| Ett streck i tiden |
| Skrivet av Elof Granholm |
| 2017-10-09 05:33 |
|
ETT STRECK I TIDEN
1968 - 2017
I minnesrunan fann jag orden:
”…. ett slutat liv i älvens fors.”
Nu år graverats in på stenen,
båd´ med sin stjärna och sitt kors.
Till först kom glädjen då du föddes,
snart tårar fälldes vid din bår.
Men själva livet levdes ändå,
fullt under nästan femti år.
För strecket mellan båda åren,
det var den tid du vandrat här.
En glädje var hos dig så given,
fullt bättre än va´ sur och tvär.
Men räkenskapens ägodelar,
de inskrevs med osynligt bläck.
Så hur du levt och hur du älskat,
det finns nu dolt bak´ detta streck.
***
Hur blir det då med egna åren,
finns det nåt där att ändra på.
Och ser jag bak på gamla spåren,
där jag vid korsning tveksam stå.
All kunskap får ej bli en börda,
vi inser vad är sant och rätt.
Fullkomlig blir ju ändå ingen,
för alla har sitt levnadssätt.
Så låt oss göra världen bättre,
låt frihet vinna över tvång.
Så se det bästa i din nästa,
som om ni mötts en sista gång.
Du som har gått ej kommer åter;
nåt återstår för oss ännu.
Ditt ögonblick blir våra minnen.
Din tid var då – vår tid är nu.
Vårt minnesord vi ej själv skriver.
Tänk – är det värt sitt eget bläck?
För det vi vet – det vet ej andra!
Vad döljer sig bak´ eget streck?
Elof Granholm
08.10.2017
|
| Senast uppdaterad 2017-10-09 05:41 |
