| Vid årsskiftet |
| Skrivet av Tyko Hedlund |
| 2007-09-04 22:30 |
|
VID ÅRSSKIFTET Tiden ilar, åren svinna, växlingar av sol och dimma följa jämt den åt. Mänskolivet, rikt på skiften, följs av tidens lag till griften, bär på fröjd och gråt. Väktare, vad lider natten? Seglaren på mörka vatten mot sin stjärna ser. Skall ej dagens morgon randas, dag, som ej av skymning blandas, då ej tid är mer? Världens oro, flärd och ävlan, hindra vill vår andes tävlan att sin krona nå. Tidens konung hjälp oss bjuder, manande hans stämma ljuder, medan åren gå. Har mitt högsta goda varit under dagarna, som farit, Jesus och hans nåd? Var Guds vilja stads den stjärna, som jag följde glatt och gärna uti råd och dåd? Låt, o Herre, än en strimma utav nådens solsken glimma på den väg jag gick. Säg, att du min synd förlåter, då uti din famn jag gråter. Led mig med din blick! Vad du än må taga, giva, låt det nya året bliva dock ett nådens år. Lär mig bättre älska, tjäna och min hand med din förena uti »Fader vår.» Tyko Hedlund |
| Senast uppdaterad 2007-09-04 22:35 |
