www.mamboteam.com
loffe.net
 
 
Kronobyvisan
Skrivet av JJohan Jacobsson Holgers   
2016-11-20 06:43

 

 

KRONOBYVISAN

 

 

 

Om Kronoby jag tycker,

 

och varför gör jag det.

 

Jo det skall, ni få veta

 

och det är ganska rätt.

 

Ty var kan du uppleta,

 

det vill jag endast veta,

 

en nejd, som skulle vara

 

mer kärare för dig.

 

 

 

Och skulle du det höra

 

för lust att se dig om.

 

Så skall visst i ditt öra

 

en viskning ljuda kom.

 

Kom snart, kom snart tillbaka

 

du må nu ej försaka,

 

det land där fädren kämpat,

 

och för dig odlat har.

 

 

 

Här finns väl icke guldet,

 

som mången lockas av,

 

från syskon släkt och huldhet

 

långt över världens hav.

 

Men låt dig icke stöta

 

nog får du hinder möta.

 

Som detta företaga

 

för rikedomens skull.

 

 

 

Men Kronoby är vacker

 

det tror jag utan tvång.

 

Där strömmar mitt igenom

 

en flod med sakta spång. 

 

Till henne rinner bäckar

 

från sjö, från äng och häckar,

 

och komma fram till floden

 

som barnen till sin moder.

 

 

 

I mitten utav socknen

 

där står ett tempel skön,

 

som blev på tretton dagar

 

uppfört för kristnas bön.

 

Allt detta ses bevisa,

 

som var man kunnat prisa,

 

dess flit, dess kraft, dess sämja

 

ja ävenså dess mod.

 

 

 

Litet närmare floden

 

nära kyrkan står ett torn

 

där klockorna dig kallar

 

att höra Herrens ord.

 

Om söndagarna de ljuda,

 

och oss så vänligt bjuda

 

att gå till Herrens tempel

 

och tjäna Gud en stund.

 

 

 

Den plan, som omger kyrkan

 

mottog för varje död,

 

men numera nedgrävas

 

de flesta i en ö,

 

Som kostat mycken möda

 

förrn dit kund grävas döda.

 

Se här ett stort verk åter,

 

av Kronobybornas flit.

 

 

 

Längs med flodens stränder

 

där mänskor satt sig ned.

 

Där hava trogna händer,

 

uppodlat mycket mer.

 

Men även in i skogen,

 

finns fåror efter plogen,

 

och säden gångar vackert,

 

i solen där sin ax.

 

 

 

Ännu ett viktigt ställe,

 

varför mitt hjärta slår.

 

Det är folkskolans sälle

 

där barn i unga år,

 

skall kunskapskronan knyta

 

och barnen till ombyta,

 

som ständigt skola bruka

 

den jord i arv de fått.

 

 

 

Det är visst ännu mycket,

 

som för mig återstår.

 

Det måste utelämna

 

kanske jag sluta får.

 

Men ber er därmed alla:

 

Ni må i minnet kalla 

 

de gamlas mod och trohet.

 

Adjö, farväl till slut.

 

 

 

Johan Jacobsson Holgers

 

(f.1855)

 

Senast uppdaterad 2016-11-20 07:03
 
 
Top! Top!