| Barret |
| Skrivet av Loffe |
| 2017-04-09 07:15 |
|
BARRET
Jag är ju en av många
som gungar i en gren.
De flesta kan bli långa,
om man har samma gen.
Jag minns ej utväxtåren,
var då enbart en knopp.
Men sen den tredje våren
man sa jag blivit snopp.
Jag lärt mig själv att sticka
och udden den är vässt.
Från roten får jag dricka,
på sommarn allra mest.
Jag växt nu till med åren
och hamnat högre upp.
Där nere syns än fåren
och husets trötta tupp.
Men alla blir vi gamla
vi hålls ej alla kvar.
Med åren många ramla
och torra hädanfar.
Nån faller ner till marken
och landar på mjukt gräs.
Men där ska va´ som parken
för gubben med sin fräs.
Vi bärs i kö till stacken
där syran på oss tär.
Vi faller ner i nacken
på dem som plockar bär.
Så var finns varats ledning
för barr i överflöd.
För enbarr gäller fredning;
på oss får man ta död.
Jag togs sen in till julen,
men glädjen fick ett slut.
Och jag blev rätt surmulen
på tjugondedag Knut.
Loffe
05.04.2017
|
| Senast uppdaterad 2017-04-26 16:28 |
