Gammelfar |
Skrivet av Elna Wistbacka |
2006-10-11 23:26 |
Gammelfar Jag såg honom spana en kväll när solen i guld gick ner Han såg över vida fälten vajande tungt av säd Vem var han, böjd och grå? En främling han inte såg. Han stod där så trygg och säll farfar från Gammelgård gestalten jag såg en kväll Hans händer bröt torvan hård Mossen han minns så sank och dagen han fick en harv. Han signar en högsommardag åt honom en son och gavs De böljande fälten han ser har sonen med hedern krönt Rikt signad av kärlekens lön kärlek till mo och hed. När solen i purpur gick ner jag såg honom sänkt i bön Jag ser honom än så skön han signar med darrande hand jorden han älskat så varmt Må mjukt den gömma sin son. Du barn av i dag nu hör Allt kärlek och seghet gör Son på din traktor blank för farfar tag av din hatt Din väg han dig banat och röjt För honom i vördnad dig böj. Elna Wistbacka Släkt och Hävd nr 22/1983 |