VÅRBRYTNING

Nu stämmer vårn sin lyra,
men alla bäckar yra,
som dagens sol förlossat
ur vinterns välde, frysa
på nytt till is om natten.
Men snart har fjärden krossat
sin boja: öppet vatten
går ren vid utskärslandet.
Två blåa råkar lysa
och vänta fiskarns båt.
Allt smalare blir bandet
av is, dem skiljer åt.
Och just när dagen släckes
det sista hindret bräckes:
i kvällens rosensken
de smälta hop till en,
som kärleken förenar
två hjärtan, länge skilda,
men sökande varann.
Än is min hemstrand höljer,
och natten frostblå följer
den dag, som solljus svann.
Och björkens nakna grenar
mot glasklar himmel bilda
så fint ett filigran. —
Men dagarna de fara,
och solguld stilla droppar
på bruna vinterknoppar.
Om några veckor bara
är björkens krona grön,
och då skall lövet susa
i toner veka, ljusa
sin majdagsvisa skön.

Jacob Tegengren