En
hyllning och ett ödmjukt tack till alla dem som offrat sina liv
på fosterlandets altare i kampen för vår
och vårt lands frihet. Skrevs och upplästes av Lis-Beth Skytte vid avtäckande av minnestavlan över de stupade från hembyn i
Högnabba skola år 1953
En hyllning
I tankarna vi vandra tillbaka till de år då Finlands folk fick kämpa en kamp så tung och svår då landets fred och frihet förbyttes uti strid och man i krig och örlig var tvungen värna sig.
Då Finlands män och söner i krigstjänst borta var så många varma böner av maka, mor och far till himmelen uppsänder för dem där någonstans att Gud dem måtte skydda varhelst de sedan fanns.
Med oro och med fruktan man väntade på brev som våra kära egna från fronten sedan skrev. Ibland blev väntetiden så outhärdligt lång så man begynte frukta det värsta mången gång.
Omsider kom ock budet, att någon stupat har utav vår hembygds söner. Ja, många det och var som för vår frihet offrat sitt liv, sitt blod, sitt allt; för alltid ögat brustit och hjärtat blivit kallt.
Nu vilar de från striden och mödans dag är slut vi hoppas blott att friden de funnit har till slut. Den gärning de utförde skall aldrig glömmas bort nej, den skall leva evigt, fast deras liv blev kort.
Med ödmjukhet och kärlek vi minnas dem alltfort. Vad kunde väl mer göras för oss än vad de gjort? Det var för oss de blödde, för oss sitt liv de gav; vi återfick vår frihet de bäddades i grav.
Lis-Beth Skytte
.
|