Höijdjälsdaan
Dikt på Kronoby dialekt
Maj haar gåålis i
suurmjölksflaskon, matasättjin å
strömis-maskon; drikskaddjin vääser i
spronde. Mårisbiti i vääg de ränder uut te ändje fönn soolen
bränder, väijin ä läng uut te Sonde.
Soolen stjiinar å stäiker
nackan, liian stjäinar så snöuft ät
backan hlååaren gräsliiden
snäidar. Tååtolhlääten ska Ant ha
hläije förrän mäddaan i daa vaal
täije, hläije å räpsa i bräidar.
Spiltas liian, så raspar
gobbin, vass vaal liian å stäcker
stobbin, tösto å tårr vaal truutn. Snaart ä hlääten åkoll å
gååle tiidn lede te mäddasmååle, liiona hänger på knuutn.
Inn i lädon på tååtolnabban timbras boole ååv
lädoklabban varve kring boole de siter. Mäddasvaaln taar de fram
uur maskon, syyper såvle uur
suurmjölksflaskon, välsinar maatn å iter.
Mätt å glaad på en räpsfamn
höije mäddasviilon de taar mä
nöije, stjämtar å såmnar å
snarkar. Int haar Ant tiid te ligg å
draa sä, tvååfamnssvägan ska prånt
an haa sä, vriider å splässar å
barkar.
Innåm tiimin ä svägan gååli mjuuk som vidjon å sääg som
stååle. "Opp åsta raps ihoop
höije!" Varm å krankbiti vaknas
fåltje, soopar ååv sä alt
tååtolsmåltje, skrattar å brassar i höije.
Strändjan räpsas å fåltje
kappas, fort fäm räpsfamn i böölon
nappas, strax ä de gååle te bind
'an. Om e braaräpsa höijland
haar 'an, skrind i tiimin på pari
taar 'an, tie böölo i skrindan.
Hä'ä noo tjinkot ti famn å
sambel höije braa, så ä int ska
rambel bort uur svägan på väijin. Svägalaije mä vaggbåsböölon fåår e lihli, - hä bådar
djöölon änder ä skåijo å fäijin.
Fort gaar tiidn å soolen säknar, Svartn håkrar, på kvälde
räknar; Ant gaar ätt an mä tööman. Tong ä sjouve, men frisk å
roole. Maat smakar så braa vi
boole, sööt ä sömnin å drööman.
Johannes Storbjörk
|