Gästen

Nu kör han in med sitt bjällerspann

vän Vinter i snöklädd by.

Han följer som förr med den som hann

först bjällror i selen sy. —

Med spänning och oro barnen lyss'

och se emot vägens krök

med hurudant folk han är på skjuts

och hurudant är hans ök.

Ty kör han in med tattarehäst

som stapplande framåt går,

då vore det nog för var man bäst

han dröjde ännu ett år. —

Då stundar en vinter, kulen, mörk,

en vetid för mänskor och djur

Det anar nog orren i vägkantens björk

och därför — mot vanan — han flyr.

Men är han på skjuts med en åkarsven,

som kör på anständigt sätt,

då vinka barnen : välkommen igen!

Och skatan niger så nätt.

Och orrarna ana på snöig gren

en vinter fager och rik.

De lyssna som andra med jubel sen

till bjällrornas vintermusik.

Joel Granvik

Öb 14.12.1928