HEMBYGDEN

Hembygd med slätter vida,

hagar med duvkullssnö,

åar, som blanka glida,

åkrar med rågax strida,

ängar med slaget hö

er mina blickar smeka,

fyllda av kärlek öm.

Barndomens minnen veka

fladdra kring er och leka

ljuvt i vaka och dröm.

Här har mitt liv förrunnit,

här jag min glädje haft,

och när sorgen mig hunnit,

högre min kärlek brunnit,

skänkt mig förnyad kraft.

Ständigt skall solbegjuten,

hembygd, för mig du stå.

Men när min kraft är bruten,

skall i din famn jag sluten

vilan och friden nå.

Jacob Tegengren