Frigörelse |
Skrivet av Elof Granholm |
2008-10-26 08:56 |
FRIGÖRELSE
Elof Granholm
I. Istid
De stod vid älvens frusna rand där isen än band strand vid strand. En nordlig vind blev enda svar och lika kallt vart hjärta var.
En gammal vänskap frusit till när båda ej fått som dom vill. Snart avstånd blev som öst från väst och ingen blev den andres gäst.
De vände hem envar till sitt och överskred ej älvens mitt. De såg ej ens varandras rygg, i eget högmod var man trygg.
II. Isgång
De går längs älven varje vår, fast våris öppnar gamla sår. Men där nu porlar vatten fritt och sköljer bort det agg de spritt.
Han ser hon står på motsatt strand hon gör en hälsning med sin hand. Han är ej viss, men ger ett svar och båda inser allt finns kvar.
Och liksom flödet gör allt rent så gör förlåt för illa ment. det skapar nytt, ger framtidstro. - De skyndar snabbt till närmsta bro. |
Senast uppdaterad 2008-10-26 08:57 |