FÄDERNAS MÖDA

De vandra som skuggor imorgonens skymning,
till arbetet uti Guds fria natur.
De röjde och brände i stiltje sin svedmark
och sådde i askan, först rovornas frön.

De fångade fisk i vikarnas vatten
och snarade villebråd i skogarnas snår.
Med deras pälsverk de skylde sin kropp
samt byggde en koja vid backkrönets fot.

Sen barkades tallar, därute på mon,
för att bli tjärved efter nå´t år.
I skogsbackens sluttning kom tjärdalen till
och kolmilan rykte så fridfullt bredvid.

I skogarnas stillhet de funno sitt skydd 
och mättade magen med håvor som gavs,
ur åarnas fiskbragd och fångstmannens hand,
samt bytte sig gudslån med fågel och tjära.

Dessa våra fäder, sen många släktled,
ej spardes från möda och motgångar här.
Men sågo i fjärran en ljusare dag,
för kommande släktled och deras barn.

De bröto snart åkrar ur steniga backar 
och sådde sin säd med förtröstan på Gud.
De blevo likt Paavo besvikna ibland,
men gav dock ej vika och seger de vann.

Monument som de skapte var stenmurar långa
som minner oss ännu om svett och stor möda.
Men samtidigt lär oss, att arbetet krönes
med framgång till sist, om träget vi sträva.

Nu sjunger vår hembygd en lovsång till dem,
som röjde vår åker och lärde oss tro.
På fädernas Gud som lett våra öden,
i medgång såväl som i motgångens dag. 

De lärt oss att ingen på skam får komma,
som troget förvaltar sitt fädernearv.
Och ödmjukt besinnar att tron är den port,
som leder och bär oss till hemmet en gång.

Därför ni hembygdens söner och döttrar,
stanna i vördnad för fädernas minne.
Följ deras stigar i hembygdens dälder
och ni skall förnimma en underbar ro.

Ragnar Granvik

Festdikt framförd vid hembygdsfesten den 16 juli 1978