En god artist - ett bra vittne! |
Skrivet av Elof Granholm | |||
2006-04-07 19:29 | |||
En god artist ett bra vittne!
Dagens ros vill undertecknad ge till lördagens anonyma risare av min artistartikel om 'Kristen sång och musik vid Forsas'. Det stämmer säkert det som det står i Ordsp. 10:13 att "På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris." Det är bara svårt att förstå att en kristen artist skulle vara en olämpligare budbärare än ett vittne, för båda faller inom gruppen "syndare", och syndare är vi allihopa. Jag undervärderar inte ''Ett vittne", för det är ett avundsvärt delmål vittnet uppnått, men ändå måste man minnas det att inte döma. "Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom." (Joh. 7:24), om det nu är så att man "måste" döma, för "Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda" (Matt. 7:1, Luk. 6:37), minns och glömmer säkert de flesta. Nu tyder mycket på att "Ett vittne" vill fördöma en person som sjunger andligt om personen kallas artist. En artist är världslig, enligt risaren. Jag håller också med om att man kritiskt skall granska utbudet i dessa tider. Men säg den kristna artist (eller sjungande vittne), som inte känt en egen egoistisk värme inombords av publikens applåder, av allmänt eller enskilt beröm eller av god kritik i tidningsspalterna? Vilken kristen sångare eller grupp som utgett en kassett eller skiva har inte känt en viss tillfredsställelse när produkten ifråga sålt bra? Budskapet kommer ju fram om sångaren är bra om inte, så blir det mindre spridning av detsamma. Hur länge sjunger en dålig sångare? Är det mera rätt om kristna sångare inte gratis kan delta i Forsas p.g.a. arrangemangens okristlighet, men ändå för pengar säljer sina produkter på samma tillställning? Kan "vittnet" därför säga och avgöra när man tar det första steget i dansen kring guldkon? Det är fel att upphöja sig själv och de sina över andra. "I många stycken fela vi ju alla, om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man..." (Jak. 3:"). Något som varken vittnet efter jag uppfyller till 100 %. Det är väl ändå bättre att en "syndig" artist genom sin levande tro genom glädje och lovsång visar den väg de gått för andra sökande "syndare", än att ett "vittne" kanske enbart vittnar för andra redan avgjorda vittnen eller kanske ännu värre, privat gonar sig i den egna strålglansen av att "jag är bättre än andra". Det heter ju: "vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag" (Rom. 15:1). Summan av det hela är att inte ta fram sin egen förträfflighet och sin egen person jag är en bra artist, jag är ett bra vittne. I båda fallen gäller ändå sången och vittnesbördet. Och i ingetdera fallet kan man vara anonym. Hedergård skriver: "Var och en som har upplevt frälsningen är i och med detsamma kallad till att med sina ord och genom sitt nya liv vittna om Kristus, ty var och en som kommer till tro blir genom sitt nya liv ett insegel, ett tecken eller bevis på Guds sannfärdighet (Joh. 3:33). Men att vara ett vittne betyder inte att tala om sig själv. Ty vittnets enda mål är, att den som lyssnar, befattar sig med Gud och med det som hör honom till, inte med budbärarens person eller angelägenheter". Är då signaturen "Ett vittne" bättre än "En artist"?
Elof "Loffe" Granholm Öb-debatt 20.07.1988
|
|||
Senast uppdaterad 2013-07-01 14:12 |