GUDS ROSENGÅRD

Vi finna vila under livets id

kring Herrens ord i ljuvlig sommartid,

då jorden prisar Skaparns nåd och under.

Där gå vi in uti hans helgedom,

på härlighet och glädje aldrig tom

och vandra i Guds löftens rika lunder.

I denna solbelysta, sköna ängd,

där rosor alltid blomma uti mängd

med härlig doft och läkdom för vårt sinne,

välsignar Gud vår själ med nåd och frid,

med stilla ro från världens larm och strid,

och vid hans altare vårt bo vi finne.

Av Herrens nåd en rosenkalk står full.

I Andens solljus skimrar den som gull.

Den rosens värde annat allt uppväger.

På Golgata den öppnade sin knopp

och skänkte världen salighetens hopp;

för syndens sår den ljuvlig läkdom äger.

Vid nådens sida blommar fridens ros.

För hennes doft all ängslan flyr sin kos,

och barnaskapets ande den oss skänker.

Guds egen frid, som Jesus åt oss vann,

och hjärtat sökte, men dock aldrig fann,

med fridens bud från fridens Gud sig sänker.

Barmhärtighetens ros, av kärlek närd,

så vänligt blommar för en fattig värld

och lyser upp de mörka, dystra gränder.

Där himlens vindar hennes doft strör ut,

blir gråten stillad, och tar nöden slut.

Med lov hon fyller jordens alla länder.

En älsklig ros, som blommar varje dag

och ger åt andra rosor sitt behag,

är Faderns kärlek, som i purpur strålar.

Den rosen täres ej av tidens tand,

dess rot är fäst vid himlens altarrand,

och Lammets blod med livets färg den målar.

Av dessa rosor flätas brudens krans,

som hon får bära i sin glädjedans

vid Lammets bröllop, som i himlen firas.

Så många rosor, som hon plockat här,

skall härligt smycka hennes hjässa där,

då segerns krans av Herrens händer viras.

Tyko Hedlund