| Ekot av en klockas klang |
| Skrivet av Elof Granholm |
| 2010-11-28 23:00 |
 Ekot av en klockas klang Vi blommor ser där bland det gröna, när solen öppnat varje knopp. Förundrande vi ser det sköna som varje sommar spirar opp. Bland blomster är du den mest spröda, den enklaste naturen gett. Som rosen kan du inte blöda, men har din plats i blombukett. Du enbart blåklocka fått heta, du varit utav lägsta rang. Vad vinden viskat fick du veta, men tyst förblev din klockas klang. Midsommarn är den sköna tiden, då väljer man dig bland de sju. När sommarn sen är långt framskriden vad månne blev det av de tu? Du vuxit har på ängar, backar, kärt återseende vart år. Du böjer dig som om du tackar, din ödmjukhet till hjärtat går. Jag plockat dig vid mitt barndomshem blev eternell i bok med rim. Du doftar än där på sidan fem hos Tummeliten utav Grimm. Elof Granholm |
| Senast uppdaterad 2010-11-28 23:13 |
