Forna tider

Här levde fordon ett strävsamt släkte

uti försakelse och torftighet

De röjde åker så karg och stenig

då krävdes mod och idoghet.

Mekaniskt jordbruk var då helt okänt

men hästen streta och drog sin plog

Ibland tog frosten den gröna säden

och då blev hungern och nöden stor.

Då sattes bark i det usla mjölet

att mänskor mätta i nödens tid.

I frostens spår följde orostider

och krigets åskmoln i österled.

I krigets spår följde ”digerdöden”

med sorg och oro, son blott den vet,

som sänkt den kära i mörka graven

att aldrig vakna i tiden ner.

Men nöden kunde ej den beröva

den gudsförtröstan de ägde då.

När kyrkans klockor till gudstjänst kallat

de ville höra båd' lag o nåd.

Ett fattas oss, som de gamla ägde;

förnöjsanhet - Fast i enkelt bo

de kunde sjunga i sommarkvällar

till skaparns ära ned trosfriskt mod.

Matts Byskata