Hembygdens höst

Uppläst på hembygdsfesten i Terjärv 30.9.1951   

Hembygdens höst har nu kommit till byn,

med rimfrost i gräset, likt ädel kristall.

Och däldernas dimma, så underligt kall,

kör tranplogen uppåt mot ljusblåa skyn.

Hembygd, så fagert du ler när det skymmer,

när månljuset leker i insjöns vatten

och skuggorna sväva sakta i natten.

Då vilar vår hembygd från alla bekymmer!

Hembygd, du prålar i färgernas strålglans

och kråmar dig stolt inför främlingens syn.

För hembygdens folk är du vackraste byn,

ty vad vore livet om hembygd ej fanns.

Hembygd du burit så rikliga skördar,

ty god var din äring och rik denna höst,

med solljus och glädje du fyllt våra bröst.

Därför, dig hembygd vi älskar och vördar.

Hembygd, du skänker oss trygghet och ro

när stormarna skaka vår kära hydda.

Därinne vi bedja, välsigna, beskydda,

vår älskade hembygd ty här vill vi bo.

Hembygdens höst sänk oss neder i bön,

att tacka för gåvor som jorden oss gav,

ty skapelsens Herre vi fick dem utav.

Av nåd blott allenast och ej såsom lön.

Ragnar Granvik