Nyårsklockan
Alfred
Tennyson 1809-1892
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten mot
rymdens norrskenssky och markens snö: det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ring ut det gamla i årets
första, skälvande minut. Ring lögnens makt från världens gränser ut, och
ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten, och
ring hugsvalelse till sargad barm. Ring hatet ut emellan rik och arm och
ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar och
forngestaltningar av split och kiv. Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden, och
ring den frusna tiden åter varm. Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt. Ring in det rätta på triumfens
stråt, och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går! Ring ut, ring ut de tusen krigens
år, ring in den tusenåra fredens rike!
Ring in den tid, då andarna befrias
ur
själviskhetens sammansnörda band. Ring mörkrets skuggor bort ur alla land: ring honom in, den
bidande Messias. |