TILL EN HJÄLTE

Magnus Dyrssen

Du kämpat ut och hemmets furor susa
ett resligt tack för att du föll för dem
och nattens stjärnor tindra dubbelt ljusa
högtidlig vakt omkring ditt stilla hem.
Och vinden sjunger dig och forsar brusa
förstämda trummor kring din vilostad,
men under stjärnorna så sällsamt ljusa
en hjälteskara står i tyst parad.

Vem blixtrar med sin klinga framom andra
med pannan blek och bandet svart kring den?
Det är den man som endast kunde vandra
den raka väg som gås av frie män.
Vem stiger fram med handen sträckt till möte,
en man ur fjärran öde skog och mo?
Det är just han som morgonrodnans sköte
en evig boning gav och evig ro.

Där stå de alla, alla som du känner
sen gosseårens blyga hjältedröm,
du är hos dem, du är bland eoda vänner
och räddad upp ur tidens gråa ström.
Stig fram och ställ dig bland de dinas skara!
En trumma rörs.   Hör, det är Nord som slår!
Och när du nalkas blixtrar Döbelns klinga
och hjälteskaran stram i ställning står.

Du går med dem som aldrig dö och glömmas
till evig ära efter redlig strid.
En sång att minnas och en dröm att drömmas;
ditt liv blev facklan i en stormfylld tid.
Din död blev icke slutet på en bana,
men ljuset på den väg som nu är vår.
En Herrens vind du blev i Finlands fana,
ett svärd som krossar och en blixt som slår.

1940

Magnus Dyrssen

Svenska frivilliga