DECEMBER

Efter nattens frost och dagens virvelvind

sveper alla löv och blad nu fritt omkring.

Alla höstens vackra färger sopats bort

men vi har ju vintern här med köld och frost.

Alla björkar som så nakna stått,

med vita stammar och grenar uti grått.

Är nu vita uti vintrig skrud,

de firar med naturen jul.   

En gammal kvinna utav åren böjd,

smyger tyst och stilla in på kyrkans höjd.

Det ser ut som om hon någon sökte men ej fann.

Så hon vandrar där nu av och an.

Hon går så stilla fram till kyrkans dörr,

där hon stått så många, många gånger förr.

Hon riktar ögat upp mot himlens blåa valv,

som nu beströdd med pärlemor och iskristall.

Hon bländas av det starka sken,

som från himlen kom nu till jorden ned.

Hon går nu sakta bort, men en sista gång sig vänder om,

en blick på kyrkans kors, vår helgedom.

Nu är hon borta, för hon syns ej mer,

men inga spår av henne i snön man ser.

Ty hon skuggan var av det gamla år som gått.

Och mycket av det goda vi alla av det fått.

Viola Knif
 
1980