Mitt barndomshem

På vandrings vill man gärna drömma

om barndomshemmets djupa ro,

om platser, som vi aldrig glömma

varhelst i världen, än. vi bo. —

Mitt hem av rikdom hade föga:

en stuga, ladugård och stall;

men skönt det ter sig för mitt öga

i minnets ljusa solskenssvall.

Nu är det snövit vinter hemma,

där kör man över insjöns is.

Jag hör så tydligt bjällrans stämma

och ser igenom frost och dis

på stranden backarna med spåren,

där skidan löpte lätt som dans. —

Det plånas icke ut med åren,

som står i minnets morgonglans.

Jag hör hur julens klockor ringa

högtidligt över rimklädd bygd,

och bondvärdinnor ser jag springa

och ordna om sin högtidsbrygd.

Små barnen fira sin Lucia

i skolorna med dans och sång,

med sagospel, som kan befria

från läxans tunga vardagstvång.

När så den stora, helga natten

med stillhet och med stjärneglans

sig breder över land och vatten

jag önskade, jag hemma fanns

och åkte än en gång — som alla —

till ottesång. med egen häst,

och än en gång i bön nedfalla

på hembygdsfolkts ottefest.

Joel Gr an vi k