Hästbacka folkskola 1971

Som skola, lärdomshus för barn

står du övergiven

din dörr är stängd

på väggen ringklockan hängd

den ej mera ljuder

till lärdomstimme bjuder

det är så tyst ej ett knyst

från glada barnamunnar

ej lärarns röst på modersmål

om vetande förkunnar

—  du är ett tomt hus kring

vilket höga tallars sus

en gång hörts nynna

—  det var en gång

då bygdens folk

i framtidstro

och lärdomsiver grynna

en skola bygga

för att vetande

och bildning trygga

så med flit och id

du växte fram

och svetten rann

när timmermannen yxan svinga

vars stål mot furustockar klinga

— och en dag du högrest står

ett fäste och en borgen

där bygdens barn sin lärdom får

nu borta är den sorgen

att långa vägar vandra

— till skolan kom en skollärd man

som med iver tog sig an

både barn och vuxna lära

att kunskap ej är tung att bära

"hur härligt, sången klingar"

så taktfast ljöd

när till fest man bjöd

och samlades till möte

uti skolans sköte

— nu var det liv

både fröjd och möda

men även tårar spröda

ty blott några år förgår

så en dag du står

inför sorgen tunga

att lärarn unga

på en sjukdom bär

som hans livskraft tär

och snart han bäddas ned i mullen

på kyrkogårds kullen

—  tiden går den står ej still

och nya krafter träder till

som fanan högt vill bära

vetande bildning lära

med liv och lust

han tar sig an

kulturens vägar röja

kunskap höja

—  lyssna lyssna

nu i tallens sus

det åter hörs ett sorgebrus

från hårda ödestider

som krig och örlig sprider

— men tidens timglas

vänds på nytt

till hävden går den tid och flytt

din dag igen är livfull skön

med barn vid morgon aftonbön

då sången åter härligt klingar

välsignelse över

lärdomstimmar bringar

— nu tiden snabbt försvinner

och en dag de finner

att du fyller femti år

till jubileumsfest man går

föga då man anar

hur framtiden sig danar

vad allt kan ske och hända

när tidens blad sig vända

—  en vind det blåste

hård och kall

förkunna att din dag är all

du utdömd blev

att tjäna det verk

som våra fäder dig förläna

—  en liten era blott

i kulturns tjänst du stått

—  dock står du kvar där än

din uppgift är ett byahem

där gammal ung får mötas

om du ömt och väl kan skötas

—  i tallars sus hörs mycket mera

än det som här är relaterat

där hörs det och en stilla bön

må den nya tidens rön

liksom fädrens

kärlek hopp och tro

i goda jorden gro

att rika skördar bära

nya släkten lära

att Gud

och fädren ära.

Levi B.M.Hansson