VÅR STRID

Vi plöjde vår åker, vi sådde vår jord,
och skön lyste sommaren solvarm i nord,
vi hoppades redan på skörden i frid,
vi tyckte oss ana en ljusare tid.

Då ljöd det ett rop över hela vårt land:
I ynglingar, män tagen vapen i hand,
det hörs krigstramp i syd, det hörs krigstramp i öst,
över land, över sjö ljuder krigsgudens röst.

Det synes en rodnad, en hägring i blod
i öster, i öster, där striden förr stod.
Där åter skall stånda en kamp och en strid
mot vår blodiga ovän från fädernas tid.

Vi drogo sen' bort ifrån barn, ifrån viv
så mången av oss för att offra sitt liv.
Vi blödde vid Tuulos, vid Aunus, vid Svir,
vi gingo framåt, sen' vi fällt vårt visir.

Vi vistas nu här invid Svirflodens strand,
vi strida, vi vaka med vapen i hand.
Kanonernas eldrör skall vara vårt värn,
när de sjunga sin sång uti blod, uti järn.

Det stundar till jul uti hem och kring härd,
det stundar till jul ock i krigarens värld.
Allsmäktige Gud, du som gav oss vår strid,
giv du våra hjärtan din helgade frid.

Vi drömma i julkvällens stillhet en dröm,
vi se våra kära, och känslan blir öm.
Visst längta vi häftigt dit hemåt ibland
till hembygdens lyckliga land.

Men först skall den stridas, vår strid till sitt slut,
ty än vi ha vilja och mod, vi ha krut.
Sen' mötas vi åter på hembygdens strand
i ett fredat och fritt fosterland.   
                          
Martin Vald. Sandvik
f.d. fältpastor, prem.löjt.
Julen 1941