| Min levnadsdag |
| Skrivet av Tyko Hedlund |
| 2007-09-04 19:36 |
|
MIN LEVNADSDAG Min levnadsdag som vårens bäck förrinner. Knappt har den börjat, då den ren försvinner. En skugga lik den är, en rök, en dröm, en bubbla blott i tidens virvelström. Och dock, hur dyrbar är ej levnadstiden. Den fås ej åter då den är förliden. Så kort den är och fylld av id och strid; av den beror dock evighetens frid. O, att jag visste och alltjämt betänkte, vad Gud med levnadsdagen åt mig skänkte, då nådens budskap till mitt öra når, och uti Jesu frälsning del jag får. Min levnadsdag, du sköna morgontimma! då jag fått se av nådens sol en strimma; den sol, som ingen natt borskymmer mer, jag bortom levnadsdagen stråla ser. Min levnadsdag min evighet bereder. Till evigt liv i Kristi tro den leder. Men uti otro för från Gud den bort till nöd och gråt och mörker inom kort. O Herre Jesus, du, som själv är ljuset, led mig och alla hem till fadershuset. Med dina kärlekslinor, Gud, oss drag, att dig vi följa all vår levnadsdag. Tyko Hedlund |
