunder till värdshus och krogar och bland dessa träffas de allra farligaste exemplaren. Det har händt och händer alltjämt så godt som hvarje dag att folk, som nyss anländt till New-York och äro obekanta med förhållandena i staden, lockas till de allra värsta tjuf- och röfvarhålor, som gå under namnet värdshus och hotell. Och en gång inne på ett sådant ställe är det endast en mycket lycklig slump, som kan föra offret helskinnadt därifrån igen, hvaremot den vanliga utgången är den, att den oförsiktige blir totalt utplundrad och beröfvad allt hvad han äger. På grund häraf är det förnuftigaste nykomlingen kan göra att genast begifva sig från landningsplatsen till den järnväg, som skall befordra honom vidare, ifall han nämligen redan förut köpt sig järnvägsbiljett och således vet hvilken linie han ämnar använda. Har han det icke, och detta är väl fallet med de flesta, så bör han vända sig till någon af de firmor, hvilka hafva såsom affär att tillhandagå invandrare med råd och dåd i alla möjliga fall.

Sådana firmor, på hvilka en lista meddelas längre fram, finnas flera i New-York, och på hvarje sådan  firmas kontor finnas personer, som tala de språk invandrarne använda.

Alla slags affärer, som nykomlingen kan hafva att uträtta omedelbart efter sin ankomst till Amerika, såsom p en ninge växling, köp af järnvägsbiljetter, anskaffande af kvarter för någon tid, inhämtande af upplysningar om olika saker och ting -- allt sådant kan han få bättre och pålitligare uträttadt, om han vänder sig till ett af dessa kontor än om han låter lura sig att anlita en runner. Man måste hålla i minnet att dessa firmor hafva till uteslutande affär förmedlandet af allehanda angelägenheter för emigranter. Det är därpå de lefva, och därför är det tämligen klart att emigranten hos dem i regeln kan påräkna hederlighet och samvetsgrannhet  i alla afseenden, ty om motsatsen inträffade så blefve det snart bekant och hela affären ruinerad.

Runnern däremot lefver blott för dagen -- från hand till mun -- och därför kommer det beträffande honom icke så noga an på ett eller annat bedrägeri mera eller mindre. Han förtjänar en eller annan dollar därpå, och sällan eller aldrig händer det att han blir befordrad till något slags ansvar för det han begått.

Vårt råd till emigranter, som icke förut köpt sig biljetter för vidare färd, utan måste stanna någon tid i New-York för denna eller annan orsak, är därför att utan vidare vända sig till något af de emigrantkontor, som existera sedan åratal tillbaka. Där kunna de få alla upplysningar de behöfva och genom dem kunna de uträtta alla nödiga affärer. Skulle likväl en eller annan nykomling råka ut för bedragare och skojare, är hans bästa råd att vända sig till sitt lands konsul, ehuru vi gärna vilja tillägga att konsuln sällan kan ställa något af detta slag till rätta, därtill äro bedragarne i regeln alltför slipade.

Bland firmor, som i ofvan antydda afseenden gå emigranter tillhanda, känna vi personligen följande, om hvilkas hederlighet och pålitlighet vi äro öfvertygade, men vilja därmed icke hafva sagt att inte också andra kunna finnas, som i lika grad förtjäna förtroende.

Den äldsta bland dessa firmor är American Emigrant Co., R. E. Jeanson, agent, N:o 30 State st., New-York. Förut innehades affären af kapten R. E. Jeanson och kallas äfven oftast bland sina kunder »kapt. Jeansons», men numera äges firman af ett bolag. Såväl svenska som norska och finska talande tjänstemän finnas alltid på firmans kontor, och många tusental äro de emigranter, hvilka stått och fortfarande stå i affärer med The American Emigrant Co. Ty denna firma -- liksom här nedan nämnda -- bedrifver utom sin biljettaffär en betydlig bankrörelse, bestående förnämligast i förmedling af i Amerika vistande nordbors penninge- transaktioner med hemlandet.

En annan firma, som redan länge arbetat i samma branch, är Svenska Emigrant Kompaniet, hvilket innehafves af O. A. Sjöström, N:o 27 State street, New-York. Såsom namnet anger söker denna firma sina kunder hufvudsakligast bland svenskar.

Scandinavian and Finlanders Emigrant Company (G. A. Grönlund), N:o 24 State street, är en tredje affär af samma slag, hvilken under de par senaste åren uppsvingat sig till en af de största och därhos innehar agentur för Bremer-ångbåtslinien. Därjämte besörja många af de stora ångbåtsliniernas agenter en del affärer för nyanlända invandrare, hvarhos en mängd bankirer i olika delar af Förenta Staterna numera förmedla en betydlig del af den penningeförsändning, som förut uteslutande gick genom sådana kanaler som här ofvan omnämnda firmor.

Konni Zilliacus

Ur boken "Amerika-boken. Hjälpreda för utvandrare" - 1893
Kapitel 2:  Ankomsten till New-York. -- Runners. -- Bästa sätt att reda sig.