HÄLSNING  TILL  HEMBYGDEN

Hembygd, så fylld av ljus och signande, vilsam ro.
Hos dig ha vi alla gått med hjärtat fyllt av glädje och hoppfull tro.
Jord som oss fostrat med järnhårda armars tag
och gett oss vila och lugn efter slutad arbetsdag.

Skön är din himmels högvälvda blåa valv...
Hembygd - vad ton i det ordets innersta mening skalv.
Här gulna björkarna vackrast, och asparnas blodblad spelar
en sövande höstmelodi, som sinnena läker och helar.

När vi gått vilse i vimlet på fåfängans marknadstorg,
och långt ifrån oss är hembygdens skyddande, varma borg,
då är det gott att tänka på skogarnas susande sång,
på åkrarnas svarta mylla som blänker i solnedgång.

Då är det gott att minnas orten, där roten står...
Stället man aldrig glömmer trots svåra eller goda år.
Allt fogas samman till skimrande skön och skör mosaik...
Intet i världen är minnets och drömmarnas hembygd lik.

Här är stigen man gick, en lyckofull sensommarkväll
och här är stenen vid vägen med mossig och skrovlig häll.
Här kan man än ifrån skogen höra ekot ropa sitt svar
på allt, det man hetast önskat - allt, det som dröm man bar.

Var hälsad, du glansomspunna, du hembygd på minnen rik.
Var tuva är kär och förtrogen, en dyrbar ädelsten lik...
Vi älska åkrarnas mylla, där kommande skördar gro,
och vi tacka dej bygd, som gav oss en stark och bärande tro.

Elin Granholm-Hedenheim

Ur ”Släkt och Hävd nr 13 1968”

Scanning och redigering Elof Granholm 05.12.2013