Trettondagstankar

Uppå fästet stjärnorna de blänkte

liksom om de skänkte

jorden en säregen frid,

där som ständigt råder strid.

Varför just i denna kväll,

så underbart klar, lyser him­melens päll?

Ögat så undrande ser Eder skara

Ni, tindrande stjärnor -svara!

Men det gavs ej något svar

de tindra bara mera klar.

Hela rymden liksom fylls av jubelsång

som gav eko ner till jordens tvång.

Vad nu? En stjärna så stor, så klar

vars like ej på fästet var.

Vad bud den månne med sig för

som en sådan strålglans strör?

Då stjärnan syntes på himmelen blå

tre vise mäns hjärtan av gläd­je slå.

En nyfödd Judakonung den bebåda

Med hast de far åstad att ho­nom skåda

Till Betlehem, den ledde fram

och där, de Jesusbarnet fann.

Konungars konung, på hö och strå

Tre vise män honom tillbedde då.

Ren tvåtusen år, sedan dess det är

men stjärnans budskap i år även bär

ner till vår blodbestänkta jord

Budskap om frid, uti änglaord.

Stjärna som lyste i Österland

lys ännu över Finlands strand.

Bringa oss snart en tryggare fred

Knyt folken samman i ett vän­skaps led.

Lilly Björkbacka

Kvällens dikt 8 april 1944