Nedervetil

Helge Skog

Man brukar säja om den trakt
som Skaparen en gång har lagt
kring Vetilälvens fåra,
att den är både ljus och grann
och att man i dess skapnad kan
ursprunglig skönhet spåra.

Och det är kanske också sant.
Här lyser solen ljust och grant
i varma sommardagar,
och skogar, backar, krön och fält
som omväxling vår Herre ställt
kring hus och beteshagar.

Stenmurar nogsamt vittnar om
den arbetsid och seghet, som
var forna tiders ära.
Ja, våra fäders forna flit
har gett oss varje åkerbit
och fornsvenskt arv att bära.

Nu ser vi väl uppförda hus
och hör på gamla vårdträds sus
kring tun och loft och lider.
De minner oss om tid som gått,
om språk och lära som vi fått
i arv för sena tider.

Grundmurad, tallbekrönt och trygg
står Seljesåsens urtidsrygg
höjd över blanka vatten.
Det är en plats, som tjusar, drar
och dit vår ungdom gärna far
till dans midsommarnatten.

Och vår kommun är inte stor;
knappt tvåtusen personer bor
innanför sockengränsen.
Att leva här är inte svårt,
ehuru mången kämpar hårt
ändå för existensen.

Vårt vardagsspråk är genusfritt,
men aldrig uppå mitt och ditt
vi därför taga miste.
Långt förrn vi kände lag och rätt
och långt förrn någon bok vi sett
den saken väl vi visste.

Vi säjer dock 'ein hus, ein får"
och alla svenskar lätt förstår
"böxskalma, åkergåålä".
Och med högsvenskan brottas vi;
knagglig och styv vill denna bli
fast den är "modersmåålä".

Fem pigga skolor sköter lätt
om barnens kunskaper och vett
och lär dem skick och seder.
Och kyrkan står i socknens mitt,
där folket varje söndag sitt
Fader vår trosvisst beder.

Och där på helgad kyrkogård
står en i gråsten huggen vård
där krigets offer vilar.
För fosterland och hem och tro
de gav sitt liv. Nu har de ro
för stormens vassa ilar.

Ungdomsföreningen, som står
i aktivt verk, har sexti år
redan radat på nacken.
Att fostra ungdomsskaran var
och är dess mål, och alla drar
med iver till den stacken.

Och ortens kvinnor finner ron
i egen organisation:
en stor marthaförening.
I husmorskallet Martha ser
sin stora uppgift, och än mer
är väl dess mål och mening.

Marthorna odlar lök och dill,
är duktiga att ställa till
kurser och stora fester,
organiserar väldigt bra
och kan med stora famnen ta
mot hundratalet gäster.

Jordbrukarna har ÖSP
som värdefulla råd kan ge
om jorden och om djuren.
Om bondens värv den slagit vakt.
I staten är den nu en makt,
för landsbon klippt och skuren.

I Finlands folkdemokrati
är vi politiskt ett parti —
ej höger eller vänster.
Vi lever här och här vi dör
och Svenska folkpartiet gör
oss framgent stora tjänster.

Idrottsföreningen är stark
och står i dag på egen mark
och heter enkelt Myran.
Och den är känd långt utanför
och ifrån den man ofta hör
ekot av segeryran.

Och vi har hornkapell och kör
och allt emellanåt vi hör
på stråkorkesterklangen.
Med blandad körsång och med spel
tar vi varenda sommar del
i sångfestsammanhangen.

Ett fint församlingshem vi har.
Till detta folk sej ofta drar
att av Guds ord bli renat.
Helt nyligen man genomdrev
att ortsförsamlingshemmet blev
byggt till och renoverat.

Kvarnar och sågverk har vi ock
där man förädlar säd och stock
och trenne snickerier.
Butiker finns i varje by
och hudarna får glansig hy
i socknens garverier.

Ett större kraftverksbygge skall
ta form i Kaitforsforsens fall
och börja leverera
elektrisk ström och mera kraft
än den vi hitintills har haft
och kunnat disponera.

Till stan är vägen tvenne mil.
Snart äger varje gård en bil
och egen jordbrukstraktor.
Allt går härefter maskinellt.
I fähus och på åkerfält
är motordrift en faktor.

Vi saknar kanske ingenting
och vi har inte något spring
till bio och teater.
Och utan bitterhet och hat
ger vi kommunen och vår stat
turvis vår skatt i rater.

Och har vi pengar i vårt hem
mera än nödigt, för vi dem
till sparbanksdirektören.
Till mejeriet glatt vi kör
vår mjölk som där blir härligt smör
för mjölkleverantören.

Naturligtvis har vi polis,
men han har bra på alla vis,
ty ingen av oss bråkar.
Sällan en fyllbult här man ser;
i gallerförsett nattkvarter
ej ortens folk man råkar.

Erfarna hästkarlar vi är
alla mer eller mindre här
och kör ibland på bana.
Vid varje trav är vi till hands.
Vi körde en gång utomlands,
men det blev ingen vana.

Nyskiftet pågår här alltfort
och det som sker är både stort,
svårlöst och dyrt tillika.
Strid och processer duggar tätt
och Vasa ägodelningsrätt
får jämka och förlika.

Så lever vi vårt enkla liv
i vardagsid och tidsfördriv
som alla andra gör det.
Vårt verk är ringa, men som förr
på egen mark från hemmets dörr
till annan tid vi för det.

Den bygd vi bor i är oss kär.
Med fält och krön och backar är
den bäst på hela jorden.
Vårt modersmål, vår rätt, vår tro
skall alltid oförkränkta bo
på denna flik av norden.