DOPET
I dopets helga bad du mig, o Gud, av nåd ock tvagit och för ett evigt liv med dig mig till ditt barn upptagit. Min synd och brist du mig tillgav och blev min tillflykt och min stav på vandringen i livet.
I dopet kläddes jag också i jesu dräkt, den skära, som jag i tro och lydnad så må bära Gud till ära: »Åt Herren helgad» skrivet står på var och en, som dopet får. Han är ej mer sin egen.
Men det förbund, som du av nåd i dopet med mig slutit, har genom synd och överdåd i trolöshet jag brutit. Dock av ditt helga ord jag vet, att du står fast i evighet och ditt förbund ej sviker. »Om himmel än förgås
och jord, så skall min nåd ej vika». Det har du lovat i ditt ord, och löftet kan ej svika. Du är densamme, som du var, och älskar som du älskat har i ljus och mörker lika.
Det är den hugnad, nåd och tröst, som du med dopet giver, att om än synden i mitt bröst mig mot förtvivlan driver, så är du dock, o Fader god, igenom Jesu Kristi blod min Gud, som mig tillgiver.
Tyko Hedlund
|