DIN BARNDOMS ÄNGEL
Till konfirmander
Går barndomens ängel ännu på din stig och lyser upp vägen och talar till dig om faror och skydd dig bereder? Kanhända ditt öra ej hör honom mer, ditt öga ej ser, då han gråter och ler och skyddande vingarna breder.
Kanhända har ängeln gått upp till sin Gud och bringar till himlen det sorgliga bud, att bandet med honom är brutet. Då skälver hans stämma av ångest och ve, och aldrig, nej aldrig din ängel kan le, sålänge ditt hjärta är slutet.
Han kan icke glömma sitt älskade barn, som hotas av syndernas snärjande garn bland stingande ormar och törnen. Beständigt han lyssnar och nalkas ibland och sträcker emot dig sin hjälpande hand och bjuder till flykt såsom örnen.
Du varsnar kanhända ännu på din stig, de bärande vingarna sträckas mot dig att lyfta dig upp ifrån gruset. Desamma som sträcktes i barndomens dag emot dig i dopet, då liten och svag du mottog din arvslott i ljuset.
Nu möter du ängeln igen på din väg, lyft upp dina ögon, min kära, och säg, om icke hans skepnad du känner? Och åter han breder ut vingen så huld att skyla din synd och utplåna din skuld och släcka den törst, som dig bränner.
Tyko Hedlund
|