Högsommar |
Skrivet av Tyko Hedlund |
2009-03-09 20:16 |
HÖGSOMMAR Nu skiner sol och blomstrar hed, nu grönska höjd och dalar. Och sommarregnen sila ned från himlens förrådssalar. Av jubelsång är luften full, och ljuvligt jordens stoft och mull om Herrens godhet talar. Han sträcker ut sin allmakts hand till nordens folk och länder, vår Gud, som löser vinterns band och sommarglädjen sänder. I ljus han nalkas oss och sång den sköna sommardagen lång och hopp i hjärtat tänder. I blommans skrud och myggans dans vi skåda Skaparns under, där de i sommarkvällens glans ge liv åt slätt och lunder. Och minsta strå på tuvans mull sig fröjdar glatt för Herrens skull i sommarns högtidsstunder. Då sommarnattens milda ljus sin stilla glans utbreder, förklarat synes jordens grus, och tyst naturen beder. Bland löv och blad en skälvning går av längtan till en nyfödd vår, som Gud sitt folk bereder. Tyko Hedlund |
Senast uppdaterad 2009-03-09 20:39 |