Trettondagstankar

av Lilly Björkbacka

Uppå fästet stjärnorna de blänkte
liksom om de skänkte
jorden en säregen frid,
där som ständigt råder strid.

Varför just i denna kväll,
så underbart klar, lyser himmelens päll?
Ögat så undrande ser Eder skara
Ni, tindrande stjärnor - svara!

Men det gavs ej något svar
de tindra bara mera klar.
Hela rymden liksom fylls av jubelsång
som gav eko ner till jordens tvång.

Vad nu? En stjärna så stor, så klar
vars like ej på fästet var.
Vad bud den månne med sig för
som en sådan strålglans strör?

Då stjärnan syntes på himmelen blå
tre vise mäns hjärtan av glädje slå.
En nyfödd Judakonung den bebåda
Med hast de far åstad att honom skåda.

Till Betlehem, den ledde fram
och där, de Jesusbarnet fann.
Konungars konung, på hö och strå
Tre vise män honom tillbedde då.

Ren tvåtusen år, sedan dess det är
men stjärnans budskap i år även bär
ner till vår blod bestänkta jord
Budskap om frid, uti änglaord.

Stjärna som lyste i Österland
lys ännu över Finlands strand.
Bringa oss snart en tryggare fred
Knyt folken samman i ett vänskaps led.

Kvällens dikt 8 april 1944

Öb - 2004